Utslagen (se tidigare inlägg) gav med sig å läkaren trodde inte på vattkoppor eller svinkoppor eller nåt annat smittsamt så i tisdags förra veckan var V åter på dagis. Pigg, glad å nöjd. Hon är så go när jag går och hon vinkar lite med sin lilla hand och ler det underbaraste lilla leende. Jag njuter så länge det varar.
Men så kom fredag. Helg. Ledigt. Fantastiskt. Tid att umgås. Men nej. V kräks. Två ggr hann hon med innan hon somnade. Är det så här våra helger ska börja nu, V blir sjuk varje fredag? Herr kanin fick åka i tvättmaskinen (igen) och trots det var natten lugn å hon sov relativt bra. Lördag började ok och hon fick behålla frukost och sen sov hon en stund på fm utan problem. Hon åt lite lunch, vi gick ut i pulkan en stund och när vi kom in blev det lite mellis. Och där nånstans trodde iaf jag att faran var över. Men mellis kom tillbaka. Å sen efter lite majsvälling vid läggdags var det dags igen. Å herr kanin fick åka tvättmaskin ytterligare en gång. Den natten var lite jobbigare också. Diarré med stort D. Fem blöjbyten senare och söndag morgon. Frukosten kom upp å då bestämde vi att det fick bli majsvälling 1 dl åt gången tills hon blev bättre.
Erik vaknade i morse och mådde illa och så var det dags för honom. Har inte tidigare haft problem när han mått illa, men idag fick jag kväljningar. Och gu vad han har mått dåligt. Nu verkar det som han mår bättre igen. Å Vanessa fick potatismos till middag och det verkar fungera. Jag hoppas det är över för denna gång.
Jag och J mår än sålänge bra. Tack gode Gud för handsprit. Bara hålla timmarna att man slipper. Erik också för han tänkte inte ta hand om mig om jag börjar må dåligt.
Nä fy för magsjuka. Näst efter cancer på listan över saker som kan dra åt helvete!
