Utmärkelse från Duracellmamman

“Denne bloggen investerer i och tror på närhet -närhet i rum, tid och forhold!
Disse bloggerne er usedvanlig sjarmerende og söte og föremålet er att finne og att vare vänner. De er icke opptatt av utmerkelser og selvhävdelse. Vår håp er at når båndene på disse utmerkelser er kuttet vill ena mere vänskap fortplante sig. Var venlig och giv lite extra oppmerksamhet till disse. Giv denne utmerkelse till åtta bloggare och inkludera texten i deras utmärkelse”

Och dessa vackra ord skrevs på Duracellmammans blogg:

CiCCi: En gammal gymnasieklasskamrat som jag återfann här ute i bloggosfären! Skriver av sig om hennes skilsmässa, sätter ord på så många både härliga och jobbiga känslor som jag kan identifiera mig! En underbar mamma, väninna, syster, dotter m.m som bjuder på sig själv! Jätte kul att vi hittade varandra här ute, efter så många år… för trots allt var det ju under Dinosauriernas tid som vi gick på Gymnasiet där upp i Malung!

Så nu ska alltså jag nominera åtta som jag vill ge vidare denna award. Jag har inte åtta underbara bloggare som jag följer, men det får bli några iaf och några som ännu inte skaffat sig en blogg.

Sabina: Alltid överst på min bloggar-jag-gillar-att-läsa lista. En fantastisk kvinna. Har alltid tid över till mig och mina knasiga tankar. Vad vore min vardag utan dig? Lika trist som en godispåse utan godis. Du är helt enkelt godiset i mitt liv.

Monica: Min rara vän och mentor. Vi var kombos under gymnasitiden i Malung. Har alltid en axel att låna ut när jag jag känner mig nere. Hon har ett skratt som smittar av sig och alla våra samtal slutar med att jag ler.

Duracellmamman: Kan inte låta bli och ge denna tillbaka till dig. Är glad att vi så många år från varann ändå har så mycket att prata om fortfarande. Så mycket gemensamt. Detta är kvinnan med en klocka som har fler timmar än någon annan. Har haft en lite trasligt tid i sitt liv, men nu ler lyckans stjärna mot dig.

Systeryster: Lillstrumpas bästa vän och allra käraste syster. Min klippa, mitt ljus i mörkret, min vind under mina vingar och min förebild. (Saknar för tillfället blogg, men jag tror det är på G.)

Två till som saknar blogg men som borde skaffa som nu få en utmärkelse av mig för att dom finns där när en vän i nöd behöver:
Mari: Även denna bekantskapen från Malungstiden. Trots ungefär 40 mil mellan oss känns vi närmare nu än någonsin. Allas vår mammaMari.
Carro: Ännu en tjej från gymnasietiden som nu bor i fondueland Schweiz. Alldeles för långt från lilla mig om jag får tycka, men trots detta avstånd så håller vi kontakten. Tänk vilken bra uppfinning internet är. Borde verkligen skaffa sig en blogg så jag kan hålla koll på dig.