tisdag 4 november 2008

Egentligen

Egentligen är jag bra korkad som trodde att det skulle hålla resten av mitt liv. Att det var vi för evigt. Tänk att trots att han älskar mig så visste han redan i maj att det skulle sluta så här. Kom på det alldeles nyss. Egentligen undrar jag om han överhuvudtaget vet hur man älskar någon.

Har varit ute och sprungit i det lilla samhället där jag nu bor och när jag sen stog i badrummet slog det mig. Tanken virvlade iväg till i söndags då min systeryster och StorE var på Cirkus i Stockholm och titta på Henrik Schyfferts show, The 90's. En kille från det här lilla samhället. En helt vanlig kille som blivit kändis och en ganska skojigt kändis dessutom.
Egentligen skulle jag och T varit där och sett showen för T önskade sig det i våras. Jag gav honom det i födelsedagspresent. Det slog mig nu att när han fick presenten vart han inte ens speciellt glad. Han fick ett kort där det stog att vi skulle göra något tillsammans den 2 nov. Han undrade vad. Jag ville inte säga men sa att vi skulle på en teater, typ. Jaha svarade han.
När jag tänker efter lät han inte speciellt glad. Men vilken kille skulle bli glad om han var tvungen att gå på teater. Inte många.

Hursomhelst. Han fick inte presenten och istället kunde jag som tack för all hjälp ge biljetterna till två tacksamma, goa, rara, hjälpsamma människor.

Har alltså varit ute och sprungit ikväll och det gick bra. Känner att det är dags nu. Dags att komma igen. Dags att bli fast i kroppen.
Blir på bättre humör av att träna, helt klart. Egentligen vet jag inte om kroppen blir speciellt fast av risgrynsgröt som jag nu fått i mig. Det är sååååå tråkigt att äta ensam så jag egentligen skulle kunna låta bli.

Å är det inte märkligt att trots att jag verkligen inte alls vill bli kär och ha någon ny i mitt liv så är jag alldeles, alldeles....ja...ja vad ska jag säga...kärlekstörstande. Vill ha nån som tycker om mig, men som inte ställer krav och som inte lägger sina kläder överallt, eller lämnar toasitsen uppe, eller tandkräm på handfatet...

Egentligen är jag nog rätt korkad.

8 kommentarer:

Det Mörka Hotet sa...

Tror du är lika "korkad" som alla vi andra!

Och, du: det viktiga är inte alltid vad man gör utan ATT man gör något tillsammans!

CiCCi sa...

Tror du? Jag vet inte.
Du har helt rätt i det sista iaf och det var mycket därför vi gled från varann sakta, sakta.

Jill sa...

Du är inte alls korkad. Du är en människa.

Jag förstår att det är jobbigt att tänka på att han visste innan och så vidare. Jag hoppas bara att Tommy inte tänkte för länge och var känslomässigt borta för länge, för det är viktigt att inte uppehålla den andra längre än absolut nödvändigt. Gå och vela. För det är den anres tid man slösar och tid är liv.

Många kramar

lova sa...

Jag känner igen mig så oerhört mycket i det du skriver.. Den konstanta analysen av vad som sagts och gjort och kritiken mot en själv, som oftast lyder "jag borde ha gjort så.." eller "jag borde ha förstått det då.." Sånt gnager i mitt huvud dygnet runt så korkad är du inte :) jag försöker intala mig själv varje dag att det inte är mig det var fel på och att jag är värd mer än det som var och jag är övertygad om att jag kommer börja tro på det en vacker dag :)

Kram!

CiCCi sa...

jill: Just det där med tid är liv är så rätt. Det är ändå bra, om nu något kan vara det, att det ändå hände nu och inte när jag är en bitter femtioåring som hade hoppats på nåt mer. Kramar tillbaka.

Lova: Precis sån är jag. Analyserar allt. Har svårt att släppa på det och ältar det om och om igen.
Kram

Lova.. sa...

Så är nog många människor men man måste få älta! Det är så man går vidare och till slut så kommer man bara att skratta åt detta eviga ältande om just den saken :)

Kram!

Annika sa...

Klart du inte är korkad!! Utan fullständigt normal, vi människor är inga ensamdjur... utan trivs med att ha någon vid vår sida.

Och det kommer komma... när du minst anar det, och om inte annat får du lägga ut en profil på en dejtingsite... det funkar faktiskt... på riktigt;-)

Jag & Mats är ett levande bevis på det :-D

Dags att sov här nu, har varit en låååååååång dag.

Natti!!

kramis

CiCCi sa...

Lova: Alldeles rätt.

Annika: Aha, så det funkar alltså...hm..inte än, men sen kanske man kan testa då om det inte händer nåt annat före. Sköt om dig.