Hela tiden dyker dom upp. Dom där tankarna på vad han och hon gör just nu. Hur mycket "lyckligare" han är med henne. Går dom på bio? Träffar hennes vänner och familj? Äter dom ute på restaurang? Går promenader? Håller varandras händer och kramas? Kanske har dom redan gjort "det"? Jag hatar tankarna och jag vill inte att dom ska komma, men ändå gör dom det.
Spelar golf vet jag att dom gör.
Kan inte låta bli att önska att han mår lika illa som jag gör. Men det gör han inte. För han har redan gått vidare. Knappt en månad har gått och han har redan gått vidare. Vad har hon som inte jag har?
Barn och hus som tar tid är ju två saker.
Tror han njuter av att leka lite ungkarlsliv i tre veckor. Ingen son som kräver en massa och som inte låter honom göra saker på hans villkor. Det är därför han tog en extra vecka semester, för att koppla av innan hösten kommer. "Måste ladda batterierna" som han sa. Ät skit tänkte jag.
Jag frågade om det var länge sen som han slutade att älska mig.
"Det gör jag fortfarande" svarade han. "Det är bara kärleken som tagit slut". Jag fattar inte riktigt. Jag hatar ju honom, hur kan han älska mig? Han undrade när jag slutade vara kär i honom och jag vet faktiskt inte riktigt. Men jag tror att det var för tre veckor sen, när jag började hata honom.
Jag undrar för det känns som han avskytt varje semester med mig dom senaste fem-sex åren. Han har dragit sig undan och inte egentligen velat följa med men gjort det för han känt sig tvungen.
Han säger till mig att han inte gillar att göra saker i grupp, som semestrar med min familj. Han gillar att bestämma själv och behöver utrymme för sig själv.
Så varför är han då med henne? Då är han ju inte själv?
Jag fattar inte.
Vi har en bil, en Passat, med ett gemensamt lån. Jag kan inte behålla bilen för den är för dyr för mig och han har ju firmabilen så han klarar sig ändå. Nu undrar jag vad som är bäst. Ska vi sälja bilen och så köper jag en mindre nu och tar över lånet själv, eller är det bättre att vänta på bodelningen?
Nån som vet?
5 kommentarer:
Ja du gumsan, jag förstår att tankarna kommer virrvlande som ett brev på posten, jag tror jag skulle bli galen faktiskt.
Om du kan så försök komma på något annat så fort han kommer in i ditt huvvud, för du vet han är verkligen inte värd dig alls, inte ens lite å hade jag haft mod till mig så hade jag sagt det redan på finlandsfärgan för ett år sedan då han fick dig att gråta.
Han är inte värd en sådan fin, snäll, omtänksam, snygg, vacker kvinna som du, som dessutom har jordens tålamod med hans jävla golfande (ursäkta svordommen).
Mer egoistisk människa än han får man leta efter.
Nä vännen, sträck på dig och fundera över vad du har åstakommit detta år ist, detta år och förra året.
Du gjorde något åt din lilla övervikt och gick ned 16 kg med vv. DET är inte illa pinkat det.
Du lämnade mig på ET och gick vidare i livet till ett jobb du tycker jätte mycket om. Dessutom har du mig kvar som en liten bonus=)
Du ska snart bli, ja du vet vad... Å det är jätte kul, det vet jag.
Du har gjort massor bara på något år, så verkligen, du kommer när du har landat i det här, må ännu bättre än vad du gjort på flera månader.
Kul att du ringde idag, det gillar jag, ha det nu så jätte trevligt i helgen med syster å stora.
Vi ses på måndag el tisdag då.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaam
Så besviken han kommer bli när han inser att det blir "vardag" även med henne!
Då är han tillbaka på samma ställe som idag och vid det laget har du gått vidare till något mycket bättre. En dag kommer han få vara ensam på sina semestrar för det är där egoister hamnar i slutändan. Ensamma, vare sig de vill det eller inte.
Charmiga pinglor däremot, brukar sällan vara ensamma. I synnerhet inte när de bakar gudomligt gott fikabröd ;)
Kram på're tjejen!
Sabina: Oj, det kallar jag kommentar. Flera rader långt. Jag ska försöka tänka så och tänka på nåt annat så fort han stör mig i tankarna. Jag har förstått att det inte går över på en natt eller två, men jag önskar det gick fortare. Det har varit en härlig helg och det blir en härlig vecka hoppas jag. Den börjar ju bra iaf, med trevligt sällskap på Grönan. Kramis.
Hanna: Det är bara det att jag blir lite elak och tänker att jag önskade att han hamnade där lite fortare. Ganska egoistiskt det med kanske. Kram på dig.
Jag håller med de andra, de kommer också till den gråa vardagen och då helt plötsligt kommer han på
vad han kanske gått miste om. Och då har den sötaste och snällaste C gått vidare, tji fick han. Tänk på det när det är som jobbigast. Kramisar
Mari: Jag ska försöka tänka så. Kram på dig.
Skicka en kommentar