måndag 5 januari 2009

Årskrönikan som kom av sig

Enda sen i lördags har jag funderat på en årskrönika. Har skrivit ett par saker och raderat det lika snabbt. Hur jag än började så lät det inge vidare. 2008 var helt enkelt inget roligt år. Fanns inte många glädjeämnen att skriva om.

Tänkte skriva om när jag var med i Årets Viktväktare regionsfinalen, men då kom jag att tänka på att T var där, men han satt med ryggen vänd åt mig när jag stog på scenen. Han skämdes, tyckte det var pinsamt att höra mig svammla.
Sen tänkte jag skriva om Vårruset. Sprang inte så snabbt som jag hade hoppats på, men var ändå nöjd att det var under 30 min på 5 km. T var där med E och hejjade. Det var den sista gången han faktiskt log åt mig och det kändes som han verkligen tyckte jag var duktig. 3 veckor senare fick jag reda på att han hade en ny vän, så det var inge roligt att skriva om heller.
Sen tänkte jag ju skriva om just det. Bara lite kort om hur sommaren varit, om svek och om hat, men jag blev bara lessen och ni vet ju redan allt det där, ni som följt med ett tag. Så det blev inget med det heller.
Tänkte skriva om veckan på Gotland med E, mor, systeryster och StorE. En helt fantastisk vecka, vackert väder och härligt långa dagar på stranden. Men så kom jag på att jag saknade T då, att jag kände mig ensam.

Och så kom ju hösten och då tänkte jag nämna hur jag sprang tjejmilen på en timme prick. Men så kom jag på att det var ju inte mitt mål. Jag ville ju springa under en timme, men eftersom jag inte orkat träna alls mycket under sommaren, för jag ville inte vara ensam, inte ens när jag sprang, så orkade jag inte springa under en timme. Då kändes det tråkigt att skriva om också.
Och så kom jag fram till lägenheten. Det var så kul att renovera och få fixa med sitt egna och få inreda med nya fina möbler. Kanske inte så intressant med vita väggar och nästan bara vita möbler, men jag trivs iaf. Men precis när jag skrivit om det så kom jag på att T och jag hade planer på att sätta upp garderober i vårt sovrum och öppna upp en dörr från vardagsrummet till garderoben som var i sovrummet. Och vi hade tänkt att vi skulle måla om eller tapetsera. Och nu har han och hon gjort det. Precis så som jag ville ha det. Är det inte märkligt. Hans fru kunde han inte göra allt för, men för henne, hon som bara bott där i ett par månader, för henne kan han det. Så när jag kom å tänka på det så blev inte heller lägenheten rolig att skriva om. Har ju inte heller vant mig med grannar än så jag vet inte om det är så mycket att skriva om.
En kul dag i höstas var ju ändå den dagen då jag var till Malmö och blev fotograferad för Viktväktarna. Det var roligt, men det kan jag inte skriva om heller för det är ju lite hemligt fortfarande.

Sen hände inget speciellt förrän julen och den blev underbar. Jag fick vara med E och det är det som räknas just nu. Alla dagar med E.

Så det bidde ingen årskrönika för det var ju inte så mycket att skriva om. Tre meningar om julen blir ju ingen årskrönika liksom.

Nu ser jag framemot en bäbis som snart kommer. Å vad jag längtar tills mosters lilla älskling kommer. Och nu får han/hon gärna komma för vi ville inte att det skulle bli julafton och Systeryster ville inte att det skulle bli hennes födelsedag, men nu är det fritt fram.
Sen hoppas jag på en utlandsresa. Ska bara bestämma mig för när och var.
Å så kommer det ju en sommar snart. Med ljusa dagar, ett par regniga dagar men förhoppningsvis en massa soliga dagar.
Men mer om det i 2009 års krönika.

15 kommentarer:

Mari sa...

Men hallå, du fick ju ihop ett långt inlägg med vad som hänt 2008. Jag kallar det för en årskrönika, kanske inte ett jätteroligt och posetivt år för dig, men du har blivit några erfarenheter rikare. Och nu kan ju 2009 inte bli sämre så du har ngt att se fram emot.
Vem vet, jag kanske får tummen ur och kommer upp o springer tjejmilen med dig år.
Ha det gott och se nu fram mot en härlig vår och en underbar sommar med dina nära o kära, de som tycker att du är alldeles, alldeles underbar!!!

Kramis

Annika sa...

Vilken lång krönika du ändå fick ihop Gumman!!!

Du ska se, att om exakt ett år har du massor att härligt att sammanfatta det nya året!!

Och du... börja lite försiktigt med nätdejtandet... ingen har sagt att du ska gå hela vägen på en gång! För trots allt är den positiv, jag spaltade upp de värsta tänkbara scenarioerna, för att du ska vara lite uppmärksam på dem :-)

Kramis!!

Sabina sa...

Jag håller med Mari. Helt klart flera erfarenheter rikare, även om man inte kan säga att det är särskilt roliga erfarenheter=(
Hur som helts tror jag sagt det förr, men säger det igen, 2009 kan ju knappast bli sämre för dig iaf.
Höll nu på att skriva att vem vet, jag kanske springer milen med dig, MEN ändrade mig snabbt då jag såg att Mari just erbjöd sig, hehehe då slipper ju jag=)
Ha en bra dag snäckan.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaam

Annika sa...

jag håller med Mari om att det inte var speciellt positivt..MEN det är ju så det har varit. jag hoppas o VET att 2009 kommer att bli ett MYCKET bättre år för dig och för E
och för hela din älskade familj.
Kramar
PS: Jag tänker inte få tummen ur o springa tjejmilen men det skulle vara mysigt att ses ändå.

CiCCi sa...

Mari: Ja det kanske blev det ändå. Ja det hade varit jätte trevligt om du kom upp och sprang. Du kommer att klara det såklart. Och du vet var du kan övernatta. Kramis

Annika: Det bara blev så, utan att jag tänkte på det. Och jag är väldigt tacksam för det du skrev på din blogg. Kram kram

Sabina: Du och Mari skulle trivas bra ihop ser jag. Ni är så ense. Och det är klart du ska vara med på tjejmilen. Ju fler desto roligare. :-). Och det är du som är snäckan. Kraaaaaaaaam tillbaka.

CiCCi sa...

Annika: Jag blev lite förvirrad när det finns två Annika på min sida, men ju fler Annikor desto trevligare. :-) SÅ du VET det? Ser du nått mer trevligt i din spåkula? hehehe... Men jag hoppas också att det ska bli ett bättre år 2009. Och du kan väl komma ändå, du behöver ju inte springa. ;-) Eller så kanske vi ses nån annan dag. Kram på dig.

Helén sa...

Det blev ju faktiskt en krönika ändå, för du fick ju med en massa saker som hänt ju! Och nu har du ju bara saker att se fram emot istället, för det här året kan ju bara bli bättre! Spännande att bli moster snart, så mysigt med en liten bebis ju!! Jag ska ju också bli moster igen, fast det är ett bra tag kvar än....! Kram på dig!

P sa...

Vilken härlig raktigenomhjärtat-skriven text! Du verkar ha lite galghumor och mycket självinsikt - gött att ha i svarta tider!

Hoppas ditt 2009 blir bättre än 2008.

Annika sa...

Jag får väl börja skriva SäterAnnika icke att förknippas med Sätermannen eller ngt annat klatschigt. Jag skrev det sista inlägget som det stod Annika på. Just nu ska jag lägga spåkulans energi på mig själv, så får vi se hur DET blir. Absolut att vi ska ses det har gått alldeles för låååång tid. Jag får försöka slå mig fri en helg o komma på visit. Riktigt kul skulle det va./SäterAnnika

Anastasia sa...

Ändå blev det en bra årskrönika. Skall också inreda med vitt, vitt, vitt. Inte är det tråkigt det är romantiskt och feminint. "Här bor det en fräch och vacker kvinna som gillar vitt".

Anonymous sa...

Hej tjejen och God fortsättning på 2009, nu kan det bara bli bättre!
Det blev ju en årskrönika iaf, även om 2008 inte var så positiv.
Hoppas att E har kryat på sig nu?!
Jag har ÄNTLIGEN fått ett nytt jobb, så nu kan nedräkningen börja..och så är det bara tre dagar till helg igen!
Sitter på jobbet och har tråkigt, men chefen är inte här idag så då kan man passa på att surfa runt lite, ha ha
Ha det gott! Kramen Marie

alexandra sa...

jag är här o tittar igen,oh du Cicci jag vet att det gör ONT när man har separerat.Men lika olycklig som du känner dig nu,lika lycklig kommer du snart att var,men man kan inte insse det när man står mitt i det.Jag minns hur arg jag var när jag insåg att mitt ex hade ett förhållande med min lilla syrra.Oh japp jag förlät honom då men senare när det blev psykiskt jobbigt med att han satt ut kontakt annons mmm då stod jsg inte ut.Oh nu har jag själv funnit äkta kärlek här ute på nätet.
kram

CiCCi sa...

Helén: Ja nu ska det bannemig bli ett bättre år. Därmed basta! Å så roligt att bli moster igen. Det är ju toppen ju. Kramis på dig

P: Välkommen in! Vad roligt och jag tackar och bugar för dom fina kommentarerna. Roligt när man får cred för det man skriver. Välkommen åter och jag önskar dig ett bra 2009 tillbaka.

SäterAnnika: Hahaha, det låter toppen. Det hade varit urkul å träffas igen för som du säger, det var alldeles för länge sen. Kramis

Anastasia: Nä det är verkligen inte fel alls med vitt. Jag gillar det jättemycket och det finns ju annat som kan pigga upp, som textilier t ex. Lycka till med renoveringen!

Marie: Stort grattis. Hoppas du trivs bättre nu på det nya jobbet. Ditt 2009 börjar verkligen bra. Snart får du post av mig också. hehehe!! Ha det. Kramis

Alexandra: Kul att du tittar in igen. Oj, lillesyrran, ja det måste ha varit jobbigt. Jag kommer att överleva utan honom, det vet jag, och sakta men säkert kommer jag på fötter igen. Kanske finner jag också kärleken igen, via vardagen eller nätet, även om det just nu känns väldigt avlägset.
Kram

Malin sa...

Åh... Jag har just skrivit på din FB-sida och såg sen att du bloggar. Läser och känner mig ledsen för din skull och tårarna rinner ner för mina kinder. Jag hoppas att ditt 2009 verkligen blir DITT år och att du kan känna att det ändå var det bästa som kunde hända för din egen skull.
Kram kram/Malin

CiCCi sa...

Malin: Men vad roligt. Välkommen in till mig. Ja det var verkligen ett bedrövligt år med ett par ljuspunkter. Det är ju inte meningen att du ska gråta, men visst är det lite sorgligt ändå. Kram kram till dig och välkommen åter.