Går å lägger mig hungrig varje kväll å ändå känns det inte som att det händer nåt. Väga sig på fredag å det enda jag tänker på är mat, fikabröd, glass å godis, mest choklad. Den här gången känns det som att jag redan sprungit in i väggen. Å då har det typ gått två veckor bara. Ååååå varför är det så lätt å gå upp men inte gå ner??? Hinner ju inte röra mig så mycket nu heller. Alla andras intressen går ju före. Alltså det är ju så det är när man har barn. Inget konstigt att deras intressen går i första hand.
Å när vi ändå är inne på ämnet så måste jag bara säga att jag själv har väldigt svårt att förstå vuxna människor med egna intressen när man har barn i åldern 0-15 typ. Jag har inte tid med alls mycket eget när Erik är här. Då är det fullt fokus på hans intressen. Även när han inte är här är det ändå hans intressen som jag försöker hinna med. Jag är ju ändå mamma på heltid, även om han inte är här på heltid. Säger inte att ni som har tid att spendera på en cykel, på en golfbana, i en curlinghall, på handbollsplanen eller fotbollsplanen är sämre människor och att ni inte bryr er om era barn. Bara att jag inte förstår hur ni hinner njuta och inte stressa. Jag skulle verkligen behöva röra mig mer än tre ggr i månaden. Just nu känns det inte som att det finns tid till mer än så.
Kanske då att jag börjar tappa i vikt också. Det är förmodligen rörelse som saknas denna frodiga kropp. Kontinuerlig rörelse. Inte bara tre ggr i månaden.
Nu ska jag försöka sova trots hunger. Ska det verkligen vara så här?
7 kommentarer:
Känner igen mig. Min träning består av att köra eller/och stå vid sidan av fotboll/hockey/innebandy planen. Men det är en period av livet och jag känner inte att jag offrar nåt. För visst är det kul att se sina barn i med o motgång. Sa till R en dag att den dagen de har körkort då kommer jag börja bli vältränad:)..... Eller inte.....hittar nog annat att göra då.
Vi får bara fortsätta följa våra barns karriär o ta till vara de stackars stunder vi får till träning. I gengäld så får vi nog barn som är glada att vi följer dem i sina aktiviteter.
Kram
Gumman, hjärtis, darlings Cicci <3
Tror att det är så här för dom flesta. Jag som har tid på dagarna, prioriterar ändå bort att röra mig. Hade två bra veckor, men sen..........
Klar barnens intressen kommer först, så ska det vara, annars ska man nog inte ha barn. DOCK måste man ta sig tiden att göra något själv oxå förutom att jobba, Annars går man ju under.:((
Fråga dig själv, när det var tvärt om, du var hemma å J jobbade. Var det då det ända han gjorde?? El hade han tid för annat, ex träna, möten osv????
Jag förstår att du vill va med V å E när du kommer hem från jobbet, men kanske om du skjutsar el hämtar E vid hallen, så åk lite tidigare vid ev hämtning, så tar du en rask promenad i väntan på att han ska bli klar. Även om promenaden bara blir en 20-30 min. Det är ju såklart inte lika roligt, mysigt som att sitta i soffan, tell me about it ;))
Å vara hungrig när man går och lägger sig varje kväll, ohhh no, det är inte bra, då sover man sjukt dåligt oxå.
Kör du någon diet nu?? Typ 5:2???
Saknar dig.
Hoppas jag inte skrivit massa dravel nu. Förstår dig verkligen.
Puss å kraaaaaam
Mari:
Håller med dig, vi offrar ingenting. Dom är ju en del av oss och jag skulle inte välja bort alla turer till ishallar och fotbollsplaner för nånting annat.
Kraaaam
Sabina: Hjärtat.
Jamen visst måste man prioritera sig själv ibland, men om jag får chansen att typ träffa dig eller träna så är det ju inget svårt val. Jag är suverän på att hitta på ursäkter till varför det inte blir nån träning. Som du säger så är ju 20 min om dagen bättre än ingenting. Ska nog börja påminna mig om det. J kör 5:2 och jag viktväktar igen. Inge dravel här inte, förstår precis. :-)
Puss på dig.
När det gäller träning och viktnedgång verkar det som att om du tränar och går ner i vikt så räcker det bara till ett visst stadie, sen måste du träna ännu mer för att gå ner lite till och så verkar det fortsätta tills man nått den vikt man vill ha. Men sen då? När man nu är där hur håller du då vikten, jo med ännu mer träning.
Är det så man vill att livet ska vara?? Jag tror på att äta rätt är mer viktigt och inte stressa ner vikten. Låt det ta sin tid och träna normalt under tiden. Man behöver inte gå ner allt på några månader. En långsam viktnedgång gör nog att man behåller vikten lättare. Ämnesomsättningen är också en viktig del av detta.
Kramar mamma
Å jag säger Ääääjjjjmmmeeeeen på det din mamma just skrev!!!
Bra skrivet.
Trevlig helg Gums. Hade så gärna velat träffa dig ikväll, ev på Harrys, men nu har dom ju eldat ner stället.
Kraaaaaaam
Och med dom kloka orden från mor min stänger vi den här tråden. Eller Ääääjjjjmmmeeeeen som Sabina skrev :-).
Sabina, jag såg att dom fått fyr på Harrys, igen. Inte första gången restaurangen brinner även om den haft andra namn då, just saying.... Vi får ta den där daten snart. Puss
Du ska lyssna på din mamma cicci hon har så rätt.
Själv räknar jag kalorier och kämpar mot godissug så jag vet precis vad du menar. Ögonbindel på när man springer förbi godishyllan i affären.Kram
Skicka en kommentar