lördag 7 mars 2009

Funderingar och kärlek

Nyss hemkommen från stan. Man hinner fundera massor när man åker tåg i nästan trettio minuter. Det hinner dessutom gå förbi massor av människor som jag utforskade och funderade över var dom skulle och vad dom har för sig en lördag som denna.

På tågresan in till huvudstaden gick en man med ett fotografi.
"Har du en krona?" undrade han på knackig svenska och visade mig bilden. Hann inte se bilden mer än en halv sekund, men jag hann se att det var två kvinnor på bilden. Jag antar att han behövde pengarna till något. Till någon han älskade som kanske behövde ett par extra kronor. Tänk att det är så för vissa att det tillslut bara finns den utvägen. Att tigga. För kärlekens skull.
Hade inte en krona och han tog inte kort så det bidde ingen slant från mig. Fy mig.

När han fortsatte sin tiggar resa mellan tågresenärerna som alla skakade på huvudet funderade jag över hur det är.
Och jag vet inte om det är rätt av mig, men jag kunde inte låta bli att göra narr av situationen i mitt huvud.
Tänk om jag skulle ta med en bild av en solig strand, blått hav och en palm och tigga åt mig "en krona". Jag vill ju komma utomlands men har inte råd. Undrar om det skulle funka? Fy mig igen!

Var jag lite väl elak nu?
Ja lite dåligt samvete fick jag, men tanken slog mig.

På vägen hem såg jag ett äldre par som gick hand i hand och såg så kära ut. Det var trevligare. Genast log jag åt tanken att få spendera ett helt liv med någon som man verkligen älskar och uppskattar. Å varför är det så bara när jag ser ett äldre par. Ser jag någon i min egen ålder eller däromkring lägger jag ju knappt märke till dom. Men just äldre över 70 som ser kära ut får mig att le. Märkligt.

Minns en resa jag gjorde till Malta som avslutning på säsongen 94/95 med systeryster och kollegorna från Högfjällscenter.
På planet hem satt systeryster brevid ett par som säkert var i 80 års åldern. Dom satt å höll varandras händer och såg väldigt kära ut. Vi började prata lite med dom om vad vi alla gjort på den lilla ön under den gågna veckan. Dom berättade att dom varje år åkte utomlands tillsammans och att dom varit gifta i sisådär 50 år eller nåt och att dom fortfarande var lika kära nu som när dom träffades. Mannen gav rådet till oss att träffa någon att dela livet med och att vara rädd om. Att uppskatta och att älska i nöd och i lust. Att ge sig ut i världen och uppleva saker med. Skratta och gråta med. Kvinnan log mot sin man hela tiden.
Tänk vilket liv dom hade och vilka underbara minnen.

5 kommentarer:

Mari sa...

Det är inte försent än att sitta o le vackert mot sin älskade när vi är 80år. Vi är ju inte så gamla än. Många har ju över huvud taget inte hunnit med så mycket som vi vid våran ålder.
Ha nu en rolig o underbar kväll, det ska jag i alla fall ha.
Tack för fikat.

Kramis

Sabina sa...

Säger som Mari än är det ju inte försent att sitta där å le=)
Man hinner verkligen fundera när man åker tåg, nu var det ju ett tag sedan jag gjorde det då jag oftast åker bil, men anyhoo.
Hoppas du får en trevlig kväll med dina tjejer.
Kramis

Duracellmamman sa...

Det är aldrig försent Gumman ;-)

Hoppas du får en super mysig kväll med tjejerna!

Och du... se till att dra med dig både Monica och Marie på Galan! ;-)

Kramis!!

Fresia sa...

Ja, det är fördelen med att åka tåg, man kan fundera och filosofera lite. Planera. Eller sova (vilket jag oftast gör då jag är tröööött när jag åker hem från jobbet), Iaf väldigt trevliga funderingar du hade. Visst finns det människor som får uppleva det. Och jag tror du är en av dom. Du kanske bara måste hitta den rätta? Om du inte gjort det redan :)

Hoppas du hade en trevlig kväll Ciccigumman och kramen...

CiCCi sa...

Mari: Jag hoppas iaf det. Det blev en mycket trevlig kväll och inte allt för sen. Hoppas du haft en bra helg i huvudstaden och tack själv för fikastunden. Alltid lika kul att träffa dig. Kramis

Sabina: Vill ju verkligen inte bli ett sånt där par som bara gnäller och gnatar på den andre. Usch. Ibland är det skönt att ta tåget. Ibland alltså. Det blev en trevlig och tidig kväll. Kram kram

Duracellmamman: Jag hoppas du har rätt. Åååå jag vill verkligen komma ner den 4 juli.. inte många biljetter kvar nu...åååååå

Fresia: Ja, det är absolut i samma sak när man kör sin bil där på motorvägen. Appropå att du är trött, funderat nåt mer på vad läkaren sa? Alltid trevligt med tjejer på besök och sällskap till middagen. :-) Varma kramen