Sen sist

Sicken helg. Fredagen och sista arbetsdagen slutade med en trevlig middag med Systeryster, Sabina och M (en barndomsvän till Systeryster). Det var en skön ljummen kväll då vi pratade om livets olika mysterium och åt god mat. Mycket trevligt.

På lördagen vaknade jag och hade en sån där pirrig känsla som man hade när man var barn och det vankades julklappar. Vaknade tidigt och hade lite svårt att somna om. Vid nio kom han, mitt lilla solsken. Min E. Det var så skönt att träffa honom igen men samtidigt så svårt att veta vad jag ska säga när han pratar om henne, Ts nya.
"Är det ok att jag pratar med henne i telefon?"
Egentligen vill jag inte att hon ska ha nåt med honom att göra och speciellt inte nu, men hur säger man det till sin lilla 6-åring.
Mor och far var inte hemma men vi var ändå där hela dagen och sov kvar också. Systeryster och StorE var där också och vi hjälptes åt med att hacka ner kakel och förbereda för ny mosaik istället vid diskbänken. Inte visste jag att jag var en sån hejjare på att knacka ner kakelplattor. Kände mig riktigt duktig.

På söndagen var det dop i Mariefred. Jag och E gav oss iväg vid tio och mötte Fam Ohlson för gemensam resa dit. Att resa gemensamt, nåt som T avskyr. Kändes riktigt bra att han inte var med och suckade. Ett trevligt dop där Fam JeanFavre från Switzerlandet döpte sin lilla Nils. Vi stannad till fyra och som sagt, det var skönt att inte T var där och suckade. Sen åkte vi hem med Fam Ohlson och åt mat hos dom. E ville stanna över natten så självklart gjorde vi det. Stor lycka att få umgås med min vän och deras bedårande två töser. (Ja det var trevligt att du också var hemma J)

I morse när vi vaknat och plockat ihop oss åkte vi mot det jag kallat hem i åtta år. Mäklaren har varit här idag och värderat huset. Det känns som jag är ännu en bit på väg.

Läste Klick, Aftonbladets bilaga, från i fredags och jag har egentligen aldrig fastnat för något i den, men jag känner att jag behöver citera något som Hannah Graaf skrev. Det hon skrivit handlade just om att bryta upp i junimånad. Något som inte bara jag gör utan även en del kändisar och andra okändisar tyvärr måste gå igenom.
"Jag lider extra mycket med alla som blir lämnade under sommaren. Under hela året har man lunkat omkring i regn och rusk och nu var det äntligen dags att njuta.-Det känns inte bra längre. Det kunde du väl f-n i mig ha sagt tidigare så att ditt ex inte behöver må skit under sin semester!"
Det var så passande. Som om det var skrivet för den situation jag är i. Hade jag vetat det här i vintras så hade jag ju kanske kunnat planera sommaren lite bättre.

Jag är iaf glad att E är här nu och jag ska försöka göra en bra semester för hans skull.