Har ni tänkt på att ibland när man träffat någon så minns man det mötet alldeles speciellt. Sin stora kärlek, sin bästa vän, sin stora idol eller t om sin svåger.
StorE hade umgåtts en stund med min Systeryster och dom hade väl liksom börjat gilla varann. Ungefär då hade Systeryster precis fyllt ett jämnt antal år och bestämmde sig för att ha fest i sin lilla, lilla etta. Det var närmare 30 pers i lägenheten när StorE dök upp. Eftersom det då inte fanns så speciellt mycket plats att röra sig på så titta han in i sovrum/vardagsrum och vinkade till alla. Vi blev alltså aldrig presenterade för varann ordentligt. Senare den kvällen gick nästan alla vidare till Berns och där satte sig några av oss i baren och pratade. Vi hade suttit där ett tag när Systeryster skulle gå iväg och möta någon vid entrén. Kvar blev jag och StorE och någon till. StorE vänder sig till mig och frågar
"-Hur känner du M då? Har ni kännt varann länge?"
"-Jag är hennes syster, så jag känner henne kan man säga" svarade jag lite kaxigt men med glimten i ögat.
Say no more!
StorE blev lite generad och kände sig en aning dum. Tycker så här lite mer än 5 år senare att det här ett av dom roligare möten jag haft med en ny person.
Minns mitt första möte med min lilla E som om det var igår. Han var så liten och så arg över att han inte fick stanna kvar där inne i värmen. Han första ord var "Nej". Jag lovar.
Träffar som jag tyvärr inte riktigt minns är första gången jag träffade Monica eller Sabina. Konstigt det där. Två personer som betyder så mycket. Men Sabina träffade jag redan när vi var små eftersom vi nästan är släkt med varann. och Monica och jag träffades ju i gymnasiet och där var det ju nya möten varje dag.
Idag träffade jag henne, hon som "bor" i huset jag sett E växa upp. Hon som kom in i mitt liv och tog över.
Det gick bra. Hon är väldigt trevlig så jag förstår att T fallit för henne. Visst, det kändes hur knäppt som helst, men jag är glad att det är gjort nu. Det känns skönt på nåt sätt. Nu vet jag vem hon är, hur hon ser ut och hur hon tycker om allt det här. Vet inte allt, men en liten del. Det är ju egentligen inte henne jag hatar och kanske jag inte hatar T så mycket heller längre. Mer det han gjorde än han som person. Jag önskar att jag hade fått vara gift och tillsammans med en och samma man för resten av mitt liv. Skaffa fler barn och vara en familj. Men nu är det som det är och jag accepterar det mer och mer för var dag som går.
Nästan alla jag pratar med säger att jag inte kommer att vara ensam så länge, att jag kommer att träffa någon. Ett nytt möte med en ny person. Men jag vet inte. Just nu känner jag verkligen inte alls för att göra det. Just nu kan jag tänka mig att leva ensam för resten av mitt liv. Bara jag och E. Inga fler nya möten.
5 kommentarer:
Gumsan, blir både glad å lite ledsen av ditt inlägg.
Jag kommer inte heller ihåg exakt första gången vi träffades, säkert när jag fick äran att följa med kusin P till er mormor/farmor=)
Nu vet jag iaf att jag saknar dig varje dag jag går till jobbet, min allra käraste vän, då jag faktiskt var så lyckligt lottad i över ett år att jag fick träffa dig varje dag.
Hm, vad ska man säga om hon som bor i det lilla röda huset på landet nu. Man hade ju önskat att hon var en ragata, en ful en som man kunde tycka riktigt illa om, nu var hon inte det, å faktiskt känns det ju bra, för då kommer E att må bra även hos T.
Älskade vännen, jag vet att du just nu inte är redo eller vill höra att du kommer att träffa någon igen, men jag råkar oxå veta att när du minst anar och när tiden är rätt så kommer det att slå till och du kommer inte att fatta att det hänt ens=)
MEN först, du, jag, vin, The holliday, massa ljus säkert något gott att smaska på, inga barn, inga mobiltelefoner bara en låååång trevlig kväll/helg i DIN alldeles egna lägenhet.
Love you. Puss.
Oj sicket långt inlägg. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Håller med på nästan alla punkterna, speciellt den sista om en kväll med du, jag och Jude Law. Kramar i massor min vän. Love you
Älskade vännen!
Jag minns fortfarande när du berättade för mig om första gången du hade träffat StorE :-)
För att inte tala om samtalet när du berättade att du blivit mamma! Jag vart så till mig att jag ringde runt till alla jag kände. Får åter igen om ursäkt för att jag "hann före" dig att berätta för några av våra vänner...blev ju så glad och vill dela med mig!
Skönt att mötet med H är överståndet. Trots allt är det bra om du tycker hon är trevlig och verkar snäll för om det håller med T så kommer hon oundvikligen att vara en del av E's liv och då är det superviktigt.
Kan dock inte ens föreställa mig hur märkligt det måste vara att träffa henne, och speciellt i ditt gamla hem, det som T och du byggt upp. Jag tycker du är världsastarkast!
Stor KRAM!
ja du gumman! Hela livet består av möten av alla de slag. de flesta gör en glad! men så finns det de där mötena man inte vill vara med om. Det måste vara skönt att det är över, första träffen med Henne, hon som bor i ditt hus. Nu är det över..... du måste inte tycka om henne...... Jag är helt övertygad om att ditt liv kommer att bestå av en massa underbara möten!!!!! möt livet och njut!!!!!
Kram Petra!!!!!
Monica: Märkligt är bara förnamnet. Det är skönt att det är gjort, överstökat, men det känns som om jag är i en dröm. Som om jag tittar på när allt händer och inte kan göra något och bara vill vakna upp. Märkligt. Kramis
Petra: Jag hoppas du har rätt. Och jag vet inte hur jag ska bete mig ang henne inför E. Försöker verligen vara possetiv och glad när han berättar något hon sagt eller gjort. Har egentligen lust att säga åt honom att han inte får gilla henne, men gör det såklart inte. Det är bara å bita ihop. Kram på dig.
Skicka en kommentar