Hockey

Måste få det ur mig. 

Det är inte ok på något sätt att det ska gå till så här. 

Erik är å spelar hockey ikväll i Västerås. En vardagskväll. Matchen blir försenad. Klockan är 23.35 å det är en helt vanlig vardag. Jobb å skola imorgon. 

Ett ord om att han är trött imorgon å inte vill gå i skolan å han får inte spela en match på en vardagskväll igen. Ett ord! 

2 månader tills lucias ljus glimmar i mörkret

Vill bara göra er uppmärksamma på att det är 72 dagar till julafton! Minus 24 dagar betyder 48 dagar till 1 december. Minus 2 blir alltså 46 dagar till första advent.  Min jul börjar om ungefär 46 dagar alltså. Eller snarare om ca 40 dagar. Herregud! Det e ju snart det. 

Sjuk

Hemma och kurerar årets förkylning. Ja ni läste rätt, jag är hemma från jobbet å ligger i min säng å tar det lugnt. Tänker såklart lite på jobbet å funderar på när jag ska hinna med å jobba över för å komma ikapp. Men idag ska jag bli frisk! 

Åkte till jobbet igår. Kände mig ok. Trött som vanligt å längtade till helgen. Lite täppt, lite ont i huvudet, men inte feber, inte ont i halsen, inte hostig så jag åkte iväg. Å till en början gick det ganska bra. Men sen var det som om nån slog mig hårt i huvudet. Huvudet sprängde, bihålorna värkte, vänster öga svullnade å det rann ur båda ögonen. Så vid nio sa jag tack å hej. Bita ihop fanns inte längre. Kände att jag inte orkade jobba å då ska man inte vara där. Ok om man är lite förkyld å ändå orkar, då kan jag tycka att det är ok, men om man bara sitter av tiden så gör man ingen nytta å är inte hjälpsam. Snarare en belastning. Så ja, jag åkte hem. 

Känns konstigt, men så bra. Ligger i tystnaden och vilar. Samlar kraft. 

Å dagens hjälte är min fina sambo. Säga vad man vill om honom, men när det verkligen behövs så ställer han upp. Han kanske i vanliga fall är lite lat, ligger gärna på soffan å kollar fotboll eller formelett en hel dag, dricker lite för mycket, hatar å städa, väntar gärna till sen med att göra det som borde göras...sånt som kan driva mig till vansinne...men när jag är sjuk och då menar jag när jag är så där manligt sjuk, då ställer han upp.

 Igår efter att han hämtat V på dagis fixade han mat, handlade, duschade V, hämtade E i ishallen å körde honom till pappan, kom hem å fixade en kopp te till mig å röjde i köket. Sen i morse tog han lämningen på dagis så jag slapp gå upp å gå ut. Vilken älskling. Det e kärlek det. Att ställa upp för en som känner sig lite svag å manlig. 

Nu ska jag bli frisk! 

Trevlig helg allihop. 

Världens barn

I veckan var Erik med hockeylaget i Uppsala för att springa loppet Spring för världens barn. Å dom sprang i hockeyutrustningen. Bara skridskor och klubba som saknades. Erik gick ut hårt. (Se bilden ovan) Lite för hårt. Han ruschade första 100-150 metrarna å kroknade sen ganska snabbt. Han beskrev resten av loppet som att kroppen bara gjorde det den skulle, ta sig fram 5 km å komma i mål. Han kom sist i laget, men det spelar ju ingen som helst roll egentligen. Den här kvällen handlade ju om så mycket annat. 

Den handlade om alla dessa barn som där ute i världen flyr från krig och övergrepp. Som springer allt dom kan och lämnar allt bakom sig för att förhoppningsvis komma fram till mål, fred och trygghet. Laget fick ihop 1300 till världens barn. I våra öron kanske det inte låter så mycket men det räcker till skolgång för fyra barn i ett år ungefär. Tänk att själv får man tjata på sonen att göra läxan och gå till skolan medan det finns barn i världen som inte vill något annat än att gå i skolan och lära sig något. Lära sig något mer än att sitta å putsa de rikas skor, sy kläder till olika affärer för en struntsumma, leta efter saker på soptippar att sälja. Allt för att överleva dagen. 

Vad är det för rutten värld vi lever i. Varför kan vi inte bara sluta kriga och slåss, våldta och mörda. Varför? Varför stoppar vi inte krigen. Varför är det så satans svårt att få männen att sluta. För inte är det väl kvinnorna som våldtar och krigar. Eller?

Hur som helst. Var rädda om varann och vänd inte barnen ryggen nu när dom behöver oss som mest. 

(Bilden har jag lånat från sverigesradio.se/Uppland där man kan läsa mer om den här kvällen och lyssna på en inspelning där Melvin i laget blev interjuvad.)

Bättre?

Det blir inte bättre, snarare sämre. Gråter oftare nu. Ständigt trött och orkeslös. Vill inget, orkar inget. Allt känns som ett gigantiskt projekt så fort det är nåt. Å minsta lilla motgång å ögonen fylls med tårar. Inte konstigt att kroppen inte reagerar när jag äter så nyttigt som jag kan. Haft en rejäl svacka sen jag skrev sist å inte orkat tänka på vad jag äter. 

Haft återfall. Ätit chips så jag fått ont i gallan jag inte längre har kvar. Ätit godis fast jag varit mätt redan. Ätit fikabröd i smyg när ingen sett på. Å jag har knappt tränat för en lite förkylning i kroppen. 

Funderar på att ta en paus i Viktväktarna. Kroppen orkar inte just nu. 

Har en massa måsten jag måste ta tag i och ett par saker jag borde. Samtidigt kan jag knappt tänka. Det enda som cirkulerar i huvudet är hur mycket mejl det är imorgon att ta hand om. Under eller över 100? 

Pratade med min goa vän Monica i förra veckan å hon peppar å försöker lyssna på vad jag säger mellan snyftningarna. Sök nytt jobb!! Jag vet, jag borde. Det är för långt till pension att må så här, men vad ska jag söka? Vad kan jag?

Det kanske blir bättre snart. Kanske...

Stress

Så mycket jag är stressad över just nu. Får in lite för mycket jobb nu och vi börjar alla på jobbet bli lite trötta och slitna. Jag med familj har själv inte så mycket möjlighet att jobba över, men idag är det planeringsdag på dagis så J och V är hemma. Passar på att ta första tåget till jobbet. 5.10. Så idag blir det övertid innan jobbet. Blir lite mer än 1,5 timme i ensamhet på jobbet. Skönt. Kanske inte är så mycket det att vi har för mycket att göra som stressar mest, men vissa kollegor som inte gör det man ska på arbetstid, dvs jobba. Det snackas om vad man ska äta till lunch och middag, tittas på youtube, Facebook, snapchats osv. Känns som några redan givit upp. Men jobbar gärna helger för att få dubbelt betalt. Tur man har en uppmärksam chef som ser, lyssnar och tar tag i saker. 

Sen det där med att gå ner i vikt. Booring!! Asså det e så satans tråkigt speciellt när det gåååår sååååå sakta! Första veckan gick jag ner 1,1 kg. Inte så konstigt. Slutade ju att äta godis, chips och glass varje dag. Men nu har ju kroppen vant sig. Andra veckan 0,4 ner, tredje veckan 0,3 ner. Gäsp... Så för att jag ska gå i mål innan nyår som jag tänkt måste jag träna ännu mer och äta ännu mer nyttigt. Aldrig gå ut å äta och aldrig dricka vin och aldrig äta goa saker. Men det är ju det vv tillåter. Men jag vill inte att det ska va så här segt. Å mer tid till träning finns nästan inte. Men men det är ju ett i-lands problem. Kommer för alltid vara tvungen att tänka på vad jag äter. Alltid!

Å så är det allt annat till vardags som  stressar. Lämna på dagis, hämta från träning, handla, träffa släkt å vänner, andas, tvätta, laga mat, städa, planera, borde fixa Eriks rum, se till att Erik trivs på skolan, träna och så vidare....vet inte när jag träffade Sabina senast å det stör mig. Fina du, om du läser detta, jag tänker på dig dagligen. Vi får träffas snart. 

Snart framme på jobbet. En ny vecka med en massa måsten startar. Andas!

En helt vanlig onsdag

Stress på jobbet, till tåget, middag, tvättstugan, läxtjat osv...

Men mitt i kaoset och vardagstristessen var det någon som ville muntra upp och visa att jag duger och är det bästa som finns. Höstdepritionen som börjat ta tag i mig gjorde ett litet avbrott. Alla sorgliga bilder på flyende barn från Syrien blev för en stund lite suddiga. För en kort stund handlade allt om mig. 

Tänk att en vacker bukett med röda rosor kan få mig att må bra för en sekund. Precis vad jag behövde. 

Från han som älskar mig så mycket att han orkar stå ut med mig. Kärlek.

Tack älskling. 

Måndagstankar å tonåringar

Jag vet vart han fått det från, hans humör när han är hungrig och när något inte blir som han tänkt. Jag blir nämligen också irriterad när någonting går emot mig. Och inte för att jag riktigt minns, men jag gissar att mina tonår inte var lättare än någon annans. Och inte svårare heller. Men vad tusan säger man och vad sjutton gör man när tonåringen är besviken på kläderna i butiken, att det inte sitter så där perfekt som man önskar? Vad säger man när han skyller allt på sig själv och vad jag än säger så är det fel? Vi har aldrig råd, vi är dom fattigaste av alla han känner. Alla andra har en uppsjö med Playstation-spel och xboxar och gamingdatorer och senaste telefoner. Och han vill verkligen ha allt han pekar på annars är livet så tråkigt och svart och orättvist. 

Och skolan är skit. Han vill inte gå dit. Fast i fredags var han ganska glad för då trivdes han och hade kompisar. Men idag måndag gjorde magen ont igen.

Och jag försöker. Försöker peppa och stötta. Försöker förklara och lösa problem. Försöker lägga alla pengar på kläder så han ska känna att han passar in. 

Men han å jag e rätt lika. Jag vill också ha obegränsat med pengar. Jag trivs också väldigt bra på jobbet på fredagar. Vill också att kläderna ska sitta perfekt. Så jag fattar ju vart han får det ifrån. 

Å samtidigt flyr hundratals från krig, svält och tortyr ute i världen. Barn som inte ens vet hur framtiden ska bli. 

Å samtidigt kämpar många runt omkring mig i min närhet mot cancer och ovisshet om dom ens kommer få se sina barn sluta skolan. 

Man borde ju vara förbannat glad och tacksam för det liv man har, men man är inte det. 

Tragiskt. 

Höstsymptom

Ligger i sängen å snörvlar. Höstens första förkylning är ett faktum. Känner mig hyfsat ok ändå å med tanke på alla nysande, hostande, kraxande kollegor på jobbet är det ju inte konstigt att jag nu nyser å snörvlar. Har väntat på att det skulle komma. 

Så typiskt bara att jag äntligen kommit igång på gymmet. Men så är det ju alltid när man börjar träna efter uppehåll. Baskiluskerna älskar trötta muskler. Jaja. Bara å ta det lite lugnare. Igen..

Vikto går bra. Gick ner 1,1kg första veckan. Helt ok. Men huvaligen vad godissugen jag var ikväll. Tur J ätit upp allt smågodis från helgen. Tack. 

Imorgon kommer storhjärtat hit igen efter en vecka hos pappilainen. Ska bli kul å ha han här igen. Mycket att göra såklart, men ooo så kul. 

Sov gott

Efter en ganska tung dag med en massa känslor är det skönt att krypa ner i gästsängen hos mor å far. Känner mig trött och slut. Känns skönt att vara här å ladda batterierna.

Idag begravdes Eriks hockeytränare Peter. Bara 40 år. Cancerjäveln tog honom från sina två barn och fru. Sin familj. Och från sina killar. Kommer vara en stor tom plats i båset fr o m nu. 

Kände inte Peter personligen. Hade det inte varit för hockeyn hade vi nog aldrig träffats. Men det lilla jag lärde känna honom så vet jag att han var en kämpe, in i det sista. Det är så jävla orättvist! Fuck cancer! Dra åt helvete!

Så jag har gråtit idag. Massor. En jättefin begravning, fullsatt kyrka, fin sång och en massa kärlek och värme. Killarna tog på sig det vita spelarstället för att visa att dom håller ihop. Hedra coach. 

Så nu har jag ingen energi kvar. Så trött. Mina sista tankar idag går till Peters familj. 

Sov gott Peter. 

God natt 

Zombies, finns dom?

Ja en enligt mig finns dom. Ser dom dagligen. Tom blick, hasande i vissa fall lite bleka. Dom hasar sig fram på övergångsställen men en hand i fickan utan det minsta omtanke på dom som är runt omkring. Dom släpar sig fram i butiker med en vagn framför sig, ställer sen gärna ifrån sig vagnen i mittgången för å blockera hela gången. 

Men för egen del märker jag dom mest när dom åker kommunalt. Buss å tåg är det jag har mest erfarenhet av. Bussen kommer å dom ska kliva på. Å det går i slooooowmoooootion. Bara för att man kliver på bussen innebär inte det att man kommer i tid till t ex tåget. Busschauffören väntar oftast snällt tills zombien satt sig ner. Kliva av bussen likadant. Dom stannar gärna precis utanför dörren för att se sig om vart dom ska. (Det här beteendet har jag även sett när dom kliver av en rulltrappa) Å dom brer ut sig när dom lämnar tåget. Gärna i trappan från perongen till gatuplan så bakomvarande inte ska ha en chans å hinna med bussen. Oftast med en telefon i handen också som dom inte släpper blicken ifrån. 

Tur att den här sortens zombies inte är blodtörstiga å hungriga på hjärna oxå... Dom är bara jävligt självupptagna å väldigt irriterande.

Dags igen

Here we go again. Så, då fick ni det både på svenska å engelska.

Men nu är det verkligen dags igen. Tillbaka till Viktväktarna å bli kvitt hetsätning å bulimivarning. Måste för att må bättre. Svettig å ständigt trött. Ont i ryggen. Sen är det ju en bonus om jag slipper köpa nya kläder till mig själv. 

Å den här gången ska jag bannemig lyckas. 6 kg till mål ungefär. Kanske 8, men jag börjar med 6kg. Inte så mycket, jag vet. Men jag behöver hjälpen. 

Tappade det helt under sommaren. I våras nådde jag nästan målet. Bara ett kg ifrån, men jag gav upp lite. Tyckte liksom att det räckte. Hade ju nått målet att känna mig snygg till 40 årsdagen. Nästan helt framme. Men jag blev så frustrerad att jag för alltid behöver tänka på vad jag äter. Alltid!

Men så är det, bara å acceptera. 

Första skoldagen

Så kom den där dagen tillslut som han väntat på med blandade känslor. Dagen då min stora kille tog klivet till högstadiet. Fast han var så liten för inte alls så länge sen, eller...

Han börjar åk sju på sigtunaskolan humanistiska läroverket, sshl. Ställde honom i kö redan när han var 4 månader men trodde nog innerst inne att han inte skulle gå där. Och han vill egentligen inte. Känner ju ingen, ingen från klassen börjar där, långa resor osv. Men nu har han gjort sin första dag och det verkar som det var ok. Redan fått några nya vänner. 

Jag är iaf glad att han börjar där. Kan bli bra. Riktigt bra. 

Schweiz

Tre glada påväg till planet

Arlanda-Zürich. En liten ostpaj, Cola å en flaska vitt vin. 

Lämnade solen i Sverige å möttes av gråa moln och ihållande regn. Vi försökte verkligen inte prata om regnet, men det var svårt.

Fredagskvällen innehöll god mat å testning av olika viner från Aigle å närområdet. Gott gotti gott gott...

Å solen tittade fram innan den gick ner.

På lördagen lämnade vi Aigle å åkte upp till les diableret. I detta hus sov vi och det var här Carro och Yves bjöd in till fest. 

Utsikten från vårt fönster. 

Redo för fest med lite sjuttiotalstema. 

Värden å värdinnan bjöd på god mat och goda drycker. Ca 50 gäster i blandade åldrar. Kvällen har bara börjat. 

Asså guuuu vilka goda tårtor. Testade en bit av varje. Närmast kameran vann. 

Coola killar. 

Kvällens partyanimals. 

Men allt har ju ett slut och söndag morgon tåg vi tåget ner till Aigle, bytte till tåg mor Geneve å sen vidare med flyg hemåt. 

Tack Schweiz, tack Carro och Yves för er generositet och tack till era barn som tog hand om oss och tolkade när vi inte förstod all franska som talades till oss. 

Och speciellt tack till Mari och Monica som tog hand om mig på flyget. Speciellt när tårarna rann å jag verkligen inte trodde att jag någonsin igen skulle få se mina barn å min familj igen. Utan er hade det blivit bilresa hem till Sverige igen. 

Peace. 

Sista flyget?

Hemma två dagar med snorisdoris som kom på besök lagom tills man skulle börja jobba igen. Helt ok att vabba när solen skiner där ute. Det hade såklart varit ännu bättre om man inte satt fast i en lägenhet, men men...fröken aldrig riktigt nöjd...

V är inne i en riktigt skön trotsålder just nu å hon kan verkligen driva oss till vansinne. Jösses. Lyssnar inte alls å är en riktig suris emellanåt. Å det sista smittar såklart av sig. Jag e riktigt sur just nu å ser set mesta i svart, en det är den tiden på månaden också så jag ska inte bara skylla på V. 

Var iväg till Schweiz i helgen som var med vännerna Mari å Monica. Åkte till den lilla staden Aigle för å fira Carro som fyller 40 senare i år. Å det kunde varit en riktigt grym resa om det inte var för att det regnade hela tiden och att vi var tvugna att byta flyg i Zürich både dit å hem. Dessutom efter bytet påvägen till Geneve slog blixten ner i planet å det var väldigt skakigt ett tag. Trodde verkligen att jag skulle dö å jag ville bara vända hem igen. Dessutom tog det hela söndagen att ta sig hem vilket gjorde att lördagens fest tog slut snabbt. Tror jag bestämde mig för att om jag överlevde flyget hem så var det min sista flygning. Vill så gärna se mer av världen typ sandstränder på Bali, Greklands ö-värld, Disneyland, NHLmatch i new york, shoppa i Barcelona och ta en öl på en pub i London igen. Men nej, det får helt enkelt inte bli så. Jag får acceptera att jag dör nyfiken. 

Nu måste jag hitta på nåt så inte V somnar. Bilder från helgen kommer sen. 

Tidig morgon

Inte bara hockeyspelaren som måste gå upp i ottan för att åka till ishallen på semestern. 

Mamman ställer klockan för å se till att han går upp å får i sig frukost. Å sen väcker hon treåringen för hon kan ju inte stanna hemma själv. Men där går det inte riktigt så bra. Treåringen skriker, slåss å försöker hålla sig kvar i sängen. När hon väl lugnat sig är det ok att sitta i baksätet med sin älskade bror. Men så tar den korta lyckan slut. Väl vid ishallen släpper vi av brorsan å då kommer nästa besvikelse. Vi ska inte kliva ur och stanna. Vi två ska åka hem igen. Treåringen skriker och gråter. "Stanna bilen mamma". Resan som tar ca 7 minuter känns som en evighet med en ledsen treåring. 

Men nu är vi hemma. Vad ska vi hitta på idag då?

Besluta dig nån gång människa

Behålla bloggen eller inte, denna ständiga fråga. Jag skaffade denna blogg  2008 efter en ganska tråkig del i livet. Och jag vill nog ändå göra ett nytt försök att skriva här. Gillar ju att skriva å ibland behöver man ju fortfarande vädra lite det man känner å tänker på.

Som det faktum att det närmar sig höst. Idag i lekparken föll det gula löv från björkarna. Så pass att V stannade upp i leken och konstaterade att det regnade löv på henne. Å nu är det inte långt kvar tills semestern verkligen är slut. Dags att återgå till stress och tidsnöd. Lämna på dagis, stressa till tåg och buss, jobba, träna, stressa hem, snabb matlagning, i säng med V, hämta från hockey, tjata om läxor, tvätta, städa.....å däremellan ska man va go å gla å gärna lite kåt oxå. Åååå vad jag inte vill återgå till rutin och tidsnöd igen. Vill inte!

Å när man dessutom bor ihop med folk som inte är lika intresserade av å ha det fint här hemma så blir det lätt lite mer att göra. Varför är det bara jag som ska anpassa mig. Om jag nu vill städa en gång i veckan, tvätta när tvättkorgen är full, plocka i diskmaskinen när det är smutsig disk å plocka ur den när det är rent, varför är det inte lika självklart för alla andra. Å jag ber om hjälp, men varför måste jag ens göra det. Ibland funderar jag på om dom skulle sakna mig om jag försvann. Kanske en stund. Skulle V få gå i för små kläder och skor? Skulle julen ens existera här hemma? Skulle det aldrig finnas hembakade kakor? Skulle toaletten behövas saneras av Anticimex? (Den har ännu inte städats av nån annan än mig på tre år) Skulle V få äta på pizzerian varje dag och kolla fotboll varje helg på samma ställe?

Eller skulle dom njuta av att slippa höra mig tjata. 

Om man skulle ta å vinna några hundra miljoner å bara göra sånt som är kul. 

Men först ett besök hos läkaren. För varför är jag då trött hela tiden?

Kreativ morgon

Usel på å sova länge när jag får chansen. Så kl åtta gick jag upp å fixade detta i Vanessas rum. 

Hon var mycket nöjd när hon såg sina nya kompisar på väggen när hon kom hem från faster K.

Fantastiskt

Efter en härlig, alldeles underbar och fantastisk dag kryper jag ner i sängen och känner mig nöjd och lycklig. 

Tack snälla underbara mor och syster för denna överraskningsdag. Å tack pappa å storE för att ni kunde vara utan era älsklingar idag. 

Lite bilder från dagen

Frukost på Clarion hotell Arlanda. 

Resa med Arlanda express och sedan spårvagnen ut på Djurgården. Nordiska museet fick ett besök. 

Lunch på Ulla Winbladh. Såååå gott!!

Nästa överraskning. Promenad till cirkus  å för å se Livet är en schlager. Helt fantastisk. Magiskt. 

Från Djurgården tog vi färjan å stannade till på mister french. En mojito, å så lite räkor. Mmmmm

Sen en promenad genom gamla stan å tåget hem. Underbart. 

Tack än en gång. 

Aldrig ska jag sluta älska er...

40

Nu är det lite mer än en vecka sedan den stora dagen och allt runt omkring börjar lugna ner sig. Nya saker står på agendan, öppet hus på dagis, student, skolavslutning, sommarfester och en massa andra roliga saker. 

Och vilken vecka jag haft. 

Självaste födelsedagen började med skjuts till jobbet av hjärtat 

På jobbet bjöd jag på kakbuffe och kollegorna bjöd på dekorerad arbetsplats, skönsång, bubbel, blomma, choklad och presentkort. 

Vid lunch drog jag in till stan och träffade Monica som tagit ledigt för att hänga på spa med mig. Elements på clarion hotell vid Skanstull. Myyyyyyys. Dessutom visade det sig att hon å två andra fina vänner, Mari och Carro, ville fira mig ordentligt å det blev lite extra spa, lunch och champagne i present från dom. Mmmmm

Hem på kvällen med tåg vilket kändes väldigt olyxigt. Å tåget var dessutom försenat! Hrmpf!

Väl hemma åkte familjen till Märsta och åt mat på restaurang Vivamus, inte bäst, men alla blev mätta iaf och Vanessa höll sig hyfsat lugn. 

Hemma resten av kvällen och bara tog det lugnt och njöt av ett sista glas champagne, Moet mmmmm, och en skål favorit chips, Lays salta chips.

Dagen var fulländad och jag fick fina presenter. I höst blir det Alcazar med hjärtat. Fick även champagne och choklad av mor, far och systeryster med familj. Mmmmm perfekt. Å så en fin lastbil av Erik som han gjort i slöjden. Å så blommor!

Onsdag, halva torsdagen och fredag tillbringade jag i köket hos mor och far. Bakade, kokade, skar, blandade, stekte och fixade all mat inför festen på lördagen. 

När lördagen väl kom kidnappades jag av fina svägerskorna Kicki och Anna och vännen Madde. Kl kvart i åtta knackade dom på dörren, precis när naglarna var målade på både mig och Vanessa och frukosten skulle dukas fram. 

Blev skjutsad hem till Anna där hon dukat upp god frukost som på ett hotell. Sen blev det bubbel i dubbel mening. Gott å såååå skönt. Kunde slappna av och njuta en stund trots att det fortfarande fanns saker kvar att göra. Verry nice!!

Elva var jag påväg mot mamma och gjorde klart det sista med maten, dukningen och sen blev det att fixa sig själv och allt gick så bra. Allt enligt plan. Klar halv fyra och på plats i lokalen vid fyra. 

Gästerna kom fem och det blev mingel och bubbel innan vi satte oss till bords.  Sen blev det party all night long. Det enda jag missade var att ta en massa bilder på mina fina gäster. Big misstake! Men några från början av kvällen kommer här

Så glad att jag gjorde det här. Så glad att alla som kom verkade ha kul. Så glad att älskade Sabina orkade komma. Så glad att jag fick så otroligt mycket fint. Redan nu på lördag kommer första presenten . Vad det är vet jag inte. Nån sorts överraskning med mamma å syster. Så spännande och roligt. Älskart!!

Mindre glad att finaste kompis N slet av höger lårmuskel innan kvällen var slut. Han kommer minnas min fest i 3-6 månader iaf. 

Kul med fest, men nästa gång vi fyller jämt åker vi nog utomlands iaf...

Krisen

Där kom den. Som en fet smäll i mellangärdet. Fyra dagar kvar till 40 årsdagen å jag ligger i fosterställning i sängen å tårarna rinner ner för mina kinder. Svårt att andas och ont i huvudet. Tusen saker att göra och ingen ork. Det enda jag vill nu är att åka ut till Arlanda å sätta mig på ett plan å bara skita i allt.

Såg ändå fram emot att ha fest och att få baka å laga mat å fixa. Fira all night long. Men nu en vecka innan känner jag mig hopplöst efter. Hinner inte baka allt jag ville tills söndag och till tisdag till jobbet. Jag veeeeet!!! Jag måste inte, men jag vill ju. Jag vill!!!! 

Stressad å orkeslös är ingen bra kombo. Har fått så många erbjudanden om hjälp med att baka å fixa, men J A G vill I N T E ha nån hjälp!! Det är ju fixandet som är det roliga. Om jag inte hela tiden måste anpassa mig efter alla andras behov. Ångest över att vara trött på söndagen å inte få vara bakis å slö. 

Klänningen hänger i garderoben, alkoholen inhandlad, maten inhandlad och ska bara lagas iordning, gästlistan klar. Tusen saker kvar att bocka av och några frågetecken. Men lusten gick ur mig ikväll och nu vill jag inte det här längre.

Men herreguuuu vilket jävla skitinlägg. Sånt självömkande å bitterfitta trams!! Först helt tyst sedan slutet av mars å så nu detta. Herreguuuu människa!! Ryck upp dig, träng bort känslorna, torka tårarna å ge dig ut i krisen. Slåss mot den och visa vem som är den starka. Skratta krisen i ansiktet, spotta på den å be den dra åt helvete. Det finns faaan dom som har det värre!

Vi hörs

Min lilla älskling

Klockan är snart två. Eller tre kanske. Det blir väl sommartid nu. Bra, inte långt kvar till morgonen. 

En gång i halvtimmen kräks hon. Bara vätska nu. Men en gång i halvtimmen. Ingen idé att somna. Min stackars lilla älskling.  

Ännu mer elände

Å jag som trodde vi klarat oss från magsjuka. Asså magsjuka på riktigt. Vanessa började lite smått på eftermiddagen å vara lite lös i magen. Tänkte då att det är väll samma som tidigare. Meeeen nu har hon kräkts. Många gånger. En liten kanin tvättades först. Snälla grannen som bokat tvättstugan lät mig gå emellan för att tvätta herr kanin. Nu ligger sängkläderna i maskinen. Så typiskt att jag valde att ta bort tvättmaskinen. Å så typiskt att tvättstugan var bokad ikväll. Den brukar aldrig vara bokad en lördags kväll. Aldrig! Men just ikväll är den det. 

Men som tur är har vi inget bokat ikväll. Med tanke på alla helger vi varit borta sen nyår så är det ju väl beräknat av prinsessan. 

Må det snart vara över....

Ingen vanlig dag

Ja vad ska man säga som ursäkt den här gången? Lite att skriva om? Lite tid? 

Tror det är så här, när jag känner mig lite nere, stressad och trött orkar jag inte skriva för risken att det bara blir en massa inlägg om tråkiga saker är stor. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Alltid mycket, men extra den här månaden. 

Men strunt i det. Vet inte ens om någon läser här men jag skriver iaf. Det är kul pm någon tittar in ibland å lägger en kommentar, men huvudsyftet är ju att jag får berätta. Skriva av mig lite. 

Idag fyller Erik 13 år. Det vill jag skriva om. Min älskade lilla kille börjar bli stor å mamman har lite svårt å hänga med. Han som alltid varit beroende av mig och min hjälp blir bara mer å mer självständig. Känner att jag får mer förtroende för varje dag som går, men ändå är det så svårt att släppa honom. Han pratar om att åka å shoppa själv med kompisar å att åka till grönan själv i sommar. Utan sin mamma eller pappa. Å trots att det är en farlig värld där utanför så gav jag honom ändå guldkortet på grönan. För att han ska kunna åka in hur många ggr som helst den här sommaren. När han vill. Med kompisar. Hur tänkte jag nu? Inte på mig själv iaf. 

13 år av glädje, tårar, bråk, skratt, osäkerhet, bus men framförallt glädje. Har älskat varje dag tillsammans med honom. Även dagar när man blivit galen, ledsen, arg, oense. 

Tonåring nästa! Hur kommer detta bli? Hur mycket jag än inte ser fram emot den här biten så längtar jag efter att få kliva på resan mot den vuxna sonen. Känns som ett nytt kapitel. Från barnet till killen som snart blir en man. Till hösten väntar sjuan och en ny skola. Lämna lilla trygga rosers för att träffa nya människor. Han är självsäkerhet själv så han kommer greja det här. Galant. 

Ikväll blir det fika och våfflor. Men redan i lördags började firandet. Min syster med familj och så mamma och pappa såklart kom å firade. Köpt tårta den här gången. 

Sen på kvällen blev det spelkväll med hockeylaget. Man har väl inte kalas när man fyller tonåring!

12 glada, högljudda och charmiga killar kom. Det åts hamburgare och grabbarna spelade NHL turnering på xboxen. Fem kom dom och sista gästen gick halv tio. En  försmak av hur det kommer låta första FF festen om många år (om jag får bestämma). Herregud vad ljudnivån bar hög och testosteronet flödade. Tur man har förstående grannar. Lät dom hållas då mycket som möjligt utan att säga ifrån, och det fick hyfsat bra ändå. 

Tänkte mig en låååång sovmorgon på söndagen eftersom Vanessa sov borta. Kvart i fem vaknade jag. Kvart i fucking fem!! Å kunde såklart inte somna om. Meeeen, jag överlevde den dagen också. 

Precis som jag kommer överleva alla andra dagar. 

Grattis min underbara älskling. Älskar dig till månen och tillbaka. 

Skitsjuk

Som jag skrev i förra inlägget var det som om man väntade på nåt värre och värre blev det....

Förra söndagen när man som bäst höll på med att komma i jobbarmood igen fick Vanessa dålig mage. Hela dagen gick åt till å byta blöjor och jag och Erik fick åka på match själva. Hade ju tänkt att hela familjen skulle gå på hockey ihop för en gångs skull, men icke.

Hursomhelst, Eriks lag vann med 13-1 och när vi kom hem var Vanessa bättre, men 48 timmar hemma krävs ju så jag stannade hemma och mös med Vanessa måndag och tisdag.

Åter på jobbet på onsdag och som vanligt såååå stressigt. Timmarna springer iväg och jobb läggs på högar. Vi är kraftigt underbemannade och jag stressar. Ingen lunch tors, fre och dessutom jobbade jag till halv fem på fredagen (slutar ju tre annars).

Helt slut efter bara tre dagar på jobbet. Gick på efterlängtad aw med systrami och kusinS och vänC. Där vid första glaset vin kom kallsvetten och huvudet snurrade. Satte mig ner och efter ett tag kändes det bättre, men inte helt bra. Vi åt gott och drack ett glas vin till. Sen åkte jag och allra käraste syster hem. Så slut och ville bara hem å lägga mig.

Kl ett på natten var det dags för toalettbesök ett. Sen följde ett besök i timmen hela natten och hela lördagen. Natten till söndagen vakna jag med magont. I mellangärdet, så där som jag hade när gallan krånglade. Lyckades väl sova nån timme iaf.

Söndagen var bättre. Fick behålla det lilla jag åt och drack....meeeeen, lite för järv var jag när jag bestämde mig för att äta en cheeseburgare. Guuu så god men sååååå onödig. Söndag natt blev åter igen en rad besök på toan.

Måndag åt jag en rostad, sen drack jag bara. Vatten, vätskeersättning och soppa. Såååå hungrig, men inga toalettbesök.

Idag tisdag och jag tror jag är påväg åt rätt håll. Hoppas. Svag som tusan. Har tappat ungefär 3kg. Om jag går till Viktväktarna idag kommer jag vara i mål, men jag tror inte det är så bra. Gissar att jag snart är tillbaka bara jag kan äta normalt igen.

Har varit lös i magen förr, ganska många gånger, men detta har varit av något annat slag. Herregud. Kräks hellre en gång än har diarré i flera dygn...tror jag...

Nu får vi vara klara tycker jag. Nu har vi varit sjuka, allihop, så nu räcker det.
Hejdå vabruari, välkommen våren.

Vab

Vabruari har än sålänge varit ganska så mild. J var hemma med snuva, hosta å feber två dagar förra veckan och då passade V på att ha diarré. 

Igår när jag hämtade V märktes att hon var lite trött och slö. Inte som hon brukar vara. En av fröknarna sa att hon verkade lite febrig. Väl hemma blev hon sämre. Ögon som rann, näsan som rann och feber. Ville inte äta och var ledsen. Fick en alvedon innan hon somnade och har sovit hela natten till kl fyra. Då ville hon ha välling. Fick det och somnade om mellan mig och J. 

Vaknade kvart över sex och hon var inte febrig och ganska pigg. Är lite gulsnorig, men annars pigg och feberfri. Var det en light version av influensan eller kommer det nåt värre snart. Känns som jag sitter och väntar på att febern ska komma tillbaka. Vågar man jobba imorgon, eller är det bara dumt?

Tror vi väljer att vara hemma en dag till. Ändå. 

Min stora kärlek

Testade platt tången på det här tjocka håret ikväll. Lika lockigt som mitt hår är. Men det blev platt. 

 Så snygg han är. Min stora kärlek. Mitt stora hjärta. Är så stolt över honom. Han är världens bästa brorsa, hjälpsam, rolig, omtänksam och duktig i sport och i skolan. Så mycket som vi bråkat men oj vad mycket kul vi haft. Jag älskar honom så mycket. 

Morgonpasset i P3

Helt seriöst!! Vilket fantastiskt radioprogram. Hur jävlig dagen än är så sitter jag här nu å fulskrattar. För dagen har varit irriterande, sorglig, frustrerande och skit på många sätt. 

Folk på tåget tittar konstigt på mig, men vad gör det. Jag lyssnar vidare på dagens avsnitt på podden och fortsätter skratta som om jag vore ensam. Mitt lyckopiller. 

Trött

Ja så var det då söndag igen. Helgen är slut. Jag är slut. 

Medan J legat på soffan hela dagen har jag ätit frukost med V, skottat en massa snö med tvååringen...där måste jag faktiskt flika in att J ändå hjälpte till...åkt med tvååringen till Skepptuna för å hämta hem E som sovit hos kompis sedan i fredags, hängt i ishallen mellan tolv och tre. Hem å lämna V för en tur till stadium i Väsby C med E å inköp av springskor, addidas byxor, målvaktshandskar å en boll, allt för det fantastiska priser 1300kr, alltså inget för min del den här månaden heller. Väl hemma stod tonåringen å grejade i köket. Doftade fantastiskt. Å så gott det var sen. Dock blev det ett berg av disk och ytor att rengöra efteråt. Gör det ju såklart gärna när hon är så duktig å fixar. 

Här kommer det hon serverade i bilder. 

Nu ligger jag ner å slöar. Ska strax gå å sova. Så himla trött. Slut. Nästa helg är inte mycket bättre. Hockey, hockey å åter hockey. Bara å ställa upp. Smile and wave, smile and wave...

Snark!

Asså....S O V A!!! Jag säger det igen, S O V A!

Igår la jag mig på soffan strax efter nio för att äntligen få vila å kolla tv efter en ganska lång å hektisk dag. Så här var det....

Vaknade tjugo över sex av min underbara dotters glada rop. Vi la oss med ajpaden i vår säng å kollade lite Barnkanalen innan vi vid halv åtta gick upp å fixade frukost. 

J åkte in till tele2 arena vid tjugo över åtta. Premier league podden som han är med i hade en stor grej där hela dagen så han var borta. 

V å jag gjorde oss iordning och vid kvart i tio fick vi besök av systeryster å kusin A. Mysigt. Vi sorterade gamla kläder å fikade. Mamman var förbi lite också och även kusin E kom en kort stund mellan isträningarna. 

Halv ett var vi ensamma igen å jag drog igång dammsugaren. Städar var 14:de dag å det var verkligen dags. Att städa med en tvååring som dessutom håller på å pott tränas tar tid. Å samtidigt var tvättstugan bokad så klar blev jag vid typ fyra. Fem åkte jag å hämtade mat till mig, V å tonåringen som kommit hem efter en dags shopping med sin mamma. 

Åt, fixade köket, fixade iordning V för natten å fick henne i säng vid sju. Halv åtta bestämde sig den lilla skadade tummen på V att gå upp å en stor blodfläck på lakanet gjorde att vi fick byta lakan och sätta på plåster. Bad tonåringen sedan att passa V med jag drog till Ica maxi för å handla. Tonåringen ska bjuda på trerätters imorgon (idag alltså) så det var lite som behövdes handlas. 

Där vid tio i åtta en lördags kväll på Ica maxi började jag känna mig aningen less.  Vad är det för ett liv man lever? När får jag ta det lugnt? Jag vill bara sitta ner å typ njuta av ett glas vin å bara bestämma själv.

Hur som helst hemma vid nio å redo för soffan. Ringde J först å han var klar å påväg hem. Skönt tänkte jag. 

Började kolla på Sex and the city 2 som gick på tv. Vid nån reklampaus strax efter tio vilade jag lite å vaknade sen vid elva. Suck. Å ingen J hade kommit hem än. Suck igen. Påväg hem innebar tydligen inte hem till mig. Några öl påvägen hem var tydligen på sin plats. 

Bestämde mig för att gå å lägga mig. J var hemma vid tolv. Somnade äntligen. 

Vaknade 3.45. Ingen J i sängen. Väkte honom på soffan för att han skulle lägga sig i sängen ist å inte störa tonåringen med sin snarkningar.Big misstake! Sparkade på honom ett par ggr tills han la sig på sidan. Äntligen tyst å jag kunde somna. 4.30 V vaknar. Får nappen å kanin å somnar om. Jippi. Kommer tillbaka till sängen, J ligger på rygg igen, å snarkar!!

Så nu ligger jag här, 5.35 å klarvaken.  Helvetes jävla skit!! Vill bara S O V A! Snart lägger jag en kudde över hans ansikte å trycker till lite. Bara lite...

Nej det gör jag såklart inte... Men vänta, nu la han sig på sidan igen...tystnad... Sova lite? Jag testar....

Vad har hänt?

Hela förra veckan var en ganska lugn vecka. Var till Viktväktarna på tisdagen å det var väl som jag misstänkte efter all frosseri under helgerna som varit, upp 2kg. Blä! Men nu nya tag. 

Efter det hämtade jag upp världens finaste Sabina å vi åt go go sallad ute på restaurang/café. Lyx. 

 

Både att få träffa Sabina å att äta ute. Är som härlig vardagslyx. Mer av sånt. 

På torsdagen kom Erik. Finaste brorsan. 

Fredag efter middagen skulle Vanessa bada. Hon var inte helt villig å J började busa med henne. Det slutade med att hon sprang in på badrummet å drog igen dörren över höger tumme. Oaaaaj vad ont det gjorde. Blå nagel och svullen tumme. 

Nu är det fortfarande svullet och nageln är alldeles svart. Nageln kommer troligen ramla av. Inge roligt alls. 

Söndagen var jag med Erik i Hallstavik för å spelade hockey. Samma lag som dom mötte när Eriks tumme gick av och det märktes att han var lite spänd. Ingen rolig match att titta på. Tufft motstånd och gruffigt spel. Tillslut blev en spelare i Hallstavik skadad. En ok tackling men han landade illa och blev hämtad med ambulans. Inte kul. 

Match ikväll igen, mot AIK. Blev ingen vinst idag heller. Däremot gjorde jag en godkänd premiär i seket. Skötte musiken och utvisningsbåset. Helt ok för en nybörjare. 

Annars då? 

Funderar fortfarande på vad jag ska göra med min 40årsdag. Nu lutar det lite mer åt fest hållet iaf.

Vill just nu bara åka iväg å slippa gråa vädret här hemma ett tag. Så less på snö, kyla, mörker å slask. Blä. 

Började skriva på det här inlägget påväg hem på tåget vid tre. Nu har jag krupit ner i sängen och ska se till å få lite sömn. Ibland tar det lite tid att få ner tankarna.

God natt.