Gotland nästa

Väskorna är packade och bilen är proppfull med all packning. Om 4 timmar ungefär ringer klockan och vi ska klä oss för färd mot Nynäshamn och båt mot Gotland. Kommer förmodligen att vara rätt så trött i morgonkväll, men skit samma. Jag har ju semester och hoppas på sovmorgon på måndag istället.

Så under den kommande veckan blir det blogg uppehåll här. Men när jag är tillbaka ska ni få veta hur vi haft det och om jag lyckats ignorera T under kommande vecka.

Ha det så bra ni där ute som så gärna kommer hit och läser om hur livet ser ut hos en sårad lillstrumpa.

Två badpojkar

För första gången i världshistorien blir det nu lite film här på bloggen. Film på två fantastiska pojkar.
Titel: E´s försök till simtur utan puffar
Huvudperson: E
Biroll: Far
Regi och kamera: Mor
Livrädd: C

Andra Semesterveckan avklarad

En vecka kvar bara.
Sen tillbaka till allvaret och jobbet, vardagen. Gör inte så mycket för jag trivs ju där, men ändå. No more ledighet och sol på kroppen.

Prata med T idag, flera gånger. Det gör ont igen. Han gör mig så lessen och vad han än gjort och hur han än var så saknar jag honom ibland.

Har varit i det lilla röda huset på landet idag. E har lekt med en kompis där och jag har packat ytterligare ett par låder. Ville egentligen vara ute i solen, men det gick inte. Har kommit på att jag inte kommer att bo där längre, sova där eller pynta inför julen där. Å vad jag kommer att sakna det där huset ändå. Börjar bli rädd igen. Hur ska jag klara ensamheten? Den ena sidan vill bara flytta och börja om med ett nytt liv. Ett eget liv utan någon annan som talar om vad jag borde göra. Den andra saknar tryggheten, det som var och alltid har varit. Saknar T. Men hatar honom fortfarande för att han är en fegis. Men det är väl jag med. Jag borde tagit tag i det här för så länge sen. Alla jag pratar med säger att det kommer att bli bättre nu. " Du kommer inte vara ensam länge" " Du kommer att ha det bättre utan honom" "Ni passa inte ihop helt enkelt, du var glad och social, det var inte han" osv. Jag önskar mig månader här ifrån.

Ikväll har mormor, morfar, StorE och syteryster varit här hos mor och far. Det har varit en mycket trevlig kväll. Men jag önskar att han jag var kär i var där. Jag vet att det var länge sen han fanns vid min sida, men ändå. Det kanske inte är just T jag saknar egentligen, bara nån att vara kär i och känna kärlek ifrån.

Få lite kärlek tillbaka.

Stavsnäs och annat

Igår var vi till Stavsnäs.
En härlig dag, solig och varm. Äntligen.

Vi packade en kylväska med godsaker och en annan väska med badsaker och så åkte vi iväg. Det tog sin lilla tid att komma fram men två bilfärjor och tio "är vi framme snart" senare så var vi där. Badade i Östersjön och det var kallt, typ iskallt, men vad sjutton det är ju sommar och då ska man bada. (E säger att det var varmt)
Solade och fick äntligen lite annan färg än den gråbleka man dragits med ett par månader nu.
E simmade nästan två hela simtag utan puffarna och jag tror han kan bli en riktig duktig simmare den här sommaren. Ska öva mer idag tror jag. Och hela nästa vecka på Gotland.

Det är ju helt underbart med sommar, sol och semester.
Satt och funderade på det igår i bilen att det är ju inte så stor skillnad på den här sommaren och andra ändå. T var ju inte speciellt intresserad av att följa med på utflykter och semesterresor tidigare somrar heller så att åka med E, mor och far känns som det brukar. T var mer intresserad av att slå förra årets golfrundor i antal än att ligga på stranden och slappa. Tänk så olika vi är ändå. När jag tänker efter så hade vi egentligen inget intresse gemensamt alls. Men jag ska ju inte tänka efter har vi ju sagt här på bloggen, men dom där dumma tankarna vill ju inte bara försvinna ju.

Igår var det nog SM i mckörning för jag tror att vartenda kotte som har en hoj var ute på en tur. Å jag drog många suckar av avundsjuka och saknad efter en egen. Saknar min Bandit. Om jag ändå kunde få vinna nån miljon eller två. Då skulle jag kunna köpa alla dom där möblerna till lägenheten och så skulle jag köpa mig en trea istället för en tvåa så jag och E får ett varsitt rum. Sen skulle jag köpa en liten bil, typ en minicooper eller en Polo och tillslut en ny fin motorcykel. Behöver ett nytt ställ också för det jag har är lite stort och saknar byxor och dessutom så måste ju E ha ett också och en hjälm. Om det skulle bli en slant över så kunde jag kanske ta mig en liten utlandsresa till ett varmt land i vinter. Ja det skulle vara trevlig att få vinna lite pengar.

Om inte annat så kan man ju alltid kanske träffa nån trevlig pojke som har en fin hoj så kan jag ju få åka med iallafall. Ska lägga till det i kravlistan ifall man får för sig att bli kär igen. Snäll, gilla min son, snygg, inte golfintresserad, har arbete och har hoj. Är det för mycket begärt eller?

Högtryck på G

Äntligen.
En och en halv vecka har snart gått av min semester och lika mycket är kvar innan det är dags att återgå till jobbet. Känns inte riktigt som jag haft semester än, men på söndag åker vi till Gotland och då ska jag bara slappa och njuta. Jag, E och mamma tar färjan natten mellan lördag och söndag och så kommer Systeryster och StorE på söndag dag. Ska inte tänka på T alls och bara njuta och koppla av och jag hoppas verkligen att solen skiner varje dag från en klarblå himmel.

I morgon kommer högtrycket som det pratas om. Man kan läsa om det i tidningar och se det på tv. Nu kommer värmen tillbaka, äntligen. I morgon åker bikinin på och badlakan ska packas för vi ska ut till skärgården. Till Stavsnäs bär det av för att bada och sola. Min far växte upp där så det blir säkerligen en del sightseeing också. Själv har jag inte varit där på typ 15 år eller mer så det ska bli kul och se om jag känner igen mig.

Det var där mor och far blev kära för 41 år sen. 10 juli 1967. Hujedamig sån lång tid. Och dom är fortfarande kära. Så fantastiskt kära. Det är så härligt att se dom tillsammans. Visst kan dom också bråka och bli osams, men inte lika ofta som dom kramas och är sams. Dom ställer upp för varann, gör saker tillsammans och på varsitt håll, hjälper varann och har gemensamma intressen. Det verkar så härligt att få ha det så, en och samma partner för evigt. Precis som min mormor och morfar. Nästa sommar firar dom 60 årig bröllopsdag och dessutom fyller dom 80 år båda två. Jisses vilket kalas det ska bli.

Idag har E lekt med kompisar och jag har packat lådor, men i morgon ska vi vara tillsammans i solen. Å så härligt.

Grön(an) i ansiktet

Måndag och semestervecka två startade bra, blev lite tråkig i mitten och slutade hyffsat.

Började med en morgonpromenad. Härligt i lite duggregn.

Efter frukost och en lång dusch åkte jag och E till Rosersbergs station för att ta tåget till Stockholm. När jag skulle ta fram plånboken visade det sig att busige E gömt plånboken i bäddsoffan som vi bor i hos mor och far. Hem igen och hämtade den. Ganska stressad och irreterad glömde jag att låsa dörren efter mig. När mor och far, som var och hämta flyttkartonger till mig, kom hem satt mina nyklar i låset och dörren var olåst. Förlåt igen.

Tågresan och bussfärden till Djurgården gick bra och vi var ändå före Fam Grewe till Gröna Lund.
Jag och E hann börja med en tur i Nyckelpigan. När Fam Grewe kom blev det en till tur i Nyckelpigan, en i Lycktan (lilla frittfall) och en i Vilda musen för grabbarna innan vi bestämde oss för lite lunch.

E är matglad och åt som en häst. Kastade i sig maten dessutom. Det var kanske inte den bästa kombinationen. Efter maten tog vi en sväng in i lustiga huset och när han kom ner i flygande mattan tyckte jag nog att han började se lite ansträngd ut. Vi gick mot Kvasten och han var laddad och glad, men efter att ha stått i kön ett tag kom han och såg lite lagom blek ut och sa att han inte ville åka nåt mer.
Sabina och hennes grabbar åkte och såg ut att super skoj. Själv har jag aldrig riktigt förstått tjusningen med det farandes uppåner, snabbt och alldeles snurrigt. Blir yr av att bara titta. Jag hör alltså inte hemma på tivoli, men det är ju skoj att köpa lotter och att se andra plåga sig.
E var hängig och då passade Fam Grewe på att ta en tur i Jetline, bergådalbanan, medan jag försökte få E att bli pigg igen. Sen ville E åka hem.

Självklart åkte vi hem. Stackarn mådde inge bra och jag förstår varför dom döpt stället till Grönan för det var färgen på Es kinder.

Molnen blev gråare och gråare och trots det beslöt vi oss för att gå en stund för att slippa sitta i en varm buss. Var så orolig att han skulle behöva..ja ni vet...så vi gick.
Vi hann gå ungefär sju minuter sen såg jag en grå vägg av regn komma emot oss och jag fick snabbt fälla upp paraplyet. Inte för att det hjälpte så mycket mot det åskväder som drog in över Djurgården, men för syns skull. Vi sprang till närmsta busshållsplats och tog bussen iallafall.

E piggnade till och både bussresa och tågresa gick bra.

Synd att det behövde ta slut så snabbt och att det gick så mycket pengar för väldigt liten stund. Vi hade kul så länge det varade och E trivs med grabbarna Grewe. Jag hoppas Sabina och Mats hann åka slut på det häfte jag köpte och att det blev en tur i Kärlekstunneln också.

Inga lotter för min del, men det gick ju en hel del pengar ändå så det kanske inte gör nåt. Jag känner dock på mig att jag säkerligen hade vunnit nåt stort och gott.
För ni vet väl vad dom säger: Otur i kärlek, tur i spel.

Tack för idag.

Tjejmilen 2008

Den 31 augusti ska jag springa tjejmilen för andra gången i mitt liv. Det är enligt deras hemsida är det 41 dagar kvar. 41 dagar! Fyra etta!!!

Jag tränade i maj och lite i början av juni. Jag la upp speciellt träningsprogram och såg framför mig att jag slog förra årets tid med typ tio minuter. Mitt mål var alltså att springa på 50 minuter.

Sen blev jag krossad av ångvält T och har inte rört mig alls mycket. Har liksom inte haft lusten, orken, och motivationen till det.

Mitt mål är fortfarande 50 minuter.
Hur fan ska det gå till?

Var ute och gick nu på morgonen och tror att jag har fått lusten tillbaka. Det känns så iallafall.

Så, Hejja CiCCi!!!

Dumma, dumma tankar

Hela tiden dyker dom upp. Dom där tankarna på vad han och hon gör just nu. Hur mycket "lyckligare" han är med henne. Går dom på bio? Träffar hennes vänner och familj? Äter dom ute på restaurang? Går promenader? Håller varandras händer och kramas? Kanske har dom redan gjort "det"? Jag hatar tankarna och jag vill inte att dom ska komma, men ändå gör dom det.

Spelar golf vet jag att dom gör.

Kan inte låta bli att önska att han mår lika illa som jag gör. Men det gör han inte. För han har redan gått vidare. Knappt en månad har gått och han har redan gått vidare. Vad har hon som inte jag har?

Barn och hus som tar tid är ju två saker.

Tror han njuter av att leka lite ungkarlsliv i tre veckor. Ingen son som kräver en massa och som inte låter honom göra saker på hans villkor. Det är därför han tog en extra vecka semester, för att koppla av innan hösten kommer. "Måste ladda batterierna" som han sa. Ät skit tänkte jag.

Jag frågade om det var länge sen som han slutade att älska mig.
"Det gör jag fortfarande" svarade han. "Det är bara kärleken som tagit slut". Jag fattar inte riktigt. Jag hatar ju honom, hur kan han älska mig? Han undrade när jag slutade vara kär i honom och jag vet faktiskt inte riktigt. Men jag tror att det var för tre veckor sen, när jag började hata honom.

Jag undrar för det känns som han avskytt varje semester med mig dom senaste fem-sex åren. Han har dragit sig undan och inte egentligen velat följa med men gjort det för han känt sig tvungen.
Han säger till mig att han inte gillar att göra saker i grupp, som semestrar med min familj. Han gillar att bestämma själv och behöver utrymme för sig själv.

Så varför är han då med henne? Då är han ju inte själv?
Jag fattar inte.

Vi har en bil, en Passat, med ett gemensamt lån. Jag kan inte behålla bilen för den är för dyr för mig och han har ju firmabilen så han klarar sig ändå. Nu undrar jag vad som är bäst. Ska vi sälja bilen och så köper jag en mindre nu och tar över lånet själv, eller är det bättre att vänta på bodelningen?
Nån som vet?

Vad jag än gjorde, vad jag än sa, var du aldrig riktigt nöjd, det var aldrig riktigt bra

Nu har jag packat tio lådor till och helt plötsligt kom en ny låt upp i huvudet.

Semester, dag tre

Jisses vad dagarna går fort. Redan onsdag kväll och snart är den första veckan över. Jag vet vem det är som gör så att dagarna går så fort också. Snälla Sabina, sluta längta till fredag. För min skull!
Borde verkligen inte få ångest över det, men kan ändå inte låta bli att stressa upp mig över att det "bara" är två å en halv vecka kvar nu. Men det är mycket kvar att se fram emot. Som mer sol, kanotpaddling, fisketurer och Gotland.

Hittills har jag och E hunnit med följande:
Måndag: En trist dag. Vaknade upp i Enköping och åkte mot det såkallade hemmet. På em kom två mäklare och värderade huset eftersom vi vill veta vad det är värt inför bodelningen. Sen hände inte så mycket mer än så.

Tisdag: En lite roligare dag. Var iväg till Sigtuna för att gå på konkursauktion på AudioVideo. La ett par bud på bla dammsugare, strykjärn, mobiltelefon, digitalkamera, kaffekokare, vattenkokare och en platt tv 32'. Fick högsta budet på strykjärnet. Kanske inte det jag helst av allt ville ha, men nu har jag ett nytt och fint. Det blev glass till lunch. påväg hem från Sigtuna stanna vi till på gamla jobbet och hälsade på hos snyggaste Sabina. Sötaste Helen som jobbat där också kom förbi samtidigt. Mycket trevligt. Stannade till hos kompis till E där blev det lite fika till mellis. Sen hem och åt riktig mat till middag och sen blev det färd mot Sabinas mammas sommarställe. Firade Sabinas bror som fyllde år. Där bjöds det på mat och fika så det blev lite av båda delarna där också. Så man kan säga att vi fick till två måltider iaf.

Onsdag: E gick över till grannen och lekte lite medan jag for iväg till Sigtuna för att hämta ut mitt nya fina strykjärn. Sen tog jag med grabbarna grus (E och grannen V) till Gottröra för lite bad i Vängsjön. Tur att mormor och morfar bor precis där så vi kunde ligga och sola oss i lä. Det blåste ju näst intill storm nere vid vattnet, men det hindrar inte två badsugna grabbar. Det var bara 22 grader i vattnet. Burr. Det blev lite picknick med stekta-ägg-mackor, youghurt, melon och vatten. Sen bjöd snälla mormor på fika till grabbarnas glädje. Vid fyra var vi hemma igen och då blev det goda kotletter, kokt färskpotatis och brunsås till middag. Mums. Hade inte tänkt klippa nåt gräs för jag ska ju ändå inte bo kvar här, men så kom jag på att det var ett sätt att få lite motion också, så då blev det så iaf. Vs föräldrar kom hem vid åtta och då blev det en kopp te där innan det var dags att ta en dusch med gosigaste E. Nu ligger han i sängen och sussar sött och väntar på att tandfen ska komma och lägga en slant i glaset med dagens tappade tand.

Har hunnit packa en(!) låda än så länge. Det går inte fort, men det finns så mycket roligare saker att göra. Som att få färg på näsan vilket jag faktiskt fått idag.

Nu är det dags att göra tandfens jobb och sen ska väl jag också krypa ner i sängen.

Hyllning till min vän Sabina

Jag är omgiven av vänner. Vänner som inte hör av sig och som jag själv inte hör av mig till så ofta. Men när det kniper, när vinden blåser kall, molnen mörknar och inget längre känns roligt så finns dom ändå där. Ett Sms, ett telefonsamtal, ett mejl eller en kommentar här betyder så vansinigt mycket när hjärtat blöder och det känns som det aldrig kommer att bli bra igen.

Sen finns det speciella vänner som gör ytterligare lite mer för att visa att dom bryr sig.

Sabina är en sån vän.
"Alla borde ha en CiCCi" brukar hon säga, men hon skulle bara veta vad hon betyder för mig. Och alla andra som inte har henne som vän missar verkligen något.

Nej Sabina, vi får ändra det uttrycket. "Alla borde ha en Sabina". Tänk vad världen hade sett annorlunda ut då.

Hon får mig att le och slappna av. Hon får mig att känna mig snygg med alla hennes kommentarer. Hur ful jag än är så räcker ett telefonsamtal med henne så jag kan gå lite mer rakryggad för en stund.
"Hallå snygging!" Svarar hon när jag ringer, eller när hon ringer.

Sabina har alltid något roligt att säga som får mig att bli på bättre humör. Men hon kan även vara allvarlig när det behövs och komma med många goda råd. Jag kan prata med henne om allt och jag kan tillochmed bli arg på henne utan att det skulle förstöra något.
Det är inte allt för ofta hon tänker på sig själv i första hand. Hon låter såklart sin familj komma i första hand. Sen vänner som jag. Sen jobbet. Det är inte många timmar om året som hon verkligen gör något för sig själv. Och gör hon det får hon ändå dåligt samvete över att hon kanske egentligen borde vara med sin man, sina barn.

Hon är precis så som en väldigt god vän ska vara och jag önskar att jag kunde vara lite som hon är.

Sabina, tack för ikväll. Det var roligt att följa med och träffa din familj och få tänka på annat för en stund. Kul för E att få leka med dina grabbar (han somnade ovaggad kan jag säga). Du är fantastisk och jag hoppas att M och du lever lyckliga i många år tillsammans. Jag behöver aldrig känna mig ensam när jag har dig.

Sen sist

Sicken helg. Fredagen och sista arbetsdagen slutade med en trevlig middag med Systeryster, Sabina och M (en barndomsvän till Systeryster). Det var en skön ljummen kväll då vi pratade om livets olika mysterium och åt god mat. Mycket trevligt.

På lördagen vaknade jag och hade en sån där pirrig känsla som man hade när man var barn och det vankades julklappar. Vaknade tidigt och hade lite svårt att somna om. Vid nio kom han, mitt lilla solsken. Min E. Det var så skönt att träffa honom igen men samtidigt så svårt att veta vad jag ska säga när han pratar om henne, Ts nya.
"Är det ok att jag pratar med henne i telefon?"
Egentligen vill jag inte att hon ska ha nåt med honom att göra och speciellt inte nu, men hur säger man det till sin lilla 6-åring.
Mor och far var inte hemma men vi var ändå där hela dagen och sov kvar också. Systeryster och StorE var där också och vi hjälptes åt med att hacka ner kakel och förbereda för ny mosaik istället vid diskbänken. Inte visste jag att jag var en sån hejjare på att knacka ner kakelplattor. Kände mig riktigt duktig.

På söndagen var det dop i Mariefred. Jag och E gav oss iväg vid tio och mötte Fam Ohlson för gemensam resa dit. Att resa gemensamt, nåt som T avskyr. Kändes riktigt bra att han inte var med och suckade. Ett trevligt dop där Fam JeanFavre från Switzerlandet döpte sin lilla Nils. Vi stannad till fyra och som sagt, det var skönt att inte T var där och suckade. Sen åkte vi hem med Fam Ohlson och åt mat hos dom. E ville stanna över natten så självklart gjorde vi det. Stor lycka att få umgås med min vän och deras bedårande två töser. (Ja det var trevligt att du också var hemma J)

I morse när vi vaknat och plockat ihop oss åkte vi mot det jag kallat hem i åtta år. Mäklaren har varit här idag och värderat huset. Det känns som jag är ännu en bit på väg.

Läste Klick, Aftonbladets bilaga, från i fredags och jag har egentligen aldrig fastnat för något i den, men jag känner att jag behöver citera något som Hannah Graaf skrev. Det hon skrivit handlade just om att bryta upp i junimånad. Något som inte bara jag gör utan även en del kändisar och andra okändisar tyvärr måste gå igenom.
"Jag lider extra mycket med alla som blir lämnade under sommaren. Under hela året har man lunkat omkring i regn och rusk och nu var det äntligen dags att njuta.-Det känns inte bra längre. Det kunde du väl f-n i mig ha sagt tidigare så att ditt ex inte behöver må skit under sin semester!"
Det var så passande. Som om det var skrivet för den situation jag är i. Hade jag vetat det här i vintras så hade jag ju kanske kunnat planera sommaren lite bättre.

Jag är iaf glad att E är här nu och jag ska försöka göra en bra semester för hans skull.

Bara en dag kvar

Idag är sista jobbdagen, sen har jag tre veckor semester. Så gott folk, nästa vecka kommer solen och värmen!

Idag är det även sista dagen på två veckor utan E. Helt utan har jag inte varit för jag har ringt varje dag och jag har träffat honom ett par gånger. Bl a igår. Min morfar fyllde 69 så jag fick låna honom och åka på kalas. Tack T för det.

Vill verkligen inte jämföra dom här två veckorna som att jag varit fången för jag tror inte att en fånge har det så här bra som jag ändå haft det hos mor och far. Kärlek i massor och frihet att göra vad jag vill. Mat som serverats, disk som diskats, rum som städats. Har hjälpt till med tvätt ett par gånger, men det är allt. (Det är inte det att jag inte vill hjälpa till, jag har inte fått för mor.)Men det kändes ändå som att jag var på permission igår ett par timmar och fick träffa honom på prov för att se om jag dög. Jag vågade inte bli arg på honom när jag tyckte han gjorde nåt fel. Var för rädd att han skulle tycka illa om mig och inte vilja vara med mig dom kommande veckorna.
Vi lämnade honom i huset med T när vi skulle hem till mor och far.

Det var så jobbigt. Jobbigt att lämna och att träffa T.

Men nu kommer strax tre veckor då jag ska göra allt för att vi ska ha det så bra vi bara kan.
Längtar.

Hyllning till min systeryster

Min Systeryster är helt fantastisk.
Ni ska veta att det inte är helt lätt att skiljas. Om ni inte redan visst det alltså. Mycket saker och minnen som ska delas upp, jurister ska kontaktas, måste fixa nya försäkringar, elbolag ska bestämmas, renovering ska planeras, inköp ska göras, ny skola ska kontaktas och tusen saker till. Själv är jag så upptagen med alla känslor och jag tror jag har koll på läget, men så kommer min allra käraste syster till min undsättning.

Hon följde med till lägenheten första gången och hon var med när jag skrev kontraktet. Idag fick jag ett excelark med råd på vad jag ska tänka på vid renovering. Där kan jag föra in alla kostnader och skriva i det jag vill köpa in. Sen fick jag också ett Word dokument med massor av komihåg stolpar. Vilka jag ska kontakta, när det ska göras och annat jag ska tänka på.

Min systeryster jobbar som projektledare på en reklambyrå och hon gör ett fantastiskt och prisbelönt jobb där. Det märks i allt hon gör att hon vet precis vad hon sysslar med. Hon planerar och fixar allt, och behövs planeringen göras om så ser hon inte det som ett hinder. Hon har full kontroll och är påläst när det gäller det mesta. Det finns egentligen inget jag inte kan fråga henne om.

Hon är inte rädd för att säga ifrån när det behövs och hon kan till skillnad från mig prata när hon anser att någon gör fel. Jag har lättare för att vara tyst än att verkligen säga vad jag tycker och jag tycker inte om att hamna i diskution.

Den här är för dig min älskade systeryster.
Bette Midler -Wind Beneath My Wings

Vill inte veta, ändå frågar jag

Egentligen vill jag inte veta, men ändå frågar jag.
"sover ni tillsammans nu eller sover du fortfarande på hennes soffa?" frågar jag den 30 juni när jag är hemma för att hämta ett par saker.
Vad hans svar än är så kan jag inte tro det han säger.
"Ja nu gör vi det, sen i torsdags"
Kan inte låta bli att fundera på hur länge det egentligen pågått. Fanns det något där redan i maj när jag fyllde år eller när han själv fyllde år och min familj helt ovetandes överöste han med presenter. Och när han skrev på vår blogg att han önskade mig en bra födelsedag, raring. Eller hände det redan i Belgien där dom träffades på golfresan med Ts storebror? En golfresa som jag proppsade på att han skulle åka med. Kan inte låta bli och fundera hur det varit om jag inte låtit honom göra det.

Den 10 juni spelade Sverige fotboll och vi tittade på tv tillsammans. I pausen gick han ut på en promenad och tog med mobilen. Det var inte jätte bra mellan oss, verkligen inte, men det var först då jag började misstänka att han faktiskt fallit för någon annan.
Morgonen efter den 11 juni gjorde jag något som man inte får göra, jag kollade hans mobil. Ville veta, men egentligen inte.
"Jag önskar du vore här och tittade på matchen tillsammans med mig" hade hon skrivit.
"Jag ringer dig i pausen, håll dig vaken, puss och kram"
svarade han.
Hur många sms har skickats och om man skriver puss och kram till en vän som man inte vill presentera för sin fru, hur långt har det då egentligen gått?
Vill ju inte veta egentligen, men kan inte sluta fundera.

Den 11 juni på kvällen frågade jag vad som hänt. Vi grät och kunde båda två säga att vi verkligen inte har det bra. Verkligen inte. Och det har nog inte varit speciellt bra under det senaste året.
"Jag kan inte leva utan dig och Erik" sa han och jag ville tro det. Men han hade bara en kompis kvar och det var hon. Den enda han kunde prata med och henne ville han absolut inte mista. Men han ville inte ta hem henne till mig och visa vem hon är.

Vi kramades mycket och pussades lite fram till 19 juni då han åkte iväg för att vara ifrån oss. Men kramarna var stela och pussarna kalla. Ett förslag från min sida för jag trodde verkligen att vi behövde sakna varann för att börja om på nytt. Var han lättade när jag föreslog det? Hade han redan planerat att åka till henne? Han säger att det inte var planerat, och egentligen vill jag väl inte veta, men jag kan inte sluta fundera.

"Hade det varit skillnad om det varit en kille?" Undra han.
"Inte om du är bög också, men troligen hade jag inte funderat det minsta" svara jag.
Det spelar egentligen ingen roll vem det är eller vad det är, det är träffarna i smyg och hemligheterna för mig som spelar roll. Hade hon verkligen varit en kompis hade jag fått träffa henne.

Vill få alla tankar ur mitt huvud, men det går inte. Hur länge har det verkligen pågått och vad har hänt och vad är sant? Han säger att han berättar allt nu och är ärlig, men jag tror honom inte.

Lägenhet

Jag har blivit med lägenhet.
Mäklaren ringde idag och berättade att jag får köpa lägenheten jag titta på i torsdags. En tvåa på 59 kvadrat i Rosersberg. En alldeles egen som jag får bestämma alldeles själv över. Möbler, tapeter, gardiner, växter, musiken, handdukarna...allt.

Känns som när jag flyttade hemifrån för första gången. Skillnaden är att jag flyttade ca 45 mil hemifrån till den lilla lilla "byn" Malung i västra dalarna. Men jag minns det så tydligt som om det vore igår. Spänningen inför flytten och inför att träffa nya människor i skolan jag skulle gå i. Och jag minns att när mor och systeryster lämnade parkeringen ångrade jag valet av gymnasiumutbildning och ville bara att dom skulle vända och hämta hem mig igen. Jag grät och kände mig ensam. Men efter ett par veckor hade mor svårt att få mig hem över helgerna istället.

Jag är lika rädd för att behöva vara ensam igen som jag var då. Jag är inte en ensamvarg, jag behöver sällskap och jag kommer att fortsätta att ringa mina vänner för att inte behöva "sitta själv". Den dagen kommer att komma då E är hos T och jag ska vara vuxen och vara ensam. Alla har någon att vara med och även T har det. Det är mest irreterande.

Jag såg ett program förra veckan på svt som handlade just om hur det är att skiljas efter en otrohet. Kände igen mig i deras berättelser om hur man hoppas att det andra förhållandet inte ska hålla. Precis så ego känner jag mig med, men bara när det gäller just den biten. Jag hoppas att vardagen och tristessen möter dom som ett slag i ansiktet. Vad ska dom göra när golfen är över för den här säsongen?

Det känns som jag går en fattig höst till mötes pengamässigt. Om någon vill bli av med lite möbler och ett frysskåp är ni välkomna att höra av er här på bloggen. E har iochförsig sagt att han ska hjälpa mig med pengar för han är så rik. Min rara och omtänksamma lilla E.

Den 12 september börjar renoveringen.

Tjenamors

E säger så när jag ringer eller han ringer mig. "Tjenamors" säger han med glad stämma.
Skönt att höra honom glad. Det gör mig lugn även om jag inte kan låta bli och tänka på allt hemskt som kan hända när jag inte är där hos honom.

Som jag skrev tidigare så har jag varit med Systeryster och StorE till StorEs föräldrars sommarställe. En helt fantastiskt härlig gård som är så avstressande så jag faktiskt sov ända till nio i morse. StorEs föräldrar bjöd på god mat och dryck och det var så mysigt. Har inte bara slappat och tagit det lugnt. Tvärtom. Har hjälpt till att måla skåp och skåpluckor till köket i det hus Systeryster och StorE bor i när dom är där. Var riktigt roligt och nu ser jag framemot att få fixa min egen lägenhet.

I torsdags var jag och tittade på en tvåa I lilla samhället Rosersberg och jag tror den passar alldeles utmärkt för mig och även för E. Vi får väl se om jag får köpa den och isåfall finns det lite arbeta att pyssla med där. Bla lite eljobb, målning och köksrenovering. Inte så mycket men lite så jag får känna mig hemma.

Det är inte bara att skilja sig, det är så mycket mer än bara det där pappret som man skriver under och lämnar in. Och det är inte lätt att i semestertider få ihop det med värderingar och bodelningar.

Imorgon är det en nya arbetsdag och en ny arbetsvecka, men sen efter att den här veckan är över så är det tre veckor semester. Sista veckan åker jag och E till Gotland med systeryster, StorE och mor. Då hoppas jag att solen skiner på oss och att jag kan koppla bort den trista vardagen för en stund. Dom två första veckorna vet jag inte riktigt än vad vi gör, men nåt mer än att bara packa och göra trista saker hoppas jag iallafall.

Nu är det dags att sussa igen.
Tjenamors min lilla älskling. Vi hörs imorgon igen.

Trött

Har så svårt att somna på kvällarna. Hela veckan har det varit nåt nytt som jag har retat mig på och har inte somnat förrän efter midnatt. Men idag har jag medvetet undvikit att prata så mycket med T just för att kunna somna ikväll.

Har pratat med E och jag saknar honom. Min lilla E. Mitt allt.

Imorgon följer jag med Systeryster och StorE till Bjurvalla. Ska hjälpa till och måla i "deras" sommarhus. Blir antagligen en skön helg med sällskap och sysselsättning. Längre fram i höst kanske jag behöver deras hjälp med renovering av lägenhet. Har hittat en tvåa som jag tror passar mig och E alldeles perfekt. Vi får se om jag får köpa den.

Har svårt att se mig själv i en lägenhet för det var så länge sen. Skönt att mor och far bor i närheten i hus på landet så man kanske kan vara där ibland när man känner sig för ensam.

Jag är trött nu, så jag tror jag går och lägger mig. I min bäddsoffa hemma hos mor och far.

På väg

I nästan tretton år var vi tillsammans du och jag. I fyra år var vi gifta. Vi hade många bra stunder och jag har älskat dig så det gjort ont. Men bara för att vi varit tillsammans i så många år så har vi inte haft det speciellt bra i så många år. Precis som alla andra går det upp och det går ner. Man mister tid tillsammans att göra roliga saker när vardagen ska fixas och barnet man älskar och gör allt för blir roligare att vara med. Och när ens hobby tar över och jag ser dig glad när du pratar om golf, så vill jag ju inte ta bort det från dig. Jag ville ju att du skulle vara glad och lycklig. Jag glömde bort VI. Om VI tagit tag i det i tid kanske det aldrig hade behövt sluta så här. Och säg inte att VI försökt för det har VI inte.

Du pratade om att det vi hade var en sjukdom som bara blev värre och värre. Att du tog medicin mot den sjukdomen bakom min rygg gör ondare i mig än att föda min älskade E.

Allt gör ont. Att titta på tv, såna program som vi såg tillsammans. Att lyssna på musik, så många låtar jag förknippar med dig. Att äta mat, det har vi gjort så många gånger tillsammans. Tillochmed att baka har gjort ont, för jag vet att du gillar att äta det jag bakar.

Och jag älskar att baka.
Så mycket att du tycker det tar lika lång tid som när du är på golfbanan. Skillnaden är att jag iallafall är hemma.

Du har redan gått vidare och tar din medicin med jämna mellan rum. Du förstår inte att den medicinen gör ont i mig. Du respekterar inte när jag säger att jag inte vill att du tar hem henne, din medicin. Du säger att du inte ska göra det, ändå var hon där ett par dagar efter att du sa det. Du ska inte presentera henne för Erik än, ändå gjorde du det idag. Dagen du lämnade mig sa jag "Bli inte kär i henne". Du sa "Det är ju dig jag vill bli kär i".
Sen åkte du till henne.

En dag kanske du förstår hur ont det gör i mig och hur lessen jag är. Och en dag kommer jag kanske att tacka dig för att du tog den medicinen så jag kom ifrån dig, dina elaka kommentarer och dina blickar som fick den lilla CiCCi att krypa ihop i ett hörn.

Jag har ändrat mig jag med och jag är lite glad att jag blivit starkare genom min viktnedgång, mitt nya jobb, mitt nya utseende. Hade du tagit det här steget när jag inte var så här stark så vet jag inte om jag hade kunnat säga att jag är på väg.

Sakta men säkert tar jag en dag i taget och ser en möjlighet att få ta mina egna beslut.
Du vill hjälpa mig med renovering av min nya bostad. Det är inte det att jag inte vill ha den ekonomiska hjälp jag kan få, men jag vill inte ha dina kommentarer om att jag gör fel färgval till sovrummet. Eller att det är onödigt att köpa den möbeln när jag kan ta nåt gammalt. Jag vill heller inte vänta på att du ska hjälpa till när jag vet hur svårt du haft det att få klart huset vi har bott i. När jag väl börjar min renovering så vill jag få den färdig. Jag vill ta mina egna beslut nu och jag vill klara det själv.

Helt själv är jag inte och kommer jag heller inte att vara. Jag har min älskade E, mitt allra käraste. Jag har min familj och mina tålmodiga vänner som lyssnar när jag gråter, när jag svär och när jag behöver det som mest. Det finns så mycket värme omkring mig så jag klara mig.

Men T jag vill att du ska veta att det fortfarande gör ont och att det fortfarande är svårt att äta och att sova. Det har bara gått tre veckor och det dröjer innan du slutar att göra mig arg. Jag tror inte på mycket av det du säger just nu, jag vill tro dig när du säger att du också tycker att det jobbigt. Men jag vet inte ens om jag kan lita på det. Om en vecka kanske, en månad, ett halv år, eller aldrig igen.

Hatar dig

Välkomna mina psykologer.

Det är alldeles för dyrt att gå till psykologen att prata. Alldeles på tok för dyrt och därför startar jag den här bloggen. För att få prata av mig om mina innersta känslor och funderingar. Jag ska berätta min historia här så ni får se hur den senaste månaden varit så får ni avgöra om jag har rätt att vara full av hat eller om jag överdriver en smula. Men inte nu.

Nu delar jag med mig av en av dom låtarna som kommer in i mitt huvud på natten när jag ska sova.

Håkan Hellström, "Hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig."