Om man kunde radera vissa bilder på näthinnan..

Igår var det fredag den 13 för min lilla gos.

Vi skulle åka å handla på kvällen efter middagen. E ville inte följa med och ville cykla till kompis. Så han gjorde det och skulle komma hem till åtta. Jag och J åkte iväg och handlade. Vi var hemma vid kvart i åtta och hade precis börjat packa upp alla varorna när min mobil ringde. Ett okänt nr på displayen. En okänd röst på andra sidan.
- Cicci
- Hej mitt namn är Johanna, du måste komma. Din son har cyklat omkull och han blöder jätte mycket ur munnen.
Just där fick jag tunnelseende. Fick veta var dom stog och tog med hushållspapper och cyklade iväg.

Det var två kvinnor som stog där med min väldigt lessna och blodiga son. Det såg så otäckt ut och mitt hjärta stannade nog en stund. Han var skrapade på höger fot, knä, vänster ljumske, höger armbåge, båda händernas ovansida, en bula i pannan, skrapsår på näsan och hakan och så blödde det från näsan. Som tur var kom inte blodet från munnen, men jisses vad det blödde.

Vänster hand hade han så ont i och såklart i huvudet. Han hade ju såklart hjälm, men den satt illa. Den får inte sitta för hårt för då stryps man säger E. Nu blir det ändring på det. Jag ska spänna om den. Ja jag vet det är för sent, men ändå. Spännde om den för ett par veckor sen så den var iaf hårdare spänd då, men han vet ju hur man spänner om den så...

Hursomhelst så fick jag veta att han cyklat snabbt i nedförsbacke och börjat köra slalom och det hade slutat illa. Som tur var kom den här kvinnan precis då och kunde hjälpa honom. Vi kunde ju inte cykla från olyksplaten. Jag fick ringa J som fick komma med bilen. Jag tog cyklarna hem och då kom tårarna. Och tankarna. Vad har hänt? Är något brutet? Hjärnskakning?

Åkte iväg till Astrid Lindgrens barnsjukhus och Es pappa kom.
Vi fick träffa läkare och åka upp på röntgen och kolla handen. Elva hade vi beskedet att vi kunde åka hem. Inga brutna ben i varken handen eller näsan och bulan i pannan var det ingen fara med. Drog en lättnads suck.

Kom hem och E fick sova tillsammans med mig i vår säng på inrådan av doktorn. Ifall det var hjärnskakning så jag skulle ha uppsikt över honom.

Nu har vi vaknat och han mår hyffsat bra. Verkar inte vara hjärnskakning heller.

Vi är hemma idag för det är planeringsdag på skolan. Vi skulle egentligen varit på årets första hockeyträning och i em en match mot Väsby. Men det blir en lugn dag i vila idag. Kanske åker vi och tittar på matchen om han orkar. Vi får se.
Och på söndag är det sammandrag med fotbollen. Får se om han kan vara med. Just nu ligger han här bredvid och säger att han inte tänker visa sig på skolan förrän skrapsåren är borta i ansiktet. Hm...hoppas det försvinner tills måndag då.

Jag är så glad att det inte var någon fara för det såg verkligen illa ut. Så mycket blod på marken. Usch! Den bilden vill jag radera.