Igår lämna jag E hos T. Det var ju onsdag. Det kändes som om E varit hos mig jätte länge eftersom han varit sjuk och vi inte kunnat göra så mycket annat än att umgås och leka. Har haft det jätte bra ihop, ja förutom att han just varit sjuk.
Det gick bra att lämna. Blev inbjuden på te och jag tackade ja, hon var inte hemma. Det var märkligt att sitta där i mitt förra hem, i deras nya möbler och i deras nyrenoverade vardagsrum. Och trots att jag verkligen vill gå vidare och tycka att det är helt naturligt att sitta där och jag kände mig säker på att jag gått vidare, trots det så kände jag mig så lessen efteråt.
Sa hej då och satte mig i bilen och tårarna kom.
Skulle åkt till Ica och handla, men jag kände inte att det var läge. Istället bjöd jag in mig själv till raraste Sabina. Hon fick plocka upp spillrorna och limma ihop mig igen. Ännu en kopp te och samtal gjorde underverk. Tack vännen att du orkade trots feber och egna bekymmer.
Sa hej då och satte mig i bilen och jag kände mig sorgsen, men bättre.
Och båda gångerna jag satte mig i bilen, vred om nyckeln och radion gick igång, började denna låt:
Är inte det lite märkligt kusligt nästan.
9 kommentarer:
Lägg av, när du åkte härifrån oxå?? Du det var lite kusligt...
Men älskade darlingsCicci, jag finns ALLTID här för dig, med feber el inte, DU kan ALLTID ringa, komma, gråta, skratta, prata el bara sitta tyst med mig.
Stumpan.
Missa love you ju.
DESSUTOM blev ju jag oxå på bättre humör, mycket bättre, så TACK själv gumsan.
Å du, det är inte så konstigt att du är sorgsen, det har bara gått 7 månader vännen.
Ha en bra dag idag. Själv är jag hemma med min feber å två snoriga barn=( Buhuuu stackars miiiiiig.=)
Puss å kram snäckan
vilken super fin bakgund. har du designat den själv?
kika gärna in på min blogg:
www.iiob.blogspot.com
ung bloggande mamma
japp visst är det tufft att gå vidare.Men du ska se att såren läker.Jag tyckte oxså att det var tufft trots att det var jag som tog steget att skiljas.
Sabina: nej jag kan inte lägga av. Det är sant. Ååååååå gumsan, du rara omtänksamma. Å stackars dig och sina små änglar. Nu får ni allt se till å bli friska. Krya på er kramar i massor.
Ida: Hej å välkommen in. Tackar. Ska jag vara helt ärlig, vilket jag gärna är, så vet jag inte vart jag hitta bakgrunden. När jag började blogga fick jag hjälp av Sabina (hon här ovan) och hon hade nån braig sida som vi hitta den här bakgrunden på. Jag gillar den väldans mycket. Jag tittar in, lovar!
Alexandra: Jag antar att det är svårt vilken sida man än står på. Även om jag ofta inte trott det när det gäller mitt ex.
Det måste vara svårt för dig att sitta där och verka helt normal, men jag kan oxå tänka mig att det känns för dig som det har gått lång tid och att du inte alls känner dig hemma där, hoppas det i alla fall......
(örnen har landat, oh yes! passar alldeles strålande, längtar redan! Ringer dig i morgon!!!)
kram Petra!
Petra: Hahahaha, örnen har landat, hahahaha, jätte roligt ju. Känner att det här kan bli en dunderhit! Då hörs vi snart då. Kramis
Kan förstå att det var tufft... undvik de stunderna ett tag till...
TACK för den underbara kommentaren idag!!!
Massa kramar
Ciccigumman
Det är sorgligt. Så jädra jobbigt när det blir så här.
Och såna här låtar kan man inte lyssna på. Samtidigt som man inte kan vara utan dom...
Elände.
Säger som dottern, det kmmer att bli bättre, det har inte gått så lång tid ännu.
Skickar uppmuntrande pussar
Annika: Ja det kanske inte är så bra å sitta och dricka te som om inget hade hänt, men det bara blev så. Det gick av bara farten att tacka ja till den där koppen. Du är värd den kommentaren du goa och omtänksamma. Kram
Christel: Ja usch ja. Men ibland är det skönt att lyssna på såna låtar. Texten var så träffande. Tack för din omtanke. Skickar tillbaka en hel drös med uppmuntrande pussar till dig
Skicka en kommentar