Nämen!

Jag har haft 888 unika besökare. Ska vi fira det eller?

En hyllning till min vän Monica

Jag och Monica träffades på gymnasiet. Vet inte egentligen om det alls var meningen att vi skulle bli vänner, att vi skulle bo ihop och att jag skulle vara hennes tärna när hon gifte sig för tre år sen. Det bara blev så och det är jag glad för.

Kommer faktiskt inte ihåg att vi var sådär jätte nära varann i början av gymnasiet. Monica höll sig gärna för sig själv eller med dom lite lugnare och smartare och jag var med dom lite ballare som rökte. Jag vet att hon hade det jobbigt i lägenheten hon bodde i. Dom hon delade lägenheten med var kanske inte dom roligaste och inte speciellt vänliga mot henne.

Det som grämer mig är att jag inte minns när det blev hon och jag i en stuga på campingen i Malung. Varför blev det så?
Hursomhelst, sista året på gymnasiet bodde vi ihop från augusti till november och mellan april och skolavslutningen i juni. Därimellan bodde vi på varsitt håll i Sälen där vi praktiserade.

Jag hade tänkte berätta om den äckligaste bantningssoppan vi gjorde, men den har jag berättat så många gånger så den hoppar jag över.

Sen minns jag min uppkörning. Den första gick åt....jag säger bara katafuckingstrof. Meningen var att jag och Monica på kvällen skulle städa ur stugan på campingen eftersom vi sen skulle till Sälen. Jag var så besviken och arg på mig själv efter den urusla uppkörningen att jag städa ur den helt ensam. Inget jätte jobb, men jag tror att Monica var glad att slippa. Städning var kanske inte hennes grej då iaf.

Monica var ganska trött av sig. Ja alltså, hon tog gärna sovmorgon och jag vakna gärna tidigt. Oftast var det bara att ligga kvar i sängen och vänta tills Törnrosa skulle slå upp sina blå. Ville ju inte störa.
En gång spelade jag ett av hennes kasettband i min bandspelare jag hade där. Ja ni läste rätt, kassettband. (Och för er som inte levde på stenåldern hänvisar jag till Wikipedia eller Google.) Min bandspelare var inte snäll mot bandet utan åt upp det. Förlåt Monica. Det var inte meningen. ;-) "Lady in red" kunde inte mer spelas och jag vet att du gillade just den låten. Iallafall då.

Vi var ganska olika då. Gillade inte samma sorts musik, jag pedant och morgon pigg, hon hade choklad och banan på morgonmackorna (nåt jag iof lärde mig att gilla), jag gillade att sporta, Monica gjorde det om hon var tvingad.

Sen dess har många vatten flytit under Stockholms broar...eller nåt.
Nu tycker jag nog att vi blivit lite mer lika.
Vi gillar att gå på bio, snacka tjejgrejer, pyssla med våra hem. Vi "bantar" fortfarande emellanåt, men nu med Viktväktarna. Vi gillar att springa och träna båda två och jag verkligen saknade henne under Vårruset i våras och nu under tjejmilen-uppladdningen har det känts ensamt. Musik gillar vi också fortfarande och nu är den nog lite mer lika i smak.
Och så fick jag den stora äran att vara hennes tärna när hon gifte sig. Kommer du ihåg när du frågade om jag ville? Det tog en hel kväll på Kista C innan du ställde frågan. Som om du ville fråga om jag ville gifta mig med dig. Självklart svarade jag ja. Vad mer kan bekräfta vänskapen mellan två personer. Det förtroendet gjorde mig glad, mallig och stolt.

Monica är min vän. Hennes lilla två-åring brukar säga att jag är hennes vän, men jag är Monicas vän och hon är min. I vått och torrt. Jag känner mig rolig i hennes närhet för hon skrattar åt mina skämt, även dom lite sämre. Hon tar hand om mig och hon bryr sig. Jag vet att jag kan ringa henne när jag vill och jag vet att hon svarar. Som den gången jag inte visste vad jag skulle ta mig till. När sömnen hade uteblivit i flera nätter när E var liten. Jag vågade tillslut inte somna för så fort jag gjorde det vakna han. Då fanns Monica där.
Hon finns alltid där. För mig, men även för sin man och sina ljuvliga döttrar.

Hon är en fantastisk vän.

Har en massa låtar i mitt huvud som jag vill spela för henne. "Lady in red" hade jag tänkt från början, men sen dök bl a "Isn´t she lovely" upp.
Så tilslut bestämde jag mig för denna,
"You´ve got a friend"

Bilkoll

Nu har jag varit och tittat på bil och provkört en Skoda Fabia. En liten bil som var lätt att växla och man satt skönt. Kändes bra både på landsväg och motorväg trots att det är mindre motor än i Passaten. I like alot. Det ingick mycket i priset också, motorvärmare, extra ljus, vinterdäck, AC m.m. Och så var den ny servad. Nu måste jag bara få min bil såld om jag inte godtar skambudet jag fick hos handlaren. Så nu har jag ändrat min bilannons ännu en gång. Får jag den inte såld nu då....ja....då....då är det iaf inte fel på mig. Jag skänker ju nästan bort den.

Det är inte lätt

att sälja sin bil har jag märkt.
La ut en annons för ungefär två veckor sen nu och den enda som ringt är nån skitunge som tyckte det var jätte kul att säga fula saker.



Vem vill inte ha en sån här skönhet? Jag behåller den gärna, om jag typ var miljonär. Det är inte det att den är dyr på nåt sätt, men som jag tror att ni vet vid det här laget så ska jag ju klara mig själv nu. Det är verkligen ett kap. Lovar. Är det inte nån som hör av sig så får jag bege mig ut i bilhandeln den här helgen. Trist att veta att den är värd så mycket mer än vad en bilhandlare ger bara.

Vill ni veta mer om bilen kan ni läsa mer här.

2 bilder från Gotland

Två bilder från Gotland.
Har tagit massor av bilder av dom jag gillar mest för att jag tänkte göra mig en vägg av bilder på min familj i min lägenhet. Just nu håller jag på att tar kort i alla möjliga vinklar och exprimenterar med svartvitt och färg. Dom som vill (och dom som blir tvingade att) sitta på wall of CiCCi får allt ha lite tålamod för det måste vara helt rätt.
Tror det kan bli en bra vägg tillslut.

Tycker det är kul med foto och har man bara rätta utrustning så kan det blir riktigt bra bilder. Kanske en fotokurs också. Just nu har jag ingen kamera, men man kan alltid låna mors sålänge.

Gotland

Sicken härlig sista vecka vi hade det. Jag och E tillsammans med mor, systeryster och StorE på Gotlands västra sida (Tofta). Solen sken från en klarblå himmel, vattnet var härligt ljummet och algfritt, maten god, dryckerna goda, glassen gudomlig och bästa sällskapet var med. Kändes som en utlandsresa, vilket E säkert trodde.

Han ringde till T en kväll och under samtalet kunde jag höra honom fråga, "hur är vädret i Sverige då?". Sen träffa han en pojke att leka med en stund ena kvällen och när pappan fråga var vi kom ifrån svara han "Sverige". Var tvungen att kolla med E om han förstog att vi fortfarande var i Sverige. "Klart jag vet" sa han, men jag undrar.

Söndagen när vi åkte från Nynäshamn kom vi till Tofta redan halv nio. Det var inte många där då. Efter lite frukost gick vi ner till stranden och satte oss i vita, finkorniga och mjuka sanden på solstolar och innan jag släppt ner väskan med badgrejerna var E redan i vattnet. Sen badade han och lekte i sanden tills vi skulle åka till Tofta Strandpensionat för incheckning och lunch. När han kom och skulle klä på sig utbrast han "men oj vad med folk, jag tror hela Gotland är här!" Och han kan ha haft rätt för från att ha varit nästan ensamma där när vi kom till att det var fullt med folk på bara två timmar. Och det kom bara fler och fler.

Stugan vi hyrde var en enkel stuga med två lägenheter. Toa fanns där och dusch i separat byggnad. Lukta lite underligt, sängarna var lite för mjuka, vi hörde vad grannarna tänkte och det saknades äggkoppar. Annars var det perfekt. Riktigt mysigt faktiskt.

Första natten sov jag först i stugan fram till tolv sen var jag tvungen att fly till bilen. Mor min har tyvärr lite problem med att hon snarkar. Det gick bara inte att somna om. Vakna igen vid fyra och var helt ledbruten och var dessutom ganska kyld. Ingen jätte bra början, men sova kan jag göra en annan dag.

Måndagen tog vi fem en tur till Klintehamn och köpte öronproppar till mig och sen åkte vi en bit till till ett ställe som hette Fröjelgården. Där åt vi väldigt god lunch och sen stannade vi vid deras strand och badade och solade.
Den kvällen ville E sova med systeryster och StorE i deras stuga och det var väl tur för våra grannar tyckte att det var dags för "lite" festligheter. Och hör man vad dom tänker hör man ganska bra vad dom säger också. Tur att jag hade öronpropparna för jag kunde sova ändå. Var dessutom ganska utmattad.

Tisdagen började jag med att slammra i köket. Det gillade nog grannen som inte somnade förrän tretiden. Efter morgon promenaden åkte vi till Furillen och åt väldigt god lunch på Hotell Furillen. Dyrt men gott. Sen stannade vi där vid kalkstens stranden och solade och badade. Ännu en perfekt dag som avslutades i systerysters och StorEs stuga. E sov kvar igen.

Onsdag, Torsdag och Fredag avnjöts på Tofta strand. Lata dagar med getingar och solsken på stranden. Gjorde inte så mycket, badade mest. Eller E gjorde det iaf. Vi tre vuxna turades om att bada med honom. Vi hade en stor badring med som jag och E guppade omrking i och surfade på vågorna. Det var så mysigt.

Lördagen började kvavt och lite mulet. Jag och mor bestämde oss för att åka in till Visby och kolla lite medan E tog med sig systeryster och StorE till stranden en sista gång.
Jag och mor strosade längs med ringmuren och genom Botaniska trädgården. Åt god lunch och glass. På vägen tillbaka till stugan började det regna.
Dom andra tre hade varit på stranden en stund sen spelade dom minigolf nere vid Gnisvärd och hann precis klart med golfandet innan regnet börja.
Sen var det bara städning och packning kvar.

En helt fantasisk avslutning på veckan och semestern. Så skön, avkopplande och solig och att dessutom fått ha E hos sig har varit alldeles, alldeles underbart.

Älskar honom och saknar honom så mycket igen.

Tillbaka-som en boomerang

Jag är tillbaka.

Tillbaka från semestern och tillbaka på jobbet.

Tillbaka till vardagen, saknaden och ensamheten. Ledsamheten.

Ikväll efter jobbet är jag tillbaka här igen för en rapport om hur min sista semestervecka har varit.