Men mitt i kaoset och vardagstristessen var det någon som ville muntra upp och visa att jag duger och är det bästa som finns. Höstdepritionen som börjat ta tag i mig gjorde ett litet avbrott. Alla sorgliga bilder på flyende barn från Syrien blev för en stund lite suddiga. För en kort stund handlade allt om mig.
Tänk att en vacker bukett med röda rosor kan få mig att må bra för en sekund. Precis vad jag behövde.
Från han som älskar mig så mycket att han orkar stå ut med mig. Kärlek.
Tack älskling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar