Var ute och tog mig en långpromenad idag i min ensamhet. Lyssnade på radion och hörde denna:
Vet inte ens om jag lyssnat på Van Morrison förrut men jag fastnade verkligen för texten. Jag saknar fortfarande J, men det är dags att gå vidare. Jag var i lägenheten idag och jag börjar längta efter att få packa ihop mina grejer. Jag vet att jag tillslut kommer må bra att vara ensam. Jag kommer klara mig bra.
Var å träna idag och kom på att jag kan träna mer nu. Passade på att simma när E och kompisar badade. (blev mycket träning idag, både 1½ timmes promenad och bad) Jag har under tiden som sambo alltid känt dåligt samvete för att jag vill göra saker själv. Jag har fått jättemycket egentid av J, men jag har inte velat ta den. Jag har ju velat vara hemma med honom. Jag har ju gillat att umgås med honom. Men nu när jag är ensam och ingen väntar där hemma kan jag ju komma och gå som jag vill. Iaf när E inte är hemma.
1 april blir det flytt. Det kommer att komma bra dagar, som Van Morrison sjunger om, precis som min kloka mamma säger. Det känns ok...iaf ikväll...
4 kommentarer:
Det var en fin låt, mycket fin.
Så härligt att höra att det känns bra, om så bara för en kväll.
Jag vet att du kommer klara dig alldeles utmärkt själv, finna dig själv, träna å bara må bra, ja för det mesta iaf.
Love you darling <3
Kram//S
Å fina du som tror på mig. Kramar tillbaka
Ja Cicci du kommer att fixa det här! Det känns som du redan tagit ett rejält kliv när man läser mellan raderna här.
Visst kommer det säkert dagar/kvällar/nätter när du saknar men det är ju naturligt att det är så....
Det blir bättre och bättre ska du se.
Kram på dig.
Kramar till dig Londongirl.
Skicka en kommentar