Jul slut

Varför är jag så satans trött hela tiden? Tredje kvällen i rad som jag slocknar i soffan redan vid åtta å sen vid tio är det bara att fortsätta att sova i sängen. Har inte haft jättetuffa nätter heller, men ändå är jag helt slut. 

Å slut tog även julen. Haft underbara dagar, firat både med Jörgens familj och med min egen och vi har ätit gott, öppnat massor med klappar och tindrat med ögonen. Och nu är det slut. Årets mest underbara helg gick på tok för snabbt. Men jag får se framåt. Dags å lämna det här hemska året snart och ge sig in i ett bättre år. Hoppas jag. 

Granen hos mamma och pappa och en sötis

En dag med många känslor

Ett år har gått sen kollegan Junior fick ge upp kampen mot cancern. Och det gör mig påmind ofta. I början gick tankarna till Junior och hans närmaste varje dag sen blev det längre mellan gångerna. Men han finns fortfarande där. Ofta.

Och idag blir en dag i väntan igen. Väntar på besked från Sabina. Dom här dagarna har varit så oändligt många och varje gång tycker jag att svaret inte varit så positivt som jag hoppas. Så just idag vill jag veta att det bara är bra och i rätt riktning.

Så just idag är det många känslor som rusar i min kropp. Sorg för Junior, hopp för Sabina, kärlek till mina närmaste.

Var rädd om varann och kom ihåg att säga till de närmsta att dom är viktiga.

Tomtarnas hus

Före och efter.

Nu är det på tiden att vi väcker våra julsaker

Nu köööööör vi!!

Adventfix

Dags å börja förbereda inför advent. Ljuskronan i köket hänger uppe å idag fick den lite lummel virat runt sig. Nöjd.

Har dessutom köpt ny ljusstake till burspråket i vardagsrummet och även en till köket. Det fick kosta lite i år. Längtar till lördagkväll när jag ska lägga mig på soffan å njuta av det fina å mysiga.

Å imorgon kommer fönsterputsaren. Då ska jag också njuta.

Ordningen återställd

J har varit i London och hälsat på sin bäste vän och nu även chef över fotbollssektionen på tidningen The Guardian. Kul för honom att komma iväg och få lite kvalitetstid med vännen som han träffar så sällan. Det är bra att vara ifrån varann en stund också. För det är så härligt när han kommer hem igen.

Å lilla V skrek av lycka när hon äntligen fick pussa på sin pappa. Vilken lycklig tjej som somnade gott efter att ha fått välling i pappans famn ikväll.

Ett annat plus är att få presenter av mannen när han kommer hem. Denna gång blev det Toblerone, Jasmine te och Winegums till mig.

Nu får han inte åka iväg på lääääääääänge. Tycker det får vara nog för en stund. Där med basta!

24 november

Vet ni om att det är en månad kvar nu. En månad tills julen är här igen. Men fram tills dess är det ju alldeles magiskt, fantastiskt, härligt. Har i helgen som var bakat lussebullar, peppisar och matbröd hemma hos mamma och pappa med systeryster.Precis enligt tradition. Och nu är helgen över. Som man längtat till den här helgen och den tar slut så snabbt.

Men jag har njutit av varje sekund. Vi har såklart även lyssnat på julmusik. Och druckit glögg. Vi har gått all in helt enkelt och det har varit underbart.

Har börjat här hemma med julstädningen och på torsdag får jag hjälp med fönsterputs av samma firma som var här förra hösten. Är det något som är dödens tråkigt så är det att putsa fönster och nu behövs det verkligen. Bara hoppas att vädret är ok. Snön får vänta ett tag till.

Tjejmys i 30 timmar

Efter en härlig start igår fortsatte resan med en härligt slö morgon på hotellet, go frukost och sen en tur till Astrid Lindgrens värld, resans mål. Där var det höstlovs marknad. Och det var så där mysigt och gulligt som det är i hennes böcker. Köpte lite smått å gott, men mest var det att njuta av en perfekt helg med två kvinnor jag ser upp till mest av allt. Min allra käraste syster och mor.
Tack för den här helgen.

Ingång

Syster framför Pippis hus

Shoppingsugna

Å självklart blev det en kanelbulle och en
kopp varm choklad med grädde, mmmmm

Men helt fel att komma hem igen var det
ju självklart inte.

Denna dagen

Idag åkte jag, systeryster å mamman iväg på en liten tur. Närmare bestämt till Vimmerby. Utan egna barn. Vi är här för att umgås å för att gå på höstmarknad på Astrid Lindgrens värld. Två dagars myyyys :-). Här kommer lite bilder från idag...

Först ett stopp vid Nyköpingsbro och lite
godis shopping

Liiiiiite

Å så lite bubbel på hotellrummet innan
middagen

Å till middagen blev det en god Röding
med kantareller, mmmmm

Och middagen avslutades med
glass och bär. Så gott

En bra dag

Så, nu är det dags att gaska upp sig å skriva lite på sin blogg. Å vad passar bättre än å berätta om en fantastisk dag som denna.
Efter att ha fått sig en sovmorgon, välbehövlig sådan, blev det frukost med J och V. Älskar helger då vi har tid att äta frukost ihop. Blev en kort promenad när V skulle sova i vagnen, sen hem å slöa i fotöljen å titta på Så mycket bättre som jag missade igår. Måste bara säga att jag bara älskar det programmet. V vaknade å J fixade lunch. Å när lunchen var uppäten får vi plötsligt besök.
Svägerska Anna å bästaste Sabina kommer in med en flaska bubbel i handen. Överraskad? Ja verkligen. Av med myskläder och på med smink, parfym å kläder att visa-sig-ute-bland-folk.
In till stan med tåget å så en promenad till Hotel diplomat. Afternoon tea med mer champagne å så en massa tjejsnack. En överraskning som heter duga. Visste ju att dom skulle ge mig en present till, men inte när den skulle komma. Tack ni två underbara tjejer. Så underbart.

Under all kritik

Just nu är det tomt här. Har ingen inspiration. Inga idéer eller uppslag till inlägg. Men snart ska jag rycka upp mig ur den här mörka höst dvalan. Den som orkar vänta får se....

Dagens vårdcentral

Jag börjar bli lite orolig för vad vi kan vänta oss när vi behöver hjälp av sjukvården. Får vi verkligen hjälp när vi behöver det? Finns det verkligen allmänläkare idag som är intresserade och verkligen vill ta reda på varför man mår som man gör? Kan man förvänta sig att dom tar sig tid att ge en korrekt diagnos eller ska de sitta där å gissa vad det kan vara? Allt för ofta har jag hört "jag tror" "jag gissar" jag antar" att det kanske osv osv... Varför inte ta det där extra testet för att göra sig mer säker.

Blir orolig när min bästa väns tumör upptäcks av en slump efter ha tjatat sig till en röntgen. Vad hade hänt om den inte upptäckts i tid? Jag vet och jag väljer att inte tänka på det och vara glad att hon fortfarande lever. En annan vän från gymnasiet kallar sin vårdcentral för cykelverkstan. Så mycket hjälp får man där. Å när jag i maj fått konstiga utslag och knölar i armhålorna blir bemött med just "jag tror". När jag sen själv letar efter råd hos dr Google får jag reda på att det är en bakterie. En ofarlig sådan, men ändå. Å nu när magen börjar krångla känner jag att det är ingen idé att gå för dom  är inte beredda att ta reda på vad det verkligen är. Bättre å vänta tills man får ta plingplong taxi till akuten istället. Eller så är det inget. Helt naturligt att vakna med så ont i magen att det är svårt att andas. Och att känna en molande värk i magen, till höger, nästan hela tiden. Säkert inget att tänka på. Helt naturligt.

Vad hände egentligen med läkarutbildningen??

Bulan

Idag hände det som jag väntat på. Inte längtat efter utan befarat att det ska hända när som helst, bara en tidsfråga. Inte om det ska hända utan när det ska hända Vanessas framfart slutade med en stor bula i pannan.  Ett fall ur soffan ner på golvet. En stor bula som till kvällen när jag kom hem hade minskat något och mest bara var blå. Kortet ovan är taget en stund efter det inträffade. Och stackars pappan som hade dåligt samvete och som mamman inte gjorde bättre när hon ville åka in till akuten för en lite koll. 

Hon har mått bra under dagen. Ätit bra och sovit normalt och lekt med sin pappa. Men när jag kom hem var hon något slöare. Inte så sugen på något och ville mest krypa upp i famnen. Så mamman ringde såklart vårdguiden och fick prata med tre olika sköterskor. Svårt att säga, men åk in om ni är oroliga var väl det sammanfattande svaret. Hade jag varit ensam hade jag suttit där inne.

Men så börjar man tänka att den där lilla febern som började komma krypande och det där att hon inte vill äta välling för det verkar som att halsen gör ont kan ju faktiskt bero på samma sak som mamman hade i helgen. Ont i halsen, trött och slö. Så tillslut bestämde vi oss för att avvakta lite till. Det hade ju ändå gått många timmar mer än de där första sex timmarna som man kallar kritiska. Å så började jag tänka på alla bulor Erik fick som liten från högre höjder och mot hårdare golv än dagens fall. 

Nä, det är nog eventuellt ingen fara den här gången heller.

Vanessa pratar

Fuck cancer

Ännu en vän. Ännu en krigare ställer sig i ledet, hänger på sig sin tunga rustning och ger sig ut i striden mot cancern. Sträcker på sig och ska visa att han är stark och modig. Fast det är svårt.

Inte ge sig. Inte bryta ihop. Visa inte det minsta svaghet. Ge inte vika. Besegra, besegra, besegra.

Och vi är där. Vi vänner och kolleger som är friska. Vi står bakom dig till 100%. Vill du att vi skrattar gör vi det. Och när du behöver oss när det blir jobbigt är vi där och hjälper dig upp igen.

Peter, du fixar det. Finns inget annat alternativ. En arbetsplats utan dig är ingen arbetsplats.

Det är dags att ge cancer cancer.

Ska det va så här?

Går å lägger mig hungrig varje kväll å ändå känns det inte som att det händer nåt. Väga sig på fredag å det enda jag tänker på är mat, fikabröd, glass å godis, mest choklad. Den här gången känns det som att jag redan sprungit in i väggen. Å då har det typ gått två veckor bara. Ååååå varför är det så lätt å gå upp men inte gå ner??? Hinner ju inte röra mig så mycket nu heller. Alla andras intressen går ju före. Alltså det är ju så det är när man har barn. Inget konstigt att deras intressen går i första hand.

Å när vi ändå är inne på ämnet så måste jag bara säga att jag själv har väldigt svårt att förstå vuxna människor med egna intressen när man har barn i åldern 0-15 typ. Jag har inte tid med alls mycket eget när Erik är här. Då är det fullt fokus på hans intressen. Även när han inte är här är det ändå hans intressen som jag försöker hinna med. Jag är ju ändå mamma på heltid, även om han inte är här på heltid. Säger inte att ni som har tid att spendera på en cykel, på en golfbana, i en curlinghall, på handbollsplanen eller fotbollsplanen är sämre människor och att ni inte bryr er om era barn. Bara att jag inte förstår hur ni hinner njuta och inte stressa.  Jag skulle verkligen behöva röra mig mer än tre ggr i månaden. Just nu känns det inte som att det finns tid till mer än så.

Kanske då att jag börjar tappa i vikt också. Det är förmodligen rörelse som saknas denna frodiga kropp. Kontinuerlig rörelse. Inte bara tre ggr i månaden.

Nu ska jag försöka sova trots hunger. Ska det verkligen vara så här?

5:2

Den nya dieten som nästan var å varannan nu testar har även kommit in hos oss. Det är J som testar å första veckan har varit jobbig,men han ger inte upp. Han kämpar vidare.

För mig går det väl ganska bra. Hade dock efter en veckas noterande av vad jag stoppar i mig inte gått ner nånting. Inte ett gram. Nothing! Men jag ger mig inte. Mår iaf bättre å det är ju huvudsaken.

Kör mitt egna 5:2. Fem dagar super kontroll och nyttig och två dagar lite slappare.

Då är det dags

Ligger i sängen å har söndagsångest big time! Känns lite nervöst, som när man ska börja ett nytt jobb. Men jag ska inte börja ett nytt jobb. Jag ska bara tillbaka till det jag lämnade för ett år och lite mer än två månader sedan.

Å sen är det självklart lite ångest att inte vara hemma med hjärtat hela dagarna. Men som en god vän smsade mig idag. "Njut av att kunna äta lunch ifred och att inte ha någon son drar dig i benen hela dagarna". Så jag ska göra så.

Sen fort hem å gosa i 1,5 timme med mitt älskade V.

Surtant

Just nu känner jag mig inte alls stark. Är så satans irriterad på allt. Det här skulle ju bli en skön sista vecka. Lugn å stillsam. Å allt jag gjort idag är att irritera mig. Än så länge har jag kanske haft det ganska lugnt, hann t om med en stund i hängmattan hos pappsen idag när jag promenerade ut dit. Men sen på em har det bara varit surt här.

Det har iof pågått ett par dagar att jag är grinig as hell. J kallade mig för häxan surtant igår och det stämmer. Jag e sur å irriterad hela tiden. Kan det bero på det minskade sockerintaget eller är det så att alla (nästan) runt omkring är jävligt...jävligt....jobbiga just nu. Hm...

Sur som en citron är jag iaf och det vore skönt att bara få lite medvind den här veckan. Solen skiner ju å det borde jag också göra. Så sudda sudda sudda bort min sura min.

Den som får mig på bättre humör bjuder jag på lunch innan helgen. Lycka till.

Dag elva och idag tolv

Jorå, det har gått bra och jag har dessutom gått ner bara genom att röra på mig lite lätt och inte äta så mycket onyttigt, bara lite. Känns skönt att vara på banan igen. Men visst har jag sug fortfarande. Typ varje dag. Kan inte sluta tänka på fikabröd just nu. Tyckte t om att jag kände doften av färska wienerbröd i köket alldeles nyss. Hur kommer det sig??

Idag skrev jag in mig på viktväktarna, Igen! Men nu ska jag ta mig hela vägen. Inga ursäkter. Kommer troligen inte kunna röra mig lika mycket som jag gör just nu eftersom jag ska börja jobba, men nån gång i veckan ska jag väl kunna slita mig från tv soffan hur trött jag än är. Bara att bestämma sig.

1½ vecka kvar Åååångest...å lite annat....

Hur ska jag kunna vara utan den här skruttan hela dagarna. Guuu vad jag kommer sakna dig hela dagarna på jobbet.



Å det har gått bra dag åtta, nio och nu tio. Inge onyttigheter. Hyffsad bra mat och frukt och grönsaker och även en timmes gruppträning på medley plus alla dessa promenader med lilla skruttan.

Idag skulle min fina pappa passa V medan jag besökte Barnens hus för att se om man kunde roffa åt sig något bra eftersom dom hade utförsäljning. Tog med mig finaste Sabina som sällis, eller hon tog med sig mig eftersom hon körde. Det var sjuuuuukt lååååång kö så vi beslöt att vi skulle strunta i det och tog oss en snabbis inne på Väsby C istället...snabbis...alltså...ja...Hursomhelst...Stackars pappa som verkligen inte vill byta bajsblöjor blev tvungen att göra det så fort jag lämnat dom. Å det var en rejäl blöja tydligen. Inte kul alls å jag misstänker att det blir svårt att tigga till sig hjälp fler gånger. ;) Tack snälla pappa. Du gjorde ett toppenjobb!!

En vecka

Idag har det gått....bra. Har faktiskt inte ätit nåt sockrigt alls. Å så vill jag även påpeka att jag i helgen inte åt nåt snacks alls. Det kunde varit värre alltså. Heja mig!! En vecka har gått å det kan bli bättre. Bara bättre.

Annars har jag känt mig lite låg idag. Är det redan hösten som är här? Fick dessutom ett samtal från chefen som påminde om att det bara är två veckor kvar tills jag ska jobba igen. Huvaligen!!! Hur ska man göra när man jobbar?? Känns konstigt och ovant.

Jaja, det blir säkert bra. Nu soooova innan snarkobert kommer å börjar snarka.

Dag sex å sju

Usch, måste jag verkligen berätta. Jo, för jag kan ju inte fuska med allt.

Lördag började hyffsat å det var inte förrän efter kräfterna på kvällen som jag släppte allt igen å åt upp allt godis vi hade hemma....eller nja, dessförinnan slank det ju faktiskt ner nån sockerkaka å nån chokladbit också....nej lördagen drar vi ett streck över.

Söndag idag och jag fikade till lunch och åt efterrätt efter det gudomligt grillade vi åt hos mor å far.

Så summan av kardemumman är att jag fallit och halkat ner lite mot avgrunden igen. Men skam den som ger sig. Nya tag i morgon.

Lilla julafton?

Idag är dagen som jag förmodligen aldrig kommer förstå mig på. Premier league premiär och Liverpool spelar på hemmaplan Anfield. För vissa familjemedlemmar är det extremt likt som julafton är för mig.

Det planeras i dagar vart man ska vara just denna dag. Man klär sig i rött och man ser gärna till att det minsta barnet i familjen också har en "tomtedräkt". Sen spelas det musik, You'll Never Walk Alone heter låten som spelas, gärna på högsta volym och många gånger.



Sen går man och väntar och längtar till klockan ska bli dags för att titta på tv, som på Kalle Anka, fast det är inte tecknat och det är inte klockan tre utan kvart i två. Man samlas med familjen hemma hos någon. Fast inte hemma hos någon, nej man går till puben Laggen och denna familj består inte av medlemmar med blodsband. Nej ett gäng grabbar är det som idag kallar sig familj. Och julmusten som dricks i stora lass består av öl istället. Men likheterna är slående. J var nervös och förväntansfull, och blir det inte vinst idag är det väl samma besvikelse som att ge ett barn ett paket strumpor när det enda han/hon vill ha är en Iphone 4S.

Så God jul då alla premier league fans och speciellt ni som avgudar tomtefar Gerrard i Liverpool. Må han komma med de finaste klapparna bestående av fina mål och passningar till dessa förväntansfulla smånissar.

Dag fem

Fredag. Mysdag. Och mysdag har det varit. Först en promenad ner till slottet. Vanessa somnade tio i tio ungefär och jag la ut filten i slottsparken strax efter tio. La mig å läste tidning å blundade lite. Så härligt även om det blåste lite och det inte direkt är någon värme. Sen när V vaknade vid tjugo i tolv blev det en mycket rask promenad hem för lunch. Sen blev det lite gunga och lekpark för V innan vi for till Sigtuna å grillade fisk hos systeryster. Mys med stort M. Å det blev liten efterrätt å väl hemma åt jag godis. Helt onödigt. Men gott.

Dag fyra

Dagen har varit strålande. Vädermässigt och även med påfyllning av kärlek. Efter att vi lämnat Erik på hockeyn åkte jag och V till Sigtuna. Det var så länge sen som vi träffade systeryster och hennes underbara barn och sambo. Solen sken, barnen strålade och det bjöds på fika och lunch och mellis. En perfekt dag. Just a perfect day. Och som sagt det bjöds på fika och ja, jag fikade. En kopp te och en hembakad bulle. Inte två bullar eller sju kakor, utan en bulle. En fantastiskt god bulle. Kanel och vanilj. Mmmmmums.
Sen ikväll har jag ätit en fantastiskt god QP meny på McDonalds. Bara 870 kalorier. Men jag känner mig ändå nöjd, för den största utmaningen blev handlingen på kvällen. Och det bidde inget litet extra till bilresan hem. Inte en glass eller en chokladbit.
Som sagt, ett steg i taget och en nedtrappning av sockerintaget måste ju vara bättre än att sluta helt pang bom bara....eh..... Imorgon är en ny dag. Hoppas på sol. Det blir isåfall en dag i solen nånstans och sen tänds grillen på kvällen. En bra start på helgen helt enkelt.

Då kör vi...igen

Dag ett
Alltid starta på en måndag. Skiter det sig första dagen får man börja om måndagen efter. Så funkar det i min hjärna iaf. Och det sket sig såklart.
Dagen började bra med en lång promenad på ungefär en timme och tjugo minuter. Åt ordentlig och nyttig frukost, frukt, lunch blev en sallad och middagen blev spaghetti och köttfärssås. Sa nej till fika trots att det var ett fat fyllt med bara sånt jag gillar. Som tur var hann jag inte stanna på fika annars hade det varit svårt. So far so good. Sen skulle jag träffa tre tjejer och snacka resa vi ska göra. Där bjöds det på chokladkladdkaka, grädde och te. Jag är ju inte så svårövertalad och sen satt jag där och åt inte bara en liten bit, inte två utan tre små bitar och självklart med grädde. Ja så egentligen kanske det var en stor bit, eller normal i mina ögon. Attans!

Dag två
Nä du fröken, inte denna gång, denna gång kör vi vidare dagen efter. BASTA!!
Så efter ha lämnat Erik vid hockeyn och han kommit på att inneträningsskorna blivit kvar hemma bestämde jag mig för att gå till Märsta och tillbaka. Solen sken ju. Dock hade jag satt på mig årets mest värdelösa strumpor så väl hemma igen hade jag stora fina blåsor under fötterna, på typ trampdynorna. AJ. Strumporna var sååååå utnötta och ligger nu i soporna. Måste köpa nya. Strumpor alltså. Mötte ett fyllo som såg riktigt ruskig ut och gjorde mig rädd också, men som tur var vinglade han vidare.
Hursomhelst, på em smög sig sockersuget på. På med kläder, skor och Vanessa i barnvagnen och till lekparken bar det av.

Sockersuget lugnades något, men återkom efter middagen. Fram med en honungsmelon. Erik ville ha popcorn och jag sa....nej! Till mig själv alltså. Han fick poppa.
Nöjd med dagen la jag mig och somnade gott.

Dag tre
Kände mig redan lite lättare i morse när jag vaknade. Inbillning såklart, men det kändes bra att vara riktigt hungrig och sugen på frukost. Körde till Eriks träning (han är på träningsläger denna vecka för hockeyn och han har såååå ont i sin lilla kropp av träningsvärk så i morse var han inte alls sugen, men det blev träning iaf, hård mamma som jag är) på morgonen och sen åkte jag till Solna C för att luncha med en gammal kollega. Ja alltså hon är yngre än jag men vi jobbar inte ihop längre...hursomhelst så bidde det en sallad och sen var jag sååååå sugen att på gammal vana gå och köpa något med choklad efteråt. Men jag stoppade mig själv. Som tur är, är hon också ute efter att må bra, äta rätt och träna så det var ju ganska lätt att säga nej till demonerna.
Nu ikväll vart jag såååååå sugen igen. Ensam hemma....hm...ingen som ser....hm...titta lite i kylen...nä inget gott där...nämen vad ser jag, lite honungsmelon kvar. Jodå frukt är godis. Hahahahaha vem försöker jag lura. Frukt är godis...hahaha, ja eller hur. NOT! Men det får duga.

Det är inte kilon jag egentligen är ute efter. Spelar ingen roll egentligen vad det står på vågen. Jag vill bara må bra, få på mig annat än kläder med resår i midjan, vara pigg, inte svettas lika lätt som jag gör nu och...och...må bra. Ett steg i taget...

Fet, fetare, fetast

Jag har alltid haft problem med min vikt. Problemet är att jag älskar socker. Av socker går man upp i vikt. Jag är en sockerholic. Jag kan sluta, för det har jag gjort många gånger förr. Det är bara det att när jag tillåter mig själv att äta igen så dröjer det inte länge förrän jag är fast igen.

I våras gick jag ner fyra nästan fem kg och det kändes som att jag var på G igen. Nu skulle här ätas rätt och mås bra. Fast så kom ju sommaren och då får man väl ändå unna sig lite. Äta lite gott och dricka lite gott. Jadå, det får man, lite iaf. Men jag har nu gått upp dom där fyra, nästan fem och lite till.

Jag har just tittat på en mycket intressant dokumentär på femman om en kille som på 6 månader gick upp från 80 mycket vältränade kilon till 120 inte så attraktiva kilon. Bara för att testa hur det är att vara överviktig. Sen skulle han gå ner till sin normalvikt igen på 6 månader. I början av hans projekt mådde han bra. Han åt en massa skräpmat och motionerade inte alls och han gillade det faktiskt. När två månader återstod innan han nått sina 120 kg mådde han uruselt. Deprimerad och illamående av hur han såg ut.

När han sen skulle gå ner igen betedde han sig precis som jag gör. Ljuger, undanhåller, luras, gömmer sig när man äter onyttigt och är mästare på undanflykter. Så även en person som vet vad man måste göra för att gå ner (han jobbade dessutom som PT på ett gym) kan bli så "sjuk" att den personen tar till undanflykter när det blir lite jobbigt. Han lyckades gå ner på 6 månader.

Dags att rycka upp sig. Dags att lämna soffan. Dags att avgifta sig och äta rätt igen och röra på sig lite mer än bara promenader. Dags att må bra igen, sluta svettas, få tillbaka lite livsglädje. Har jag berättat att jag dessutom fick veta att jag är överviktig och har problem med kolesterolen. Fick veta det efter hälsokontrollen i början av Juli. Så ja, det är dags nu. Och nu skojar jag inte, nu är det allvar.

Herr Kanin gästbloggar

Hej, mitt namn är herr Kanin. Jag har bott hos Vanessa nästan sen den dagen hon föddes och jag trivs med det. 

det är jag till vänster i det nedre hörnet..

Hon är snäll och älskar att gosa med mina öron. Och hon kan nästan inte somna utan mig. 

Som igår, några minuter innan vi skulle gå och lägga oss så hände det som inte fick hända. Man kan säga att jag hamnade i skiten utan att överdriva. Så det fick bli en snabb dusch av både mig och Vanessa innan pyamasen kunde komma på. För min del blev det en natt på torkställningen. För Vanessa blev det en natt av saknad. Först hörde jag hennes gråt och rop efter mig ett tag. Tog säkert en halvtimme innan hon äntligen kunde somna och tårarna hade torkats. Sen hörde jag henne vid två igen. Hörde hur hon letade efter mig och att hon ropade. Men jag var blöt och satt fast där i badrummet. Saknade henne också såklart, men jag visste att jag inget kunde göra.

Sen i morse när jag äntligen fick träffa henne igen då skulle det åkas karusell. Tvättmaskin kallades det visst. Å hej vad det gick. Runt runt runt, och blött var det. Men ååååå så skoj det var. Killades i magen och jag ville inte att det skulle sluta. Men efter ett tag stannade karusellen och Vanessa kom och hängde mig i bastun, ja eller torkskåp var det visst. Där fick jag hänga i en timme ungefär innan vi äntligen kunde återförenas jag och Vanessa. Åååå vad hon har kramat mig idag. Och gosat med mina öron. Så gosigt så hon inte kunde somna på förmiddagen. Tror hon var rädd att jag skulle försvinna om hon somnade. 

Men nu hoppas jag att jag alltid kan få somna bredvid min allra käraste vän.

Tack för mig.

En känsla av utomlands

Klockan är fem över tio på måndags kvällen och det är 21 grader ute. Gillart. Skulle kunna ha det så här året om, nästan...

Å idag har jag nästan varit utomlands. Eller så närå som jag kan komma just nu iaf. Jag har varit på Lidl. Den butiken får mig att varje gång jag går in i den, få en känsla av utomlands. Nästan lite mysigt.

Sommar

Det här är en sommar som går till historien på många sätt. Varmt så in i helvete, torrt, J har tre veckor semester och jag har lyssnat på sommarpratare i p1. Annika Andersson, komikern, lyssnade vi på påväg hem från besök i Gävle. Och nu har jag lyssnat på Maja Ivarssons, the Sounds sångerska, omtalade och hyllade sommarprat. Å vad bra det var. Fantastiskt. Inte innehållet i sig som var mörkt som natten, men hon fick mig fast. Hon har fått veta av en indian att hon kan konsten att hypnotisera. Och det måste stämma.

Funderar på hur det kommer sig att vissa prövar det mesta av droger. Hur kommer det sig att det värsta jag gjort är att röka. Inget värre. Å just nu är det bara socker jag är beroende av. Har gått upp fem kg sen i maj. 5! Fem! Five! Why, why!! Jävla pucko. Jag kan vara den dummaste människan jag känner. Rent korkad faktiskt.

Men tillbaka till Maja. Jag fastnade för hennes sätt att berätta. Gillar inte ens den skånska dialekten speciellt mycket, men det var omöjligt att sluta lyssna. Så ärligt och så dystert. Hon har varit med om grejer hon. Jösses.

Funderar på vad jag Ska lyssna på mer. Gardell kanske, eller någon helt okänd.

Å appropå rökare. Igår var jag och finaste Sabina ute (igen!) på pub. Vi åt suveränt god pasta och drack öl (5 kg!) och lyssnade på trubadurer. Trevligt. Om det inte varit för alla rökare. Usch vad det luktar. Fattar inte att jag själv varit en sån stinkbomb. Och det konstiga är att det är ok att röka på inglasad uteplats. Det blir ju som att röka inne liksom. Inte ok.

Men att vara ute med min fina Sabina, det är det bästa. Avslutar med några bilder från hennes 40 årsdag. Eller födelsedag menar jag...hehe...

Ingen vanlig dag, Vanessas ett årsdag

Hurra hurra hurra för vår prinsessa idag.

13.58 19 juli 2012 föddes den här lilla söta tjejen. Inte utan dramatik kom du till världen och det här första året med dig mitt hjärta har varit alldeles alldeles underbart.

Idag har vi firat hos mina föräldrar, ni vet smultronstället nummer ett, med hela stora familjen. Ja nästan alla kunde komma och det är vi så glada för. Det blev en massa fika och sen lite mat. Och självklart fick Vanessa prova på att äta tårta för första gången. Först åkte det mesta in i munnen, men sen blev det mest kladd och lek. Och det är klart man får kladda lite när man fyller ett år.

Å en massa fina paket fick hon. Tack för det allihop. Tur man har hjälpsamma kusiner som kan hjälpa till att öppna när man är så liten.

Nu har hurrar ropen tystnat och kaffet kallnat för den här gången. Vanessa somnade snabbt i sin säng och jag tror hon var mycket nöjd och glad efter sin allra första födelsedag.

Älskar dig lilla gosan. Ja må du leva uti många många år....

Dan före ett års dagen

Tänk att vissa händelser i livet sätter sig i minnet och andra har man glömt redan efter fem minuter.

Som det som hände för ett år sen. Att jag började känna värkar för exakt ett år sen och vi trodde att det skulle bli den 18:de juli som skulle bli den lilla filurens födelsedag, hen som befunnit sig i min mage i ungefär 40 veckor. Och exakt idag ett år senare börjar hon gå. Små stapplande steg. Vingligt och med något som distraherar, men ändå fler steg än någonsin.

Hon börjar bli stor vår skrutta.

Tiden går alldeles för fort nu

Har inte egentligen haft nåt vettigt att skriva, men att inte skriva något alls på två veckor är inte bra. Skärpning.

Snart blir hon ett år, idag är det mindre än en vecka kvar till ett års kalaset. Ett år!!!! Vad hände? Och jag har tänkte när folk frågar om när jag ska börja jobba igen, att det är i september, och det är långt tills dess. Men nu är det bara 1,5 månader kvar. Har tänkt tanken att jag är redo att lämna hemmet och göra något annat, men är jag det?
J ska vara pappaledig i två månader, sen är jag hemma igen till januari. Gissar att det går fort.

Tiden går fort, alldeles för fort.

Igår hade vi en alldeles underbar kväll. Varmt hela dagen och kvällen. Grill hos mor å far å vi satt ute å njöt länge. Eller länge...till kvart i åtta då vi åkte hem med en liten tröttis.
Och i år är det svårt att utnyttja sommarens fina och varma dagar. Liten trivs i vattnet, men solen är farlig så det blir inga långa dagar på stranden.
Å på kvällen när hon somnat vid sju blir det att man sitter inne.
Men jag klagar inte. Säger bara att tiden går för fort. Snart är den ljuva sommartiden förbi. Å snart ska jag börja jobba. Å väldigt snart är det ett års kalas.

Å Erik har varit här nu i lite mer än två veckor å min plan var att umgås mycket med honom. Känns inte som jag lyckades riktigt även om jag varit hemma. Å nu ska han vara borta två veckor från mig. Vart tog tiden vägen egentligen?

Jaja, så är det för alla. Tiden går fort. Alldeles för fort.

Kan vi bara stanna tiden lite. Bara lite. Jag hinner inte riktigt med att njuta.                  

Det är över nu

Efter en briljant insats av alla killarna i gårdagens sista match gick det inte hela vägen iaf. Det är så tråkigt och det var så ledsamt att se elva killar i tårar och riktigt tunga huvuden gå av planen.
Resultatet efter full tid var 2-2 och det blev straffar. Några räddningar, stolpskott senare var det tillslut motståndarna som glatt kunde fortsätta cupen. Vi är utslagna å på väg hem.

Några åkte hem redan igår men jag å Erik lyxade till det med ännu en natt här. På hotell.

Nu blir det frukost och sen hemresa i regnet. Med tanke på vädret är det ju ganska skönt att slippa stå ute vid en fotbolls plan. Men det hade ju varit så kul för killarna att få fortsätta. Men det blir fler cuper hoppas jag. Den första cupen är iaf över nu.

Västerås dag 2

Är i Västerås för att titta på och heja på Eriks fotbollslag. Aroscupen heter turneringen dom spelar och vi kom igår och stannar till i morgon.

Solen skiner och det är varmt. Har fått mig en rejält snygg cup bränna. Inte så bra. Men idag blev det solskydds faktor 15. Hoppas det hjälper.
Jag bör på first Hotel och igår när jag checkade in fick jag ett värmt rum mot torget där det var tivoli eftersom det är festival i staden. Hade sån flax att jag kunde byta efter två samtal till receptionen. Hon förstod mig när jag berättade om hotell vistelse utan barn och med förhoppning om sömn. Ibland har man tur att prata med rätt person.

Hursomhelst, åter till cupen. Två matcher igår. Första mot Hammarby och bara namnet skrämde en del. 2-8 förlorade vi med. Det var elva tunga huvuden som kom hängandes efter den matchen. Men efter lite lunch och lek blev det tillslut match igen och lite mer taggade killar klev ut på plan. Mycket pepp killarna emellan och det resulterade i vinst mot Oden ik 5-0. Kul avslut på första dagen.

Nu väntar ärkerivalen Sigtuna i dagens första match. Sen får vi se om det blir b- eller a-slutspel.

Ser ut å bli en solig dag igen. Goooooo Rosers!!!

Fortsättning på förra inlägget

Tog ett tag innan jag kunnat svarat på era kommentarer för gissa vad jag gjort? Jo jag har STÄDAT! Nu är alla fönstren putsade och vårt sovrum och Eriks är skinande rena. Trots strålande sol igår valde jag att vara inne och städa. Får ju tänka att Vanessa inte kan vara ute i solen ju...Skön känsla är det iaf när man börjar få ordning, men jag är inte riktigt klar än, men snart.

Och jag har tänkt lite på det jag skrev i förra inlägget. Det gäller nog person och inte man. Ibland skulle jag vilja vara en sån person som inte bryr mig, inte märker att det är skit under fötterna. Det måste nog inte vara en man som inte märker såna saker. Utan det finns nog personer som inte märker sånt. Unga som gamla, män som kvinnor, sjuka som friska. Att bara kunna slappna av och bara vara och inte bry sig.

Och givetvis är han bra på annat han jag bor med och givetvis har jag också mina brister och fel.Men just det där med städningen kan verkligen vara något som jag kan irritera mig på, att det är bara jag som bryr mig.

Bekvämt att vara man?

Nu ska jag inte dra alla över en å samma kam, men är det rätt skönt att vara man eller?

Jag bor ihop med en man som tycker om ordning. Han plockar och lägger saker till rätta så det ligger på linje, rakt och snyggt. Men att städa är inte hans grej. Men att använda vardagsrummet som garderob är helt ok. Och att det dansar dammråttor i hörnen och att det fastnar skräp under fötterna när man är barfota bekommer inte honom.

Nu har vi haft fönsterrenovering i två veckor och jag har inte orkat städa förrän det är klart. Men att dra över golven med dammsugaren ibland skadar ju inte. Inte en enda gång under dessa två veckor har någon annan än jag gjort det, jo sonen gjorde det i sitt rum innan han skulle åka hem till sin pappa. Men annars har jag inte ens hört ordet dammsugare från mannen jag bor ihop med.

Nu börjar renoveringen lida mot sitt slut och vi väntar på dom sista tre fönstren. Jag har så smått börjat städa. Igår putsade jag fönster i sonens och plastdotterns rum. Idag tänkte jag fortsätta.

Och idag är det verkligen måndag. Vanessa har lyckats ha sönder en glasgrej som stod på pappans nattduksbord och hon har hällt ut vattnet som jag skulle använda till fönstren i vardagsrummet och ett glas vatten i plastisens rum.

Så, klockan är 8.20 och jag är slut. Jag behöver nog börja jobba igen. Att vara man är nog inte så dumt iaf....

Smultronställe del två

Nu är jag här igen. I slottsparken. Eller en av parkerna nere vid Rosersbergs slott. Den som är mot ångbåts bryggan.
Ligger i gräset och nyser eftersom jag både är allergisk å har en liten förkylning . Det är ingen sol från klarblå himmel, men det är skönt ändå att ligga här å bara lyssna på fåglarna och vindens sus i äppel träden.
Det är så otroligt vackert här nere. Vi bor i ett fantastiskt land som ger oss möjligheten att kunna ligga på grönt gräs och njuta av frisk luft. Otroligt rogivande.
Bäst att njuta lite till innan Vanessa vaknar...

Midsommar 2013

Vanessas första midsommar firades med pappa J och storebror E i det lilla samhället. Jag och J jobbar ju tillsammans med ett stort glatt gäng från Rosersbergs Ik för att få ett traditionellt firande i det lilla samhället.  Å varje år säger jag, "det här var sista gången, nästa år åker vi bort och får allt serverat". Men likt förbaskat står man här på midsommar och känner sig trött. I år fick jag ändå ta det ganska lugnt under självaste firandet. Fick dansa runt stången med min lilla gos och hade inget uppdrag. Men innan hade jag hjälpt till att pimpa lekparken och bakat bullar och raggat sponsorer till prisbordet. Så det räckte kanske.

Hursomhelst. Hur mycket jobb det än är har vi en trevlig sill lunch ihop vi som jobbat och sen blir det midsommarstångs dans. Och ska man på midsommarfirande måste man ju klä sig snyggt.

 Tur man har en lite prinsessa som man kan klä i fina klänningar.

Efter dansen gick vi hem till Js syster och åt. Vanessa somnade där i vagnen vid sju utan problem och sov till tio ungefär. Sen vakna hon av hosta och jag gick hem. Storebror kom hem vid tolv. J kom hem...något senare om jag säger så....

En härligt solig dag med en massa glada människor. Tror hon fick en bra dag, hennes första midsommarafton.

Idag tog jag en promenad med Vanessa när hon skulle sova på fm och vi stannade på kyrkogården när hon somnat. Satte mig på en bänk och bara satt. 

Rensade tankarna. Vilade. Ingen som störde, bara motorvägens sus och flygplanens muller emellanåt. Blev aningens trött och likt en hemlös la jag mig ner på bänken en stund. Bara en stund. Blundade. Men somnade inte. Bara vilade. Det mulnade på och vinden var för kylig för att jag skulle kunna slappna av och somna. Sen kan man väl inte bara somna sådär på en bänk. Eller? Som en vän skrev när jag ställde frågan om Gud hade något emot det på FB "Tror han/hon blir glad om man vilar på kyrkogården även om man är i livet". 

Gick hem och när Vanessa vaknade körde vi hem storebror E till hans pappa. Saknar honom, men han är snart tillbaka igen. Nu ska här laddas batterier tills dess. Stannade till hos mamma och pappa på vägen hem och där blev man bjuden på lunch/middag och det kan man ju inte tacka nej till. Gu så gott. 

Efter nattens dåliga sömn borde jag gå å sova, men snart. Ska bara titta lite på tv först. Å helgen är ju inte slut än. En dag kvar.

Glad midsommar på er. 

En liten bit historia

Nu har vi i det lilla samhället fått av- och påfart till/från motorvägen. Det var på tiden.

Smultronställe

Mitt barndomshem från att jag var fem år är ett litet torp byggt 1907 och som är tillbyggt på femtiotalet. Till huset hör en gigantisk trädgård som tar en hel evighet att klippa vilket vi gjorde när vi flyttade dit. Vi hade även ett stort trädgårdsland där det odlades potatis, morötter, lök och annat gott. Nu klipper mamma och pappa bara utvalda delar av trädgården och det finns ett lite mindre trädgårdsland med potatis. Det som inte klipps nu är istället små ängar med sommarblommor. Det finns äppelträd, päronträd, fläder, en stor kastanj och vinbärsbuskar, rabarber, körsbär, och krusbär. T om kantareller växer i den här trädgården.

Jag bara älskar det här stället. Det är så underbart vackert här, speciellt nu på sommaren. Det är verkligen att komma bort en stund men att inte behöva åka så långt. Knappt tio minuter tar det att åka med bil och att åka dit, det gör jag mer än gärna.
Som igår. Då åkte jag och V dit. Vi blev bjudna på grillad kyckling med stekt potatis och squash och bea.

Till efterrätt hade mamma gjort vit chokladmousse med lite kanel och kardemumma krisp på.

Behöver jag säga att det var gott? Det var sååååå gott. 

Å så lite bubbel och rött vin slank ner också.

SÅ underbart att få bli lite bortskämd av mina underbara föäldrar och bara njuta av det röda lilla torpet med vita knutar.

Och inte kunde vi åka hem heller så det blev en övernattning. Sover så gott här. Och frukosten är magiskt god här. Och regnet som föll idag smattrar så härligt mot plasttaket över verandan. Ja, det här är mitt smultronställe nr ett. Å Vanessa gillart hon med.

Sen har vi mormor och morfars hus på andra plats av smultronställen, men det får bli en annan historia en annan dag.

Mjölkchokladkladdkaka med hasselnötter

Här kommer receptet på dagens goaste kaka. Fick tidningen Baka av min gode vän Monica i födelsedagspresent och det fanns så många fantastiska recept. Här kommer som sagt ett av dom:

200 g Smör
200 g Mjölkchoklad, finhackad
200 g Socker (2dl)
3 Ägg
15 g Vaniljsocker (ca 1 msk)
150 g Vetemjöl (ca 2½ dl)
65 g Hasselnötter (ca 1 dl)

Topping
150 g Mjölkchoklad
100 g Hasselnötter, rostade (ca 1½ dl)

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en springform med löstagbar botten.
Smält smöret och blanda ner chokladen. Vispa ihop ägg och socker i en bunke. Tillsätt chokladsmeten och rör om. Sikta ner vetemjöl och vaniljsocker genom en sil, blanda ihop.
Hacka hasselnötterna grovt och vänd ner dem. Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen i ca 20 minuter. Låt kallna.

Topping: Rosta hasselnötterna och gnugga sedan bort skalet i torr handduk. Smält chokladen i vattenbad och bred ut den på den kalla kakan. Fördela hasselnötterna över kakan. (Se till att övriga familjemedlemmar, läs sambo, håller sig ifrån de rostade nötterna annars kan det vara så att dom nästan är slut när dom ska ut på kakan.....grrr)

Rosersbergs slott

Vet ni vad? Jag bor alldeles i närheten av ett fantastiskt vackert slott. Rosersbergs slott. Hit tar det ungefär 20 min att gå i snabb takt å väl här finns den underbara parken med små gömmor å vrår som man kan sitta ner vid en stund å bara andas å njuta av lugn å fåglars sång. En filt, lite skugga åt Vanessa, en tidning å en flaska vatten. Mer behövs inte.
Ljuvligt.