Som det faktum att det närmar sig höst. Idag i lekparken föll det gula löv från björkarna. Så pass att V stannade upp i leken och konstaterade att det regnade löv på henne. Å nu är det inte långt kvar tills semestern verkligen är slut. Dags att återgå till stress och tidsnöd. Lämna på dagis, stressa till tåg och buss, jobba, träna, stressa hem, snabb matlagning, i säng med V, hämta från hockey, tjata om läxor, tvätta, städa.....å däremellan ska man va go å gla å gärna lite kåt oxå. Åååå vad jag inte vill återgå till rutin och tidsnöd igen. Vill inte!
Å när man dessutom bor ihop med folk som inte är lika intresserade av å ha det fint här hemma så blir det lätt lite mer att göra. Varför är det bara jag som ska anpassa mig. Om jag nu vill städa en gång i veckan, tvätta när tvättkorgen är full, plocka i diskmaskinen när det är smutsig disk å plocka ur den när det är rent, varför är det inte lika självklart för alla andra. Å jag ber om hjälp, men varför måste jag ens göra det. Ibland funderar jag på om dom skulle sakna mig om jag försvann. Kanske en stund. Skulle V få gå i för små kläder och skor? Skulle julen ens existera här hemma? Skulle det aldrig finnas hembakade kakor? Skulle toaletten behövas saneras av Anticimex? (Den har ännu inte städats av nån annan än mig på tre år) Skulle V få äta på pizzerian varje dag och kolla fotboll varje helg på samma ställe?
Eller skulle dom njuta av att slippa höra mig tjata.
Om man skulle ta å vinna några hundra miljoner å bara göra sånt som är kul.
Men först ett besök hos läkaren. För varför är jag då trött hela tiden?
2 kommentarer:
Lite kul att läsa, för här är det lika...
och tröttheten känner jag igen.
Kul att du gillart! Välkommen åter :-)
Skicka en kommentar