Champagnen är uppkorkad, mor och far gör sig iordning. Strax är jag kvällens chaufför till världens finaste föräldrar. Får dricka mitt glas när vi kommer hem sen. Så mycket dom ställt upp för mig i sommar och höst kör jag gärna dom vart dom än vill.
Imorse var jag ut och gick med mina stavar i det lilla samhället. Gick förbi mörka hus där folk fortfarande sov. Ett par morgonpigga människor rörde sig i köken för att brygga sitt morgonkaffe. Någon hämtade sin tidning, någon tände adventsljustakarna. Funderade på hur deras liv ser ut, vad dom har för sig och vad dom ska göra. Tänk om jag fick vara en fluga för en dag och flyga runt och höra hur dom har det. Då kanske jag skulle se att det inte är så illa att leva som ensam mamma. Jag kan själv.
Jag grejar det här.
6 kommentarer:
Klart du fixar det här - med hjälp av bland andra lillgrabben och dina braiga föräldrar inte minst! :-)
Samuel
Men Honey, KLART att du gör. Du är ju den starkaste människan på jorden ja till och med starkare än Arnold å då snackar jag inte om min farfar utan om Arnold Swarts... Hur man nu kan ha ett sådant konstigt efternamn som ingen kan stava=)
Hoppas du hade en trevlig kväll, det hade säkert dina Päron iaf.
Sov gott snäckan.
Kramkram
DMH: Ja utan dom vet jag inte. Å så alla tips och råd här. Trevlig advent på dig och dina tjejer. kram
Sabina: Det var en trevlig kväll och jag hoppas att mina rara päron hade det också. Såg KC skylten och blev nästan lite sugen på att dra dit och stuffa lite. Dock var det bara jag som var lite sugen, inte mor och far. Nån annan gång kanske. Jag hajjar iaf vem du menar och jag kan inte heller stava utan att googla fram det först. Det var skönt att höra din röst idag. Ha en trevlig kväll nu. Kramis.
Du är stark och grejar absolut det här! Upp med hakan och var stolt över hur långt du har kommit.
Klart du fixar det här!! Du är STARK!! Och du... att vara ensam mamma är inte alltid så tokigt... se på alla fördelarna istället;-)
Kramis
Jill: Tack, det känns bättre och bättre och jag känner mig starkare. Ensam men bättre.
Annika: Jag börjar känna att det här helt enkelt kanske är min grej. Jag kanske ska vara ensam resten av livet och bara ägna mig åt E, mig och min familj och vänner. Det jag just nu saknar dock är att få hångla lite. Märkligt.
Skicka en kommentar