söndag 10 maj 2009

Humör del 2

Å förästen..

Nu har jag tänkt igenom det jag skrev i förra inlägget lite grann.

Det finns dom som faktiskt bor ihop och inte heller ses speciellt ofta. Som min andra vän (ja jag har många vänner ;) ) Sabina. Hon och hennes man ses inte så ofta pga hans arbete. Han är utomlands typ fyra dagar av sju. Så jag ska verkligen inte klaga.

Och jag klagar verkligen inte på att när vi träffas så har vi barnen med. Det är klart dom ska vara med. Dom är ju en del av våra liv. I andra helt normala och vanliga familjer är ju barnen med alltid. Varje dag. Då får man ordna med barnvakt om man vill göra något vuxet tillsammans. Vi har en hel vecka alldeles själva. En hel vecka! Det är ju verkligen inte normalt när man är förälder.

Så nä jag klagar inte. Herregud CiCCi du har allt du kan önska och ändå låter jag gnällig. Herregud.

Ibland är det nog bättre om jag tänker till lite innan jag skriver nåt så korkat som i förra inlägget.

6 kommentarer:

Fresia sa...

Nej.
Det tycker jag inte att du ska göra. Tänka en vända till alltså. Skriv hur du känner, det är bra...

Och som jag skrev tidigare, du klagar inte, du beskriver en känsla du hur. Och behöver hjälp med att reda ut den.....

Stora kramen igen.....

Sabina sa...

Darling Cicci. Man får känna som du gör, det är okej. Du är inte knasig el knäpp för det. Jag är knäpp som fortfarande "går med på" att han åker så mycket. Säger som mami, skriv hur du känner bara.

Puss puss puss

Caesar sa...

Också nätter när jag sover ensam
Lägger jag kuddarna bredvid varandra;
En är min älskade -
Jag kramar den hårt, och sover.

Du är bäst !!

CiCCi sa...

Fresia: Tack! Massor med kramar tillbaka.

Sabina: Jag tror iaf att om jag skriver som jag känner får jag ut det och mår bättre och kommer på sånt här att jag inte är ensam i hela världen om att ha en dålig dag ibland. Puss puss

Caesar: Å vackra goa älskade. Det är just detta, att du är så underbar, som gör att jag saknar dig så fort du inte är bredvid min sida. Puss puss

Jennie sa...

cicci, min vän! tänk att livet ska gå som en berg&dalbana... verkar va lika för oss alla...
du, va glad för att du kan visa både och, då har du kommit en braaa bit! viktigast i livet är ju att vara ärlig mot sej själv å det e inte alltid det lättaste!
sköt om dej!
puss&kram

CiCCi sa...

Jennie: Du har så rätt min vän. Det är så mycket bättre att visa alla de här känslorna än att hålla dom inne och är det nåt jag är bra på så är det att skriva hellre än att tala. Kram på dig