Dålig mamma?

Igår kom min älskade E hem igen och undrade om han hade några överdragsbyxor hemma hos mig. Men efter lite letande kom jag på hur dom såg ut dom han hade i våras och att jag tagit dom med tång och kastat dom. Så vi åkte upp till Ica Maxi efter maten för att se vad dom hade att erbjuda eftersom alla andra närliggande butiker stängt. Men där var största storleken 122 och rosa så det bidde inga byxor.

Så idag gick han till skolan i mjukisbyxor. Men han är varm på överdelen av kroppen för där har han ju varma vantar, mössa och tjock jacka. Det blir en tur till nån butik på lunchen för lilla mamman.

Sen har han en konstig grej för sig när han kommer hem till mig. Medan pappan är kvar är han leendes och positiv och medan han och J var ensamma var det inga problem. Han duschade utan protest och han var glad. Men så kom jag in genom dörren och allt blev negativt. Han hade blivit tacklad på hockeyn och fått ont överallt och innebandyn gick dåligt och han vill inte gå på dop på lördag och ketchupen fläckade ner hans tröja och han var inte mätt och...ja allt var dåligt och trist.

Men för en gångs skull blev inte jag irreterad och hetsade inte upp mig. Det blev ganska jobbigt att lyssna på så J gav upp och gick till tvättstugan och när jag och E gick dit pratade vi om det och varför han blir sån. Tror vi kanske blev lite klokare. Och trots att allt var så dåligt så efter turen till Ica och efter att jag gått in till honom klockan fyra imorse och lagt mig så kramade han om mig och sa att jag var världens bästa mamma imorse.

Så bara för att han inte har ett par varma byxor idag är jag väl inte en dålig mamma, väl...eller?