En natt med sömn

Imorgon kommer han tillbaka min gos och trots allt så har jag typ saknat honom sen han åkte. Det spelar liksom ingen roll hur arg och trött man är, han är saknad. Han trodde själv att han skulle kunna sova den här gången. Hela nätterna.

Hoppas...

Tur eller otur?

Vad tror ni oddsen är för att jag förblir frisk och inte blir förkyld?

Här hemma är J snuvig, hostig, och har ont i kroppen och halsen. Tonåringen är påväg dit hon med. På jobbet är minst tre likadana. Såååå vad tror ni? Sjuk lagom till fredagkväll?

Eller?

Sjukgymnasten

Idag var det dags igen och jag behövde det verkligen. Fick lite akupunktur och lite hjälp att lägga ryggraden i rätt läge igen. Har haft ondare sen i fredags och idag var det nästan onödigt att jag var på jobbet för jag satt mest och gjorde ingenting. Fick nya bord på jobbet som är höj och sänkbara idag. Äntligen. Ser fram emot att få stå och jobba. Nu hoppas jag så att det kan hjälpa till lite och göra min onda nacke och rygg lite mindre ond.

Så just nu känns det lite bättre igen. Akupunkturen börjar visa goda tecken.

Igen

Så var jag här igen ännu en natt. Jag orkar inte gå å lägga mig igen för jag är så arg. Arg på att inte lyckas att få honom att sova en hel natt. Han har varit här sen i onsdags och vaknat varje natt, ja förutom natten då han sov inne hos mig efter olyckan. Varje natt och jag blir bara arg. Jag är en usel mamma som inte orkar med att varje natt höra samma sak. Han väcker inte bara mig och ger sig inte förrän jag går in till honom. Väl där är det inte bara att lägga på täcket och säga somna om nu lilla hjärtat och sov gott. Nej jag ska va där tills han somnar också. Helst ligga ner trots diskbråck som gör skitont och mer ont när jag ligger i hans säng. Jag sover aldrig ordentligt när han är här. Eller så går det bra om jag sitter utanför hans dörr med datorn som nu (som också är dåligt för diskbråcket). Inte mer än max 5 timmar i streck. Och jag blir bara arg. Och trött.

Ja jag vet. Det är bara två år sen vi sepparerade, jag vet allt det där att jag borde ha hänsyn till hans små känslor och hans ilska inombords. Men varför är det så svårt bara här. Och jag blir bara arg. Och känner mig usel som inte kan acceptera att han mår dåligt hos mig. Och jag vet att det är mitt fel att han är så här. Jag curlar och jag är snäll och låter hans vilja vinna. Nästan jämt. Och han är så smart som utnyttjar det. Men måste jag bli elak och ta bort saker som är roliga för att han ska förstå att jag menar allvar. Ja vill inte bli sån. Jag vill att han ska förstå och ge lika mycket tillbaka. Men han är bara åtta år och fattar inte just det. Och jag fattar inte det.

Hade två förslag till J efter fredagsnatten då E vakna fyra och somna om fem och sen vakna sex igen. Förlag ett var att vi skulle flytta tillbaka så kunde jag och E dela rum och så kunde jag och J träffas dom veckorna jag inte har E för att alla ska sova. Men det vill vi ju inte egentligen. Andra förslaget var att bli hårdare på natten och vägra gå dit. Men när han ligger och tjatar och skriker på att jag ska komma, stanna osv så är det jäkligt jobbigt att ligga och lyssna på. Man är ju liksom redan vaken. Kan man köra femminuter metoden med så här stora småbarn?

Ni tycker säkert att jag är ego som tycker att sömn är så himla viktigt, men det är inte bara för min skull. Det är ju även för Es skull. Hur ska han orka sig igenom en hel dag i skolan om han ska hålla på så här. Tur att han bor varannan vecka hos sin fantastiska far så han iaf få sova då. Ja det får ju jag med iof. Men det känns förjäkligt att man ska längta tills han inte är här igen när det är det bästa jag vet när han kommer. Och jag vet att det finns fler som har det jobbigt på nätterna, jag är inte ensam. Men jag är en usel mamma som blir så arg och helt jävla galen att jag tillslut bara skriker tillbaka, det blir det ju inte bättre av för nån. Och varje gång jag blir arg så säger han att han ska flytta till pappa istället och jag undrar ibland om det inte vore bättre eftersom jag är en sån knäppgök som blir så arg på ett barn. Ett barn ju!!!!

Är det dags och gå tillbaka till familjepsyktanten för fröken CiCCi igen kanske? Tror han kanske har somnat nu för nu är det tyst där inne.
Om en timme (inlägget tog 45 minuter) är det ändå dags och gå upp så det är ingen idé för den här usla mamman längre.

Ser fram emot en lång lång lång lång lång lång dag tills jag får sova igen!

Snor en dagens av Sabina

DAGENS VILL HA: lite tur å vinna på dagens Lotto
DAGENS KLÄDSEL: Stuprörsjeans svarta och en gråsvart tunika
DAGENS SMINK: Täckkräm över alla finnarna, puder, ögonbrynspuder och mascara
DAGENS FRISYR: Spretigt
DAGENS HÄNDELSE: Födelsedagsfika hos Freddan och kräftor till middag
DAGENS LÅT: (samma som Sabina valde men den e ju så rackarns braisch ju)

DAGENS PLANER: överleva
DAGENS SAKNAD: en riktigt god natts sömn
DAGENS DUMMASTE: skulle kunna tänka mig en cigarett
DAGENS SJUKA: se ovan note
DAGENS DROG: god mat
DAGENS ROLIGASTE: E mår mycket mycket bättre
DAGENS FAVORIT: Helenas goda bakverk (tog bara en bulle och en jordgubbskaka)
DAGENS KÖP: Lotter och spel till Freddan i present
DAGENS GODIS: Hm...inte än iaf, men kanske en liten godisbit efter maten...bara en liten
DAGENS HUMÖR: Trots alldels för lite sömn så är det än så länge gott.
DAGENS ORD: Kräfta

Om man kunde radera vissa bilder på näthinnan..

Igår var det fredag den 13 för min lilla gos.

Vi skulle åka å handla på kvällen efter middagen. E ville inte följa med och ville cykla till kompis. Så han gjorde det och skulle komma hem till åtta. Jag och J åkte iväg och handlade. Vi var hemma vid kvart i åtta och hade precis börjat packa upp alla varorna när min mobil ringde. Ett okänt nr på displayen. En okänd röst på andra sidan.
- Cicci
- Hej mitt namn är Johanna, du måste komma. Din son har cyklat omkull och han blöder jätte mycket ur munnen.
Just där fick jag tunnelseende. Fick veta var dom stog och tog med hushållspapper och cyklade iväg.

Det var två kvinnor som stog där med min väldigt lessna och blodiga son. Det såg så otäckt ut och mitt hjärta stannade nog en stund. Han var skrapade på höger fot, knä, vänster ljumske, höger armbåge, båda händernas ovansida, en bula i pannan, skrapsår på näsan och hakan och så blödde det från näsan. Som tur var kom inte blodet från munnen, men jisses vad det blödde.

Vänster hand hade han så ont i och såklart i huvudet. Han hade ju såklart hjälm, men den satt illa. Den får inte sitta för hårt för då stryps man säger E. Nu blir det ändring på det. Jag ska spänna om den. Ja jag vet det är för sent, men ändå. Spännde om den för ett par veckor sen så den var iaf hårdare spänd då, men han vet ju hur man spänner om den så...

Hursomhelst så fick jag veta att han cyklat snabbt i nedförsbacke och börjat köra slalom och det hade slutat illa. Som tur var kom den här kvinnan precis då och kunde hjälpa honom. Vi kunde ju inte cykla från olyksplaten. Jag fick ringa J som fick komma med bilen. Jag tog cyklarna hem och då kom tårarna. Och tankarna. Vad har hänt? Är något brutet? Hjärnskakning?

Åkte iväg till Astrid Lindgrens barnsjukhus och Es pappa kom.
Vi fick träffa läkare och åka upp på röntgen och kolla handen. Elva hade vi beskedet att vi kunde åka hem. Inga brutna ben i varken handen eller näsan och bulan i pannan var det ingen fara med. Drog en lättnads suck.

Kom hem och E fick sova tillsammans med mig i vår säng på inrådan av doktorn. Ifall det var hjärnskakning så jag skulle ha uppsikt över honom.

Nu har vi vaknat och han mår hyffsat bra. Verkar inte vara hjärnskakning heller.

Vi är hemma idag för det är planeringsdag på skolan. Vi skulle egentligen varit på årets första hockeyträning och i em en match mot Väsby. Men det blir en lugn dag i vila idag. Kanske åker vi och tittar på matchen om han orkar. Vi får se.
Och på söndag är det sammandrag med fotbollen. Får se om han kan vara med. Just nu ligger han här bredvid och säger att han inte tänker visa sig på skolan förrän skrapsåren är borta i ansiktet. Hm...hoppas det försvinner tills måndag då.

Jag är så glad att det inte var någon fara för det såg verkligen illa ut. Så mycket blod på marken. Usch! Den bilden vill jag radera.

Hos sjukgymnasten

Jag går nu regelbundet till sjukgymnasten och han försöker få bort värken så jag kan träna mer. Vi har provat Tens maskin. Den fick jag ont i bröstryggen och huvudet av. Provat masage. Den fick jag grym huvudvärk av. Och nu Akupunktur. Vet inte om det fungerar heller eller om jag bara har träningsvärk av alla övningar jag gör morgon och kväll. Men så har jag börjat jobba igen och det påverkar ju såklart. Men kanske den funkar lite. Det gör ju ont under självaste behandlingen, men jag ger mig inte. Provar nog vidare. Och tränar.

Och när jag ligger där på britsen med nålar i ryggen och tittar ner på golvet ser jag gubbar i golvmattan. Det är en grön laminat matta och där kan man föreställa sig att det är gubbar...hm..
Ja det kanske låter helt obegripligt, men det finns inte så mycket att göra när sjukgymnasten snurrat på nålarna och lämnar mig ensam fem minuter.

När jag har bestämt mig

Nu jäklar får det faktiskt vara nog. Jag tror jag gått upp 7 kilo på ett år. Har ingen egen våg så jag är inte helt säker, men jag nästan tror det. Kanske kan det vara 8 också. Varför gör jag så här med mig själv. Kläderna börjar ta slut och självförtroendet med. Det är trist att det går så fort upp.

Har ändå haft kul under tiden. Å en massa gott har jag ätit. Och druckit.

Jag vet vart jag ska gå och det är dags att gå dit med svansen mellan benen.
Kan inte fatta att jag såg ut så här för två år sen. Och tillbaka dit ska jag. Baskemig!

Kräftor

Vi ska på kräftskiva/30 års fest och jag har inget att ta på mig. Suck. Alla andra tjejer är så snygga och smala och har så fina kläder som sitter så bra. Blä.
Så jag sitter här och väntar på att det bara ska komma. Lusten att gå till garderoben...snart så...

Det finns värre saker

Men va fan gnäller jag egentligen om. Det finns dom som inte kan få barn och som gladeligen skulle sitta upp alla nätter bara dom fick uppleva det underbara med att få barn. Eller dom som får sjuka barn som sitter uppe och vakar nätterna igenom.

Nu låter det åtminstonde som att J somnat och kanske Es andetag börjar bli lite tyngre. Om jag låter datorn stå på så kanske han tror att jag sitter här fortfarande.

Kanske kan jag chansa på lite sömn och vila för min stackars onda kropp....sen får jag ju sova i fem nätter utan att bli störd...Det finns ju värre saker

Sov som ett barn

Vaddå sov som ett barn. Vad menar dom, att barn sover bra. Dom är välkomna hit så får dom se på barn som sover. Ha!

Det är ju såklart inte bara jag som då inte får sova. Självklart E eftersom han jobbar mer på att vara vaken än sova, men även J. Igår natt gick han tillslut å la sig i sin dotters rum (hon är inte här). I natt går inte det. Så nu ligger han också vaken i vår säng och kan inte somna om för han bara ligger å väntar på att bli väkt igen.

Ja jag är snart helt galen. Jag orkar inte vänta tills han är tio eller tolv för att jag ska få sova en hel natt.

Trodde inte heller att jag nånsin skulle säga högt att det är skönt att E inte är här varannan vecka. Men då får jag åtminstonde sova.

GALEN!

GALEN!!!

Har varit vaken i två timmar nu. Sovit typ två. Jag börjar tro att E fått en poltergaist i sig ch bara vill att jag ska bli galen och inlåst nånstans. Under dom här tre veckorna han varit här har han sovit en hel natt utan problem och bråk typ fem. FEM NÄTTER!!! Jag har undrat vad som får föräldrar att slå sina barn och i natt förstår jag...nästan....skulle ju fortfarande inte kunna, men va fan, LÅT MIG SOVA!!

En sista kväll

Nu ligger han åter i sin säng och jag tror jag hör att hans andetag blivit lite långsammare och djupare. Tänk att han varit hos mig i nästan tre veckor nu och ikväll är sista kvällen av dom tre veckorna. Känns som vanligt och jag tycker tiden gått alldeles för fort. Imorgon åker han till sin far och till sin lillasyster som är alldeles ny. Det blir nog både spännande och omtumlande för min lilla gos. Kanske därför han sover så oroligt i sin säng om nätterna. Eller så är det att hans mamma alltid har ont och inte orkar göra nåt och inte kan jag lägga mig ner i hans säng som förr. Det gör bara för ont. Aldrig har han tjatat så mycket som nu att han vill att jag ska sova där för han inte kan somna om mitt i natten. Han har blivit så liten igen. Han minskade från åtta till fem igen.

Men snart är han här igen. På onsdag ligger han i sin säng här igen och sover. Förhoppningsvis sover han hela natten. Och jag med.

En röd grön dag

Idag blev det en dag på Gröna Lund med systeryster, StorE, mosters små gosisar och min egen lilla E. Jag åker ju inte några karuseller alls så det var tur att E hade med sig StorE. Det blev dock inte så jätte många åkturer då det verkade som att alla fortfarande har semester och hade bestämt sig för att vara där vi var.

Dessutom hade min lilla gos en besvärlig näsa som hela tiden blödde. Inte hela tiden, men tre gånger på en dag och ganska mycket varje gång. Inge vidare alls faktiskt. Fick uppsöka sjukvårdare på Grönan och fick vadd att stoppa flödet med. Stackarn. Men lyckan var gjord när han vann en röd elgitarr. En riktig liten elgitarr. Som tur är vann man ingen förstärkare också.

Kul å tråkigt

Igår var jag i skogen och plockade blåbär med mamsen. Fick ihop 2 liter som sen mor rensade. Snällaste mamman ever! Hittade inte bara söta blåa bär.



Det får nog ta å bli en hårdbrömacka med smörstekta svampareller i em. Mums!

Igår klaga E lite om ont i halsen, huvudet och magen och han såg ganska hängig ut. Men de gick liksom i perioder, precis som det gör med barn, ena stunden cyklade han och sprang och nästa lutade han sig mot mig och gav ifrån sig små ynkliga läten.

Men så i morse hade han feber och ännu ondare i halsen.

Så istället för att vara i Mariefred nu och vara på dop och prata med tre av mina bästa vänner som jag typ aldrig träffar för den ena bor i Schweiz och dom andra två iochförsig bor i Sverige men alldeles för långt bort ändå, så sitter jag här hemma och funderar på vad jag ska göra av den här dagen. E sitter å tittar på tv och får i sig lite köttbullar och makaroner. Just nu verkar han ganska pigg. Skönt. Jag hoppas att det bara är en lite förkylning så det inte är halsfluss, men bättre å ta en lugn dag. Det är ju dessutom fortfarande semester så han får gärna bli frisk snabbt.

Tror jag tar å bakar några blåbärsmuffins. Mums!

Vad är odsen

Hur troligt är det att någon kommer följa instruktionerna i annonsen i dagens Aftonblad?

Tillbaka

Har varit i Danmark i en vecka med J och hans syskon med familjer. Vi bodde i ett stort hus med pool och bubbelbad i den lilla staden Söndervig. Sammanlagt var vi 17 personer. Nästan galet, men en otroligt bra start på semestern. Vi har haft det bra med sol, regn, fotbollsspel, kall öl, Legoland, mjukglass i stora lass, god (onyttig) mat och dryck, blåst, promenader, tävlingar, strand besök, skratt, tårar, bubbelbad, bubbel i glas, en tur till Tyskland och en massa massa mer.

Diskbråcket har givit sig till känna efter flera mil i bilen, men imorgon blir det besök hos sjukgymnasten igen. Sist jag var hos honom hade jag ju ingen diagnos, men nu kanske jag kan få rätt behandling så jag blir av med värken och kan börja träna mer.

Avslutar med lite bilder från Danmark...

Påväg på färjan

Fotbollspel

Entré Legoland

E vid ett legohus

En liten indianflicka

Tyskland

Mot stranden i Söndervig

Stranden