Bakade så det stog härliga till i helgen. Det blev massor med peppisar, lussebullar och matbröd. Konstigt nog hade jag som vanligt svårt att somna igår kväll. Trodde att jag av utmattning skulle stupa i säng. Jobbigare har det varit idag istället. Har vunnit gäsp-os i flera grenar idag. Jisses. Hoppas att jag kan somna ikväll istället.
Har sett fram emot december som vanligt och glatt mig åt att E ska vara hos mig på julafton. Men så i helgen kom jag på att jag faktiskt inte behövde fylla min egen frys med bullar och skafferiet med peppisar. För vem ska äta upp allt? Visst kanske jag får besök och visst kommer jag att ha glöggfika för släkten. Då går det nog åt en del. Men jag saknar våra kvällsfika. T gillade verkligen att fika. Jag gillar godis och han fika. Det blir inte samma sak i år helt enkelt. Jag förstår nu vad dom säger att man ska gå igenom det första året och att det är det jobbigaste. Så nu är jag i en jag-tycker-synd-om-mig-själv-och-känner-mig-så-ensam svacka igen. Blä.
Så tänk på det nästa gång ni önskar att er partner kunde dra dit pepparn växer, ni har ändå nån att önska den resan. Eller som dom säger i reklamen: jag vill också ha nån att bli irreterad på toaringen aldrig är nerfälld.
Tänk alla gånger jag själv blivit irreterad på att jag städat för att själv må bra. Ingen annan bryr sig om det sitter nya gardiner uppe eller om jag lagt ner lite mer tid på bullarna som jag bakat. Så många gånger jag tänkt att det är bättre om jag är ensam så får jag göra det här bara för min skull. Det är ju ändå bara jag som bryr mig och berömmer mig själv. Men nu när det är så, ja då saknar jag det. Är inte det ganska konstigt ändå.
T måste, efter alla dessa hårda ord jag sagt här, ändå få lite rättvis cred. Han erbjuder att vara hemma med E nu när han är sjuk så ofta eftersom det tär på min ekonomi. Han vill dessutom inte göra mig illa och när jag är lessen försöker han ändå göra det bästa för att jag ska må lite bättre. Han erbjuder mig att få mer tid med E nu i december för att inte behöva känna mig ensam. Kanske lite mer tid över jul.
Får avsluta det här riktigt tråkiga inlägget med en ganska rolig händelse i fredags på vårdcentralen. (Ja det var streptokocker igen)
Det tog ett tag innan doktorn kom så jag och E började leka "Gissa leken" för att få tiden att gå. Det går ut på att man ska tänka på en person eller sak så får den andra gissa och fråga efter ledtrådar.
Jag tänkte på Bamse.
Jag: Nu tänker jag på någon med blå byxor.
E tänkte och tänkte och gissade ett par gånger.
E: ge mig en ledtråd nu mamma.
Jag: Ok, han har en blå mössa.
E tänkte igen men bad om en till ledtråd. Tyckte att det var konstigt för han borde ju veta vad jag tänkte på, kan man ju tycka iaf.
Jag: Ja, han är lurvig.
E: Jaha, sa E och log, du tänker på Eric Gadd!
12 kommentarer:
Gosedu! Saknar dig min vän och är tyvärr urusel på att både blogga och kommentera på andras. Sorry.
Låter härligt med baket! Om du bara hade tid i ditt hektiska liv att träffas så hade du lugnt blivit av med både det ena och det andra i din frys ;-) Men nej då, du är ju världens mest inplanerade kompis...mutter, mutter. Jag vill oxå träffa dig ju!
Nej, nu ska jag sluta vara självisk. Hoppas du får en alldeles, alldeles underbar december och att du får träffa E massor! Skönt att höra att T har börjat tänka lite igen... Kollade faktiskt på foton från förra december idag och råkade på ett foto på T. Kändes lite mysko och jag vart fundersam på hur hans tankar gick då och så... Ja, tänk vilken vändning livet kan ta...
Vintersnöiga kramar på dig min allra bästaste Cicci!
Måste börja med ett *asg* åt Eriks Eric Gadd kommentar=) Helt lovely.
Ja du gumsan, förstår verkligen att en sån här månad så känns det att man är "ensam", även om du nu inte är "Ensam", du förstår mig säkert. Du brukar ju göra det iaf.
Jag lovar att komma å fika massor så att allt fikabröd tar slut i frysen, lovar.
Klart det känna extra tugnt då du vanligtvis ÄLSKAR December. Du ska se att du snart får känslan åter.
Skönt att höra att T kan vara lite männsklig oxå å inte bara en egotrippad knöl, fram för mer sånt.
Skönt att höra din röst nu på kvällen, hoppas att du kan sova bättre inatt så att du inte somnar någonannanstans=) HEhehehe, vi hörs i morgon.
Puss å kram
Följer din blogg sedan en tid, och jag tycker det var starkt av dig att ge din förre lite cred. Viktigt också för er lille fine kille att ni kan ha en "hyfsad" relation så småningom.
Tack för en bra blogg, du skriver bra och medryckande.
Många snöiga kramar
Cissi
Monica: Saknar dig med och jag är hemskt lessen att jag redan har bokat upp varje ledig stund i december. Men ses vi inte före jul så får vi ett helt dygn att bara mysa strax efter. Vi hörs snart igen. Kramis
Sabina: Men visst är han. Skratta gott åt det en lång stund. Det är ju ändå skönt att vi kan prata även om jag blir lessen ibland och det är skönt men lite oroväckande samtidigt att han ändå försöker vara oegoistisk. Å du får komma när du vill och kan, det vet du. Å när mitt fika här tar slut kommer jag till dig och mumsar. Idag höll jag mig vaken ;-) hihihi. Kram på dig.
Cissi: En kommentar från en "tjuvläsare". Jag bits inte så det går bra att kommentera mer när du ändå är inne å läser ;). Och tack för komplimangen.
*ler åt lilla E... vad härliga barnen är!!!
Kan bara instämma i det du skriver... det första året är det tuffa, särskilt när det kommer till högtider. Men du fixar det, om inte annat får du lägga upp din profil på en dejtingsida... vem vet kanske får du en hel hög med nya vänner att bjuda hem på till kvällsfika?!? ;-)
Klokt att han erbjudit sig att ta vab dagarna... känns nog tufft som det är ändå i plånboken, vet ju av egen erfarenhet.
Här är det ju tvärtom... finns inget intresse alls just nu från hans pappas sida... på gott o ont.
Dags att fortsätta jobba här nu!
Kramis
Det är oerhört svårt att göra saker för att man själv ska må bra.. Jag har levt för andra hela livet och jag har bättrat mig men det tar lång tid innan man uppskattar att faktiskt göra saker för sig själv.. Jag rekommenderar alla att gå och prata med en psykolog när något jobbigt har hänt i livet.. Det är jobbigt som tusan men det hjälper sakta men säkert! :)
Kram!
Annika: Ja vad skulle man göra utan dom små liven. Jag är lyckligt lottad som har honom iaf. Och jag har tur att jag och T iaf kan prata med varann och hålla sams oftast. kramis
Lova: Jag har funderat på det där med psykolog hjälp och det är nog fler där ute som skulle behöva ha en dos av det. Du är klok du. Kram på dig.
Cissi
Är Erik bara sjuk när han är hos dig?
Christel: Nej det är han inte, men han är sjuk väldigt ofta just nu och då har det blivit i stort sett varje gång han kommer till mig iaf.
Kommer bli MYCKET mindre sjuk efter han fått mina fina varma handskar.. :)
Ha en trevlig helg kusinen!
Tveka inte om att gå och prata med någon! Du förtjänar att få en bättre livskvalite genom att må bra.. :) Om du vill veta vart du kan vända dig så maila mig för är det något jag kan så är det vart man ska ringa när man mår kasst! :)
Kram!
Lasse: Ja förmodligen blir det så. :-) Tänk vilken snäll kusin jag har.
Lova: Jag hör av mig om jag tar det steget. Kanske det behövs om jag ska våga lita på någon av det manliga könet igen. Kram på dig.
Skicka en kommentar