Ena stunden sprudlar jag av glädje. Älskar livet och alla människor omkring mig. Jag är lycklig och mår toppen och tycker att allt är ok. Accepterar och är försående.
Nästa stund är jag deppig och vill bara gråta. Känner mig tjock, värdelös, klumpig, inte tillräcklig och ensam.
Saknar J och är less på att bara träffas typ två ggr i veckan och då oftast snabbt och med våra älskade barn. Men så tänker jag på min vän Jennie som bara träffar sin kärlek på helgerna och väldigt sällan utan barn. Det är lika jobbigt för oss båda såklart, men jag har iaf bara 5 minuter till min kärlek och dessutom har vi en hel vecka i månaden som vi är helt ensamma tillsammans och kan bestämma vad vi vill göra. Så jag ska verkligen inte gnälla. Verkligen inte.
Så kastar jag mig in på hemnet.se och kollar om det finns något att flytta ihop i. Men så tänker jag på hur mycket jag älskar min lägenhet och vill inte lämna den. Och dessutom vet jag inte om jag törs. Tänk, jag som inte alls trivdes för lite mer än ett halvår sen när jag flyttade hit.
Sådär håller jag på. Aldrig lagom, bara upp och sen ner. Hela tiden.
Är jag knäpp eller?
Har iaf haft en super härlig lördag. Var på 12 timmars kryss med J och hela hans stora underbara familj. Endast Js pappa stannade hemma med hunden. 20 st var vi sammanlagt och E tyckte att det var en super rolig dag. Numera går han under namnet lillTravolta efter att ha dansat oavbrutet i nästan en timme. Hade ju såklart ingen kamera med mig, men jag filmade lite med mobilen och det får ni inte se för jag är så korkad så jag fattar inte hur man gör för att föra över den till datorn. Han kommer helt klart att blir aerobics instruktör här hemma och hans mamma kommer att gå på vartenda pass.
Smsade till pappa och StorE innan vi klev av båten för å höra om dom ville ha lite öl. Pappa skrev tillbaka, ja tack och StorE ringde och sa "köp så mycket du orkar bära." Så jag köpte lite.
Hoppas dom tycker att det räcker...åtminstonde till midsommar...haha
Nu hoppas jag att mitt humör får förbli sprudlande ett tag.
1 kommentar:
Men älskade Cicci
Du klagar inte. Du säger bara hur du känner just nu. Och det är självklart att det står för ngt att du känner som du gör!!
Vad skrev du - tjock, värdelös, klumpig etc.. Och du är ingetdera det vet vi ju eller hur? Så frågan är varför du känner så?
Jag tror att det hänger ihop med kärleken men det är jädrigt svårt att gå vidare in på det här. Eller att vara säker på att stämmer.
Ngt är det iaf och jag tror att du kanske, om du känner för det, ska fundera lite över dina relationer.
Eftersom inget av det stämmer med hur du VERKLIGEN är utan är en känsla.
Ja, kan inte säga så mkt mer här mer än att du visst ska vara fortsatt rättfram Cicci, du tjänar på det. Kanske kan ngn ge dig ett bra tips på vad du skulle kunna bli hjälpt av.
Stora kramen
Skicka en kommentar