Sjuk

Hemma och kurerar årets förkylning. Ja ni läste rätt, jag är hemma från jobbet å ligger i min säng å tar det lugnt. Tänker såklart lite på jobbet å funderar på när jag ska hinna med å jobba över för å komma ikapp. Men idag ska jag bli frisk! 

Åkte till jobbet igår. Kände mig ok. Trött som vanligt å längtade till helgen. Lite täppt, lite ont i huvudet, men inte feber, inte ont i halsen, inte hostig så jag åkte iväg. Å till en början gick det ganska bra. Men sen var det som om nån slog mig hårt i huvudet. Huvudet sprängde, bihålorna värkte, vänster öga svullnade å det rann ur båda ögonen. Så vid nio sa jag tack å hej. Bita ihop fanns inte längre. Kände att jag inte orkade jobba å då ska man inte vara där. Ok om man är lite förkyld å ändå orkar, då kan jag tycka att det är ok, men om man bara sitter av tiden så gör man ingen nytta å är inte hjälpsam. Snarare en belastning. Så ja, jag åkte hem. 

Känns konstigt, men så bra. Ligger i tystnaden och vilar. Samlar kraft. 

Å dagens hjälte är min fina sambo. Säga vad man vill om honom, men när det verkligen behövs så ställer han upp. Han kanske i vanliga fall är lite lat, ligger gärna på soffan å kollar fotboll eller formelett en hel dag, dricker lite för mycket, hatar å städa, väntar gärna till sen med att göra det som borde göras...sånt som kan driva mig till vansinne...men när jag är sjuk och då menar jag när jag är så där manligt sjuk, då ställer han upp.

 Igår efter att han hämtat V på dagis fixade han mat, handlade, duschade V, hämtade E i ishallen å körde honom till pappan, kom hem å fixade en kopp te till mig å röjde i köket. Sen i morse tog han lämningen på dagis så jag slapp gå upp å gå ut. Vilken älskling. Det e kärlek det. Att ställa upp för en som känner sig lite svag å manlig. 

Nu ska jag bli frisk! 

Trevlig helg allihop.