Tror det är så här, när jag känner mig lite nere, stressad och trött orkar jag inte skriva för risken att det bara blir en massa inlägg om tråkiga saker är stor. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Alltid mycket, men extra den här månaden.
Men strunt i det. Vet inte ens om någon läser här men jag skriver iaf. Det är kul pm någon tittar in ibland å lägger en kommentar, men huvudsyftet är ju att jag får berätta. Skriva av mig lite.
Idag fyller Erik 13 år. Det vill jag skriva om. Min älskade lilla kille börjar bli stor å mamman har lite svårt å hänga med. Han som alltid varit beroende av mig och min hjälp blir bara mer å mer självständig. Känner att jag får mer förtroende för varje dag som går, men ändå är det så svårt att släppa honom. Han pratar om att åka å shoppa själv med kompisar å att åka till grönan själv i sommar. Utan sin mamma eller pappa. Å trots att det är en farlig värld där utanför så gav jag honom ändå guldkortet på grönan. För att han ska kunna åka in hur många ggr som helst den här sommaren. När han vill. Med kompisar. Hur tänkte jag nu? Inte på mig själv iaf.
13 år av glädje, tårar, bråk, skratt, osäkerhet, bus men framförallt glädje. Har älskat varje dag tillsammans med honom. Även dagar när man blivit galen, ledsen, arg, oense.
Tonåring nästa! Hur kommer detta bli? Hur mycket jag än inte ser fram emot den här biten så längtar jag efter att få kliva på resan mot den vuxna sonen. Känns som ett nytt kapitel. Från barnet till killen som snart blir en man. Till hösten väntar sjuan och en ny skola. Lämna lilla trygga rosers för att träffa nya människor. Han är självsäkerhet själv så han kommer greja det här. Galant.
Ikväll blir det fika och våfflor. Men redan i lördags började firandet. Min syster med familj och så mamma och pappa såklart kom å firade. Köpt tårta den här gången. 
Sen på kvällen blev det spelkväll med hockeylaget. Man har väl inte kalas när man fyller tonåring!
12 glada, högljudda och charmiga killar kom. Det åts hamburgare och grabbarna spelade NHL turnering på xboxen. Fem kom dom och sista gästen gick halv tio. En försmak av hur det kommer låta första FF festen om många år (om jag får bestämma). Herregud vad ljudnivån bar hög och testosteronet flödade. Tur man har förstående grannar. Lät dom hållas då mycket som möjligt utan att säga ifrån, och det fick hyfsat bra ändå.
Tänkte mig en låååång sovmorgon på söndagen eftersom Vanessa sov borta. Kvart i fem vaknade jag. Kvart i fucking fem!! Å kunde såklart inte somna om. Meeeen, jag överlevde den dagen också.
Precis som jag kommer överleva alla andra dagar.
Grattis min underbara älskling. Älskar dig till månen och tillbaka.
4 kommentarer:
Du grejar det här. Jag tror på dig.
Visst är det något speciellt när barnen kommer in i tonåren. Hur ska det gå? Kommer dom att klara sig själva där ute i omvärldens ibland otäcka värld. Jag tror att man är tvungen att släppa taget och låta dom göra sina egna misstag och kanske upptäcka att dom inte är så stora egentligen.
Kram
Tack mamma å pappa!! Så skönt att ni finns där. Puss
Var länge sedan jag kollade bloggar OCH sedan jag bloggade själv. Shit va kul för Erik att ha värsta coola tonårspartajet.
Jag vet att det var ett tag sedan du fyllde, men stort grattis teenager.
Skicka en kommentar