Årskrönikan som kom av sig

Enda sen i lördags har jag funderat på en årskrönika. Har skrivit ett par saker och raderat det lika snabbt. Hur jag än började så lät det inge vidare. 2008 var helt enkelt inget roligt år. Fanns inte många glädjeämnen att skriva om.

Tänkte skriva om när jag var med i Årets Viktväktare regionsfinalen, men då kom jag att tänka på att T var där, men han satt med ryggen vänd åt mig när jag stog på scenen. Han skämdes, tyckte det var pinsamt att höra mig svammla.
Sen tänkte jag skriva om Vårruset. Sprang inte så snabbt som jag hade hoppats på, men var ändå nöjd att det var under 30 min på 5 km. T var där med E och hejjade. Det var den sista gången han faktiskt log åt mig och det kändes som han verkligen tyckte jag var duktig. 3 veckor senare fick jag reda på att han hade en ny vän, så det var inge roligt att skriva om heller.
Sen tänkte jag ju skriva om just det. Bara lite kort om hur sommaren varit, om svek och om hat, men jag blev bara lessen och ni vet ju redan allt det där, ni som följt med ett tag. Så det blev inget med det heller.
Tänkte skriva om veckan på Gotland med E, mor, systeryster och StorE. En helt fantastisk vecka, vackert väder och härligt långa dagar på stranden. Men så kom jag på att jag saknade T då, att jag kände mig ensam.

Och så kom ju hösten och då tänkte jag nämna hur jag sprang tjejmilen på en timme prick. Men så kom jag på att det var ju inte mitt mål. Jag ville ju springa under en timme, men eftersom jag inte orkat träna alls mycket under sommaren, för jag ville inte vara ensam, inte ens när jag sprang, så orkade jag inte springa under en timme. Då kändes det tråkigt att skriva om också.
Och så kom jag fram till lägenheten. Det var så kul att renovera och få fixa med sitt egna och få inreda med nya fina möbler. Kanske inte så intressant med vita väggar och nästan bara vita möbler, men jag trivs iaf. Men precis när jag skrivit om det så kom jag på att T och jag hade planer på att sätta upp garderober i vårt sovrum och öppna upp en dörr från vardagsrummet till garderoben som var i sovrummet. Och vi hade tänkt att vi skulle måla om eller tapetsera. Och nu har han och hon gjort det. Precis så som jag ville ha det. Är det inte märkligt. Hans fru kunde han inte göra allt för, men för henne, hon som bara bott där i ett par månader, för henne kan han det. Så när jag kom å tänka på det så blev inte heller lägenheten rolig att skriva om. Har ju inte heller vant mig med grannar än så jag vet inte om det är så mycket att skriva om.
En kul dag i höstas var ju ändå den dagen då jag var till Malmö och blev fotograferad för Viktväktarna. Det var roligt, men det kan jag inte skriva om heller för det är ju lite hemligt fortfarande.

Sen hände inget speciellt förrän julen och den blev underbar. Jag fick vara med E och det är det som räknas just nu. Alla dagar med E.

Så det bidde ingen årskrönika för det var ju inte så mycket att skriva om. Tre meningar om julen blir ju ingen årskrönika liksom.

Nu ser jag framemot en bäbis som snart kommer. Å vad jag längtar tills mosters lilla älskling kommer. Och nu får han/hon gärna komma för vi ville inte att det skulle bli julafton och Systeryster ville inte att det skulle bli hennes födelsedag, men nu är det fritt fram.
Sen hoppas jag på en utlandsresa. Ska bara bestämma mig för när och var.
Å så kommer det ju en sommar snart. Med ljusa dagar, ett par regniga dagar men förhoppningsvis en massa soliga dagar.
Men mer om det i 2009 års krönika.