I veckan var Erik med hockeylaget i Uppsala för att springa loppet Spring för världens barn. Å dom sprang i hockeyutrustningen. Bara skridskor och klubba som saknades. Erik gick ut hårt. (Se bilden ovan) Lite för hårt. Han ruschade första 100-150 metrarna å kroknade sen ganska snabbt. Han beskrev resten av loppet som att kroppen bara gjorde det den skulle, ta sig fram 5 km å komma i mål. Han kom sist i laget, men det spelar ju ingen som helst roll egentligen. Den här kvällen handlade ju om så mycket annat.
Den handlade om alla dessa barn som där ute i världen flyr från krig och övergrepp. Som springer allt dom kan och lämnar allt bakom sig för att förhoppningsvis komma fram till mål, fred och trygghet. Laget fick ihop 1300 till världens barn. I våra öron kanske det inte låter så mycket men det räcker till skolgång för fyra barn i ett år ungefär. Tänk att själv får man tjata på sonen att göra läxan och gå till skolan medan det finns barn i världen som inte vill något annat än att gå i skolan och lära sig något. Lära sig något mer än att sitta å putsa de rikas skor, sy kläder till olika affärer för en struntsumma, leta efter saker på soptippar att sälja. Allt för att överleva dagen.
Vad är det för rutten värld vi lever i. Varför kan vi inte bara sluta kriga och slåss, våldta och mörda. Varför? Varför stoppar vi inte krigen. Varför är det så satans svårt att få männen att sluta. För inte är det väl kvinnorna som våldtar och krigar. Eller?
Hur som helst. Var rädda om varann och vänd inte barnen ryggen nu när dom behöver oss som mest.
(Bilden har jag lånat från sverigesradio.se/Uppland där man kan läsa mer om den här kvällen och lyssna på en inspelning där Melvin i laget blev interjuvad.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar