Bitterfitta, jag?

Dagens boktips.
Jag läser just nu Maria Svelands bok Bitterfitta och jag känner igen mig i massor av det hon skriver. Har bara läst 53 sidor än, men jag har hittills gillat det jag läst.

Handlar om Sara snart 30 år som är trött. Trött på man, barn och sitt inrutade liv där hon får ta det mesta ansvaret själv. Det leder till att hon känner sig tvungen att bara få komma bort en vecka och bara sova. Hon gör verklighet av önskan och väljer Teneriffa.

Vill dela med mig av något av det jag läst hittills och fann det här som verkligen är så rätt.

"Inte så konstigt ändå att jag sitter här på Teneriffa och inte kan hejda mina bitterfittiga tankar. Mina nattsvarta iakttagelser. Jag kan helt enkelt inte blunda längre och det är väl det som gör mig till en bitterfitta? Jag vet för mycket. Jag vet att kvinnor oftast blomstrar när den första smärtan efter skilsmässan lagt sig, medan männen plötsligt upptäcker hur ensamma de är. Hur dålig relation till barnen de har, hur få vänner de har, eftersom det är frun som tagit hand om barnen och vännerna och släktingarna medan han jobbade och gjorde karriär.
Mäns överordning kostar även för dem själva.
Bakom varje framgångsrik man står en kvinna med trötta ben och migrän. Och bakom varje framgångsrik kvinna finns en skilsmässa."

Ikväll blev det ett spontant besök hos Sabina. Skönt att inte vara ensam. Mot min vilja ;-) fixade hon en profil åt mig på en sån där dateing sida. Det var ändå ganska roligt. Men jag har ingen förhoppning om att träffa någon där eller nu. Tack ändå Sabina för att du peppar och stöttar.

Nu ska jag sussa så jag orkar med morgondagen också.

Passar på att önska er ett gott slut på det här knäppa året som gått och jag hoppas verkligen att nästa år blir ett bättre år. Utan skilsmässor, finanskriser, svält och krig.