Depp och små glädjeämnen

Bakade så det stog härliga till i helgen. Det blev massor med peppisar, lussebullar och matbröd. Konstigt nog hade jag som vanligt svårt att somna igår kväll. Trodde att jag av utmattning skulle stupa i säng. Jobbigare har det varit idag istället. Har vunnit gäsp-os i flera grenar idag. Jisses. Hoppas att jag kan somna ikväll istället.

Har sett fram emot december som vanligt och glatt mig åt att E ska vara hos mig på julafton. Men så i helgen kom jag på att jag faktiskt inte behövde fylla min egen frys med bullar och skafferiet med peppisar. För vem ska äta upp allt? Visst kanske jag får besök och visst kommer jag att ha glöggfika för släkten. Då går det nog åt en del. Men jag saknar våra kvällsfika. T gillade verkligen att fika. Jag gillar godis och han fika. Det blir inte samma sak i år helt enkelt. Jag förstår nu vad dom säger att man ska gå igenom det första året och att det är det jobbigaste. Så nu är jag i en jag-tycker-synd-om-mig-själv-och-känner-mig-så-ensam svacka igen. Blä.

Så tänk på det nästa gång ni önskar att er partner kunde dra dit pepparn växer, ni har ändå nån att önska den resan. Eller som dom säger i reklamen: jag vill också ha nån att bli irreterad på toaringen aldrig är nerfälld.

Tänk alla gånger jag själv blivit irreterad på att jag städat för att själv må bra. Ingen annan bryr sig om det sitter nya gardiner uppe eller om jag lagt ner lite mer tid på bullarna som jag bakat. Så många gånger jag tänkt att det är bättre om jag är ensam så får jag göra det här bara för min skull. Det är ju ändå bara jag som bryr mig och berömmer mig själv. Men nu när det är så, ja då saknar jag det. Är inte det ganska konstigt ändå.

T måste, efter alla dessa hårda ord jag sagt här, ändå få lite rättvis cred. Han erbjuder att vara hemma med E nu när han är sjuk så ofta eftersom det tär på min ekonomi. Han vill dessutom inte göra mig illa och när jag är lessen försöker han ändå göra det bästa för att jag ska må lite bättre. Han erbjuder mig att få mer tid med E nu i december för att inte behöva känna mig ensam. Kanske lite mer tid över jul.

Får avsluta det här riktigt tråkiga inlägget med en ganska rolig händelse i fredags på vårdcentralen. (Ja det var streptokocker igen)
Det tog ett tag innan doktorn kom så jag och E började leka "Gissa leken" för att få tiden att gå. Det går ut på att man ska tänka på en person eller sak så får den andra gissa och fråga efter ledtrådar.
Jag tänkte på Bamse.
Jag: Nu tänker jag på någon med blå byxor.
E tänkte och tänkte och gissade ett par gånger.
E: ge mig en ledtråd nu mamma.
Jag: Ok, han har en blå mössa.
E tänkte igen men bad om en till ledtråd. Tyckte att det var konstigt för han borde ju veta vad jag tänkte på, kan man ju tycka iaf.
Jag: Ja, han är lurvig.
E: Jaha, sa E och log, du tänker på Eric Gadd!