Mamman ställer klockan för å se till att han går upp å får i sig frukost. Å sen väcker hon treåringen för hon kan ju inte stanna hemma själv. Men där går det inte riktigt så bra. Treåringen skriker, slåss å försöker hålla sig kvar i sängen. När hon väl lugnat sig är det ok att sitta i baksätet med sin älskade bror. Men så tar den korta lyckan slut. Väl vid ishallen släpper vi av brorsan å då kommer nästa besvikelse. Vi ska inte kliva ur och stanna. Vi två ska åka hem igen. Treåringen skriker och gråter. "Stanna bilen mamma". Resan som tar ca 7 minuter känns som en evighet med en ledsen treåring.
Men nu är vi hemma. Vad ska vi hitta på idag då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar