En hyllning till min Mormor

Elvira Henny föddes tisdagen den 16 april 1929 som nummer 12 i en syskonskara på 13. (Näst äldsta brodern dog efter bara tre veckor så för mormor har dom alltid varit 12)

Hennes uppväxt var fylld av kärlek och värme med många syskon att leka med och föräldrar som såg till att dom alla hade det bra. Gammelmormor jobbade som sömerska och gammelmorfar jobbade i skogen. Dom hade långt ifrån mycket pengar att spendera på lyx. Men så var det här en tid då man ställde upp på varann och familjen, och då är inte pengar det viktigaste.

Min mormor och morfar träffades första gången hemma hos mormor då morfars mamma var där för att sy upp en rock till morfar. Dom var då två små barn som inte visste att det en dag skulle bli dom två. 1947 träffades dom igen och blev ett par. 48 föddes deras första gosse och ett år senare, 1949, gifte dom sig. Året därpå föddes den andra gossen och 51 kom min mamma till världen.

Sen den dagen har min mormor (och morfar också) sett till att fortsätta tänka på familjen i första hand och se till att alla ska ha det bra. Hon ställer upp när helst vi behöver henne.

Jag minns mina somrar hos mormor och morfar. Dom bor precis vid en sjö och en badplats och vi barnbarn var inte lätta att tas med när vi dagarna igenom tjatade på att få gå ner å bada. Minns att mormor en dag utbrast "Nej nu flyttar vi härifrån!" Kanske var vi lugnare den eftermiddagen, men samma sak hände dagen efter kan jag tänka mig. Och dom bor kvar i sitt fina röda hus med vita knutar där svalorna kastar sig mellan husen på somrarna och vi firat jul så många gånger.

Minns också hur mormor stog nästan varje morgon och stekte plättar åt oss till frukost. Klart ni ska ha plättar om ni vill det sa hon. Och så har det varit för alla barnbarn och nu även barnbarns barn. Vill man inte äta det som ställs fram springer hon ut i köket och svänger ihop nåt som barnen gillar bättre. Som förälder försöker man ju hindra henne, men det är lönlöst.

Och nu är min mormor 80 år. Inte lika pigg som förut, men efter en bypass operation (2002) är hon ändå vid livet, och dagar då hon orkar bakas det bullar och kakor fortfarande. Vi hade kalas för henne i lördags och min mamma sa "vi ordnar med allt så du har nåt att bjuda på". Mamma fixade smörgåstårtor och jag bakade tårta. Mormor ville såklart inte strunta i kakor och bullar och fixade ihop 5 sorters kakor och godaste bullarna, trots att vi sa att vi kunde fixa det med. Envis är hon och det har hon fört vidare till sina barn och barnbarn.

Vi var 24 st som firade mormor denna vackra men snålblåsande lördag och jag såg på mormor och morfar att dom tycker om att ha familjen samlad. Det är nog lite kämpigare nu att ha så många hemma än för ett par år sen, men dom gillar det.

Och min vackra mormor höll ett så fint tal till oss som fick mina ögon att glänsa lite extra. Ett par saker som hon sa var, "Ut och res och se världen innan ni blir för gamla och inte orkar. Ta hand om varann och glöm inte bort att hälsa på och inte bara när någon fyller år." Att fortsätta att ta hand om familjen och se till att vi inte tappar bort varann.

Precis som det alltid varit för min mormor. Min starka, goa mormor som alltid ställer upp och sätter familjen främst.

Hipp hipp hurra för min mormor. Må du leva uti många många år till.