Är det inte det ena så är det det andra...

Idag när jag kom hem var det ett lite tjockare kuvert i brevinkastet nedtryckt från Karolinska sjukhuset. Där i låg ett provrör och jag ombads att ta ett litet prov och skicka för analys. Det visade sig nämligen att samtidigt som jag vistades på KS den 20 dec efter trafikolyckan så var det en annan patient där med VRE bakterie. En liten baskilusk som är motståndskraftig gentemot antibiotika. Så för att säkerställa att jag inte blivit smittad så vill dom ha in provet för analys. Svar väntas om 2 veckor. Men jag behöver troligen inte vara orolig. Risken är mycket liten enligt brevet. MEN ÄNDÅ!!!
Bara att jag måste göra testet...ni kan ju gissa hur...gör mig alldeles matt.

Så gott slut dårå.

Märkligt

En något märklig sak inträffade fär ungefär en kvart sen.

E har jullov och då kan man ju tycka att han kan få vara uppe en stund längre. Men jag vill ju gärna att han somnar innan jag stupar i säng så jag hjälpte honom att få iordning i hans rum vid nio och stängde samtidigt av hans dator.
Han undrade vad jag gjorde och jag sa att det ändå var läggdags så jag stängde av datorn.
-Jaha, jag ska alltså gå och lägga mig, jag hade tänkt sitta vid datorn ett tag men nej, jag ska tydligen gå å sova jag, ja men dåså då gör jag ju det, sa han irreterad och la sig i sängen med kläderna på.
Gick därfirån för att se om han lugnade sig lite.
Gick in efter en stund och frågade om han skulle vara hos mormor och morfar imorgon eller hur han skulle göra. Godnatt fick jag som surt svar.
Så jag gick och gjorde mig iordning för natten själv och när jag kom tillbaka efter typ fem-tio minuter sov han. Sååååå då undrar jag, om han nu var så trött så han somnade på en gång, vad var då problemet med att gå å lägga sig?? Märkligt...eller?

God Jul

Skinkan är precis uttagen ur ugnen och allt pynt är verkligen på plats nu. Det bidde ju t om peppishus tillslut med hjälp av tonåringen. Stort Tack.

Nu är det bara lite klappar som ska slås in sen blir det god god mat och lite senare mumsig skinkmacka. Å jag och min älskling är ensamma ikväll så vi har fyra bingolotter att ta hand om. Blir svettigt, men för en van spelare så ska det nog inte vara någon match. Imorgon kommer mitt E hit och vi ska fira hemma hos Systeryster. Blir lite nytt och lite gammalt.

Önskar er en underbar helg och att ni tar hand om varann ordentligt. Avslutar med några fler bilder från julen hemma hos mig. God jul på er mina vänner.






I år bidde det plastgran igen.



Nytillkommet julpynt i granen inköpt på Harrods

Julstämningen som kom av sig igen

Det är någonting med den här månaden som gör att man får sig en tankeställare.

I tisdags åkte jag till jobbet tidigt för att hinna ikapp det som jag låg efter med i måndags. Ville att det skulle vara gjort när min kollega kom in så jag åkte redan vid fem i sju och tog det lugnt in mot Kista. Jag brukar inte stressa och jag hade inte ens bråttom den här morgonen och jag brukar ligga i det högra körfältet för jag behöver inte köra 110 bara för att det är tillåtet. Men av någon väldigt onödig anledning hamnade jag i det vänstra körfältet bara en avfart innan den avfarten jag skulle åka av på. Precis innan Häggvikavfarten blev det temposänkning och jag saktade in. Det blev i stort sett stillastående och jag hann tänka "vad bra att jag höll avstånd så jag hann stanna" och då smällde det.

Ljudet är kvar i mitt huvud fortfarande. Och lamporna som bländade. Sen stog jag still och bara skrek. Ont gjorde det också. Så himla ont i nacken och i bakhuvudet. Och i knäna. Det tog säkert bara sekunder men det kändes som minuter när jag letade efter min telefon och innan dörren öppnades av han som körde på mig. Upptäckte att min bil stog mot färdriktningen och blev rädd att jag skulle bli mer påkörd. Han ringde sos och bad om ursäkt säkert tio gånger. Sen letade han upp min telefon som låg under handväskan på golvet. Jag hade alltså lagt den i handväskan och inte i jackan som jag först trodde. Ringde först jobbet. Ja, det är ju viktigt att tala om för chefen att man blir sen in. Gissar att min stackars chef inte riktigt fattade vad jag sa. Sen ringde jag min älskade Jörgen. Det tog nog någon minut innan han förstog vad jag sa mellan snyftningarna. Skulle ju velat ringa min mamma men precis då kom brandkåren.

Jag satt och tänkte att jag tyckte så synd om dom som skulle på möten och till jobbet och inte skulle komma i tid. Jag har ju själv suttit i ganska många såna köer och förbannat alla dessa som står ivägen. Nu var jag själv en sån. Även om det inte var mitt fel.

Ambulansen kom och polisen. Blev väl omhändertagen där på motorvägen. När beslutet togs att taket skulle klippas på min älskade lilla bil sprutade tårarna. Min lilla pärla som tagit mig överallt och aldrig bråkat. Å vad jag älskar den där lilla skodan. Nu är den ett minne blott.
Men man säger inte emot när nacken gör ont och man känner sig väldigt okaxig.

När jag väl kom in till akuten klipptes kläderna och röntgen gjordes av nacken, lungor och mage. Inga inre blödningar och som tur var inga skador på skelettet. Klockan var nio när jag lämnade akuten och fick komma till avdelning och då kom Jörgen. Fina älskade Jörgen. Kändes skönt att se honom. Och att sen få ringa mamma och kunna säga att det är ok. Och på kvällen att få prata med min lilla gos och berätta att hans mamma mår bra. Fick åka hem redan på eftermiddagen.

Och det är ok nu. Jag mår efter omständigheterna bra. Har ont såklart, men jag lever och jag mår bra. Knäna är lite blå och svullna och nacken och musklerna vid halsen spänner och drar och huvudet värker, men jag lever och är inte mer skadad. Just nu iaf.

Pappa och mamma skjutsade mig till skroten igår för att hämta alla grejer jag hade i bilen.

Min pärla. Alldeles kall och översnöad och förstörd.

 Tack alla underbara goa vänner och familj som tar hand om mig och tänker på mig. Jag mår ok nu. Och det är dags att ta tag i julstämningen igen.

Lova att ni tar det försiktigt i jultrafiken.

Men oj vad tiden går

Snart jul ju och det händer en massa här hemma. Och värför skriver jag inget då? Jag skyller på att först var jag i London 2 dec till 7 dec och en kom sonen som snor datorn på kvällarna och när han somnat är jag så trött att jag inte orkar sätta mig och skriva. Men idag åker han hem till pappa och sen kommer han tillbaka på självaste julafton. Bättre julklapp får man leta efter. Ingen garanti att jag skriver mer bara för det, men kanske. Å så kommer det ju bilder på julen också. Har fått fram alla tomtar, julgranen och änglarna. Dock är inget peppishus klart ännu och faktum är att jag inte är helt säker på att det blir av, men jag hoppas. Jag har ju ett gäng tomtar som jag inte riktigt vet vart jag ska placera annars.
Så mer kommer. Jag lovar.