måndag 13 april 2009

Efternamn

En sak jag funderat på ett tag nu. Jag har ju varit gift och när jag gifte mig var det helt naturligt att välja min mans efternamn. Ville känna att jag tillhörde honom, ville känna att det vi hade var starkt och gemensamt. När vi fick vår son sa jag "så länge jag inte har ditt efternamn så får inte heller han ditt efternamn". Det låter grymt, men jag sa det med glimten i ögat och han gick med på det. Två år senare friade han och det kändes helt naturligt att byta efternamn, men samtidigt kändes det väldigt underligt. Som om mitt efternamn jag levt med och som jag kände mig hemma med inte tillhörde mig längre. Jag var kluven, men jag ville ändå byta. SÅ jag gjorde det.

Nu är jag skild. Och om jag inte riktigt kände mig helt hemma med mitt nya efternamn förut så känner jag mig verkligen inte hemma nu. Jag funderar helt enkelt på att byta tillbaka. Har funderat på det en längre tid och jag har kommit fram till att om jag mot förmodan skulle falla igen för frågan om jag vill gifta mig så ska jag inte byta mitt namn igen. Jag vill tillbaka till min familjs namn. Inget speciellt namn, men jag saknar det.

Har frågat min lilla E vad han skulle tycka om jag bytte namn, men han gillar det inte. Han är verkligen emot det, men han sa också att han kanske skulle kunna tänka sig att ha bådas namn då.

Så vi får väl se hur jag gör. Måste bara bestämma mig för jag känner inte att jag är jag i det efternamn jag bär nu.

11 kommentarer:

Mari sa...

Självklart ska du göra det som känns bäst för dig. Jag vet ju visserligen inte hur det känns att byta efternamn.. Jag är och har alltid varit jag o hetat samma.

Skulle du händelsevis få förfrågan igen på giftermål så är det inget som säger att du kan ha dubbelnamn om nu mannen i sig är envis.

Att E inte är så sugen på att du ska byta tillbaks har nog i att ni är hans föräldrar och ska då heta samma som han. Förstod på R att det var väldigt viktigt att båda hans föräldrar hette samma som han. Det spelar nog ingen roll om vi/ni som föräldrar lever ihop eller ej.

Hoppas att ni har haft en härlig påsk och får en underbar vecka.

Kram

Sabina sa...

Klart som korvspad att du ska byta tillbaka om det är det som känns bäst. Men så klart att man vill ha E med sig, så han får både ditt och T:s.

Fundera en stund till du så ska du se att det klarnar.

Puss

Fresia sa...

Du ska definitivt göra som du känner. Så BYT.....
Varför ska du ditt X´s namn för?
E kan ta båda namnen. Eller så har han kvar det han har och efter 12 års ålder så får han välja själv vilket han vill ha.
Så byt, det skulle jag gjort.
kramen

Jill sa...

Jag förstår verkligen om du byter tillbaka. Är ju konstigt att ha ett namn som tillhör ens ex. Eller ja, jag hade känt det. Vi ska nu när vi gifter oss båda behålla våra namn. Som vuxen människa är ju ens namn en del av ens identitet.

CiCCi sa...

Mari: Nejmen jag tänkte såklart att E skulle få behålla sitt namn. Det är ju det han känner sig hemma i. Isåfall skulle han få dubbel namn så känner han ju att han är hemma i båda namnen. Påsken har varit jätte härlig och jag hoppas ni haft det lika bra. Kramis

Sabina: Precis så ska jag göra. Fundera en stund och försöka få E att välja båda, men utan tjat. Jag tror inte jag byter isåfall förrän han känner att det är ok. Massor av kramar och pussar

Fresia: Ja byta är det som känns mest naturligt, så förmodligen blir det så. Kram kram

Jill: Tänkte faktiskt lite på dig när jag skrev inlägget. Man behöver ju verkligen inte byta namn bara för att man gifter sig, så byt inte. Som du säger, namnet är ju en del av identiteten. Kramis

Jenny sa...

Hej gumman,

Sånt där är svårt! Jag bytte mitt efternamn till min mammas efternamn när jag var runt 19, hade pappas sen innan och tyckte det var lite roligt att ha ett efternamn som bara min släkt har som det var på min mors sida. Bytte och hade jätte ångest i början, man får ju som sagt någon sorts identitetskris, folk vet ju inte vem man är med sitt nya efternamn!

Nu flera år senare så hoppas jag på att sambon ska fria så att jag kan få ta hans vanliga "svensson" efternamn dvs Andersson just för att det bara finns en Jenny N* i sverige och känner mig i vissa lägen utsatt på t ex jobbet där jag som butikschef hanterat kundklagomål mellan varven och ka ha ganska hotfulla kunder.

Tar jag gubbens efternamn så kommer jag bli helt anonym men kommer aldrig att kunna byta tillbaka även om jag vet att det här är mannen jag vill leva resten av mitt liv med (ja.... jag vet sånt kan man aldrig veta men så känns det nu i alla fall... o har känts de senaste 6åren) Svårt sånt där, hoppas du kommer fram till något vettigt :)

Oj det här blev visst en lång uppsatts! Hoppas allt är bra med dig och du har det mysigt i det fina vårvädret! Kram Jenny

Anonymous sa...

Gör det som känns bäst för dig!!! E kan ju ha båda namnen. Puss Petra

Sabina sa...

Hm det kan ju ta en stund att bestämma sig för om man ska byta el inte!!

Undertiden kanske ett nytt inlägg vore något??

SAKNAR HÄR*

Puss

CiCCi sa...

Jenny: Du har å rätt så i att det verkligen blir en identitetskris och jag känner mer än nånsin att jag saknar min identitet. Men samtidigt vill jag ha samma efternamn som min son så jag hoppas både han och hans far går med på dubbelnamn. Kram kram

Petra: Brun som en pepparkaka förmodar jag? ;) Absolut kan han ha dubbelnamn, får hoppas att det ordnar sig på npt sätt. Kramen

Sabina: I Know! :-)

Vickan sa...

Hej Vännen!
När jag läste så kändes det klockrent att du ska ta tillbaka ditt gamla efternamn. Det är ju DU! Om du skulle slå till o gifta dig igen så kan du alltid behålla flicknamnet + mannens.. eller så fortsätter du bara att ha kvar flicknamnet.. Det kan du ju alltid lösa sen :) Men till lilla E så förstår jag att det kanske är lite krångligare... Kanske föreslå att han har dubbelnamn? han är ju en del T och en del C? låt honom fundera en stund. Låt honom prata om det med dig och med T. Jag bor ihop med ett skräckexempel av just namnbytes-krav från skillda föräldrar. Sitter ff hårt i en vuxen mans hjärta. Vill inte ALLS påstå att du ställt några krav :) Ventilera med E och lyssna på vad han har att säga och tycka :-) Du kommer fram till det bästa snart, som alltid. KRAM!!!

CiCCi sa...

Vickan: Men hej där, vad trevligt med en kommentar! Du har så rätt. Får luska lite vad han tycker igen. Kanske han kan tänka sig att ha dubbelnamn nu. Vill ju inte tvinga honom heller. Tack för dina ord. kram