Måndag kväll. Det är en mörk kväll i början av November. Blåsten kyler ner och det enda målet för kvällen är att ta sig hem. Hungern börjar göra sig märkbar och tröttheten grusar i ögonen.
Ut från kontoret, med bara en tanke i huvudet. Nu vill jag hem. Hem till min älskling. Hem till mat och värme. Då ser jag det. Vänster bakdäck har nästan ingen luft kvar. Luften går ur mig också och jag inser att det kommer att ta lite längre tid hem.
Kör till närmsta mack och försöker fylla på lite luft. Mackens luftanläggning är trasig får jag veta av den ensamma killen på macken. "Du bör nog byta däcket, och jag kan inte och får inte hjälpa till. Har ingen försäkring för det".
Med en stor suck är det bara å kavla upp ärmarna.
Klarar av det! Jag kan själv. Det stärker.
Men vart tog alla gentlemän vägen. Inte en enda stannar och frågar om jag vill ha hjälp. Kanske jag hade velat det.
Nu gick det utan er hjälp så ni kan krypa tillbaka under era stenar och mörka utrymmen.
7 kommentarer:
Härligt Cicci! Nu blir jag peppad. Vad duktig du är!!!
Kram!
Du är ju kanon duktig!! Kan ju tala om att jag skulle aldrig fixa det. Hade ringt N så hade han fått komma o hjälpa mig.
Kram
Du är bara BÄST!!! :-) Jag skulle blivit galen och förmodligen gett upp och satt mig i en taxi hem!
Bra kämpat tjejen!!!
KRAMAR!!!
Herregud, hon bytte ett däck, hon mäklade inte fred i mellanöstern.
Hejja dig Cicci! Duktigt! Bra kvinna reder sig själv:)
Ha en härlig helg! Kram Jenny
Monica: Å tack tack. Kramis
Mari: Jag är rätt nöjd själv att jag inte bad J komma tre mil för att hjälpa. Kramis
Londongirl: Tack tack. Ge upp är ju inte riktigt min grej, men som tur var satt skruvarna inte så hårt. Annars vete tusan. Kramis
Anonym: Men efter detta kan jag nog göra det också.
Jenny: Japp så är det! ;-) Trevlig helg till dig med. Kram
Skicka en kommentar