måndag 9 februari 2009

Äktenskapsskillnad del 2

Nu har vi tänkt i ett halv år och jag är säker på att vi båda är överens. Det är dags att skicka in och fullfölja skilsmässan.

Sitter och funderar på allt vi gjort tillsammans. Alla roliga stunder och alla mindre roliga. Varför gick det så här? Vad kunde vi gjort för att undvika det? Hur gör alla andra för att känna lycka år efter år.

Ta mina älskade morföräldrar. I år firar dom 60 år som gifta. 60!! Det är ju jätte länge och helt fantastiskt.



Eller mina föräldrar. Dom har varit gifta i 33 år. Det är också en hel evighet. Man hinner verkligen göra massor under så många år.



Å ta min systeryster och StorE. Dom gör allt för varann. Visst gör dom saker med sina vänner ensamma också, men oftast är det barar dom. Dom tar hand om varann, hjälper varann med allt. Finns inget kvinnligt eller mannligt. Finns ingen som säger att hon städar, han lagar bilen i deras förhållande. Är det inte så det ska vara. Jämställt och vackert.



Och visst bråkar dom här tre paren också. Men det är det som behövs också.

Jag och T blev tillsammans 10 augusti 1995. Jag hade jobbat på Öland på restaurang Lammet och Grisen den sommaren och vi brevväxlade flitigt. Japp, det var på stenåldern när posten fortfarande fanns och tjänade pengar på folk som köpte frimärken. Jag kom hem den 9 augusti och den 10 bjöd han mig på Ulf Lundell i Uppsala.

I nästan 13 år var vi tillsammans och i 4½ år var vi gifta.

Jag vet vad som gick fel. Vi slutade att umgås. Han gjorde sin grej och jag min. Vi gav varann för mycket utrymme och glömde helt enkelt bort oss, vi.

Det är tråkigt att det slutade som det gjorde, men det hade inte blivit bättre. Ingen av oss ville ta tag i det. Båda litade på att den andra skulle ordna till det, men så funkar det inte i verkligheten. Jag vet det. Och jag är så jäkla konflikträdd och hatar att bli osams med någon så jag var tyst. Lessen och tyst väldigt ofta. Ville ju tala om när jag tyckte något var fel, men det gick inte. Ville inte höra att jag sa fel saker, tänkte fel. Så då var jag tyst.

Jag hoppas att T hittat den där tjejen med lite skinn på näsan nu så han får möta lite motstånd. Tror han kan behöva det. Och trots att det blev som det blev och trots att han gjorde som han gjorde kan jag inte annat än önska honom lycka till.

Nu är jag också kär igen är det lite lättare att vara förstående och det är så härligt. Vill att han ska vara här jämt eller jag hos honom. Han är så fantastisk och det känns så bra att jag vågade prova. Jag var ju så säker på att jag skulle vara ensam för evigt. Men tänk där hade jag fel igen.

13 kommentarer:

Helén sa...

Härligt att läsa ditt inlägg, känns som att nu börjar du på nytt liksom. Och jag tror att du har väldigt rätt i att man inte ska ge varandra fööör mycket utrymme, det ska jag faktiskt tänka på....! =) Kram på dig!

Anonymous sa...

Å va fint du skrivit gumsan å vilka fina bilder!!
Tycker att den på din mormor å morfar är fantastiskt fin.

Ja så är det nog, när man är kär igen, på nytt, så är det nog lättare att inte vara bitter, lättare att förstå att det kanske inte var så jäkla bra innan.

Dessutom en erfarenhet rikare. jag vet att DU i varje fall har lärt dig av det misstag du gjorde låt oss hoppas att även T gjorde det.
Sov gott, puss å kram//S

Anonymous sa...

Vilken bra blogg, härligt att se och läsa om din Mormor,Morfar,Syster och stor E ,Mamma och Pappa nu hoppas vi att du får vara lycklig resten av livet ;-)

"Nil volentibus arduum"

Kram.

Veronica sa...

Ja nu är det bara att lämna in papperen och börja om på nytt. Hoppas att det går bra med den nya. Spännande tid du har framför dig!

Duracellmamman sa...

Ett stort steg Gumman... förstår helt fullt ut Din tankegång...

Men Du... FIRA med Champange! ;-)

Tänk vad Du hade missat om det här inte hade hänt;-)

Massor av kramar!

Monica sa...

Kan inte låta bli att skriva - vad var det vi, jag och alla dina andra beundrande vänner, sa! Klart snälla, söta, rar, underbaraste CiCCi skulle hitta en karl som (förhoppningsvis - annars vet jag minst en han får att göra med) var värd att satsa på. Det är så skönt att du mår bättre, är gladare och framförallt kär!

Skönt oxå att du och T kanske kan lägga det här litegrann bakom er och sikta på framtiden och göra det bästa möjliga av situationen för lilla E.

Önskar dig all lycka!
Kram!

alexandra sa...

Oh vad glad jag b´lir när jag läser att du har vågat ta steget.För jag vet oxså att det är tufft.Men förbannat härligt när man väl är där.Så skynda dig oh svara på skiljsmässan.Oh du öppna en flaska champange o fira.

CiCCi sa...

Helén: Ja det är nog det bästa tipset jag kan ge. Lagom med utrymme. Kramis

S: Tack, jag är väldigt nöjd själv med bilderna för att vara knäppta av mig. Ja dom är underbara min mormor och morfar. Jag har nog kommit dit nu då jag förstår vad som hände och det känns bra. Ja låt oss hoppas det sistnämnda. Puss på dig gumman.

Anonym: Tack. Dom är en stor del i mitt liv.
"Nos nihil efficere non possumus"
Kram

Veronica: Spännande ja, absolut.

Duracellmamman: Ett jätte kliv, helt klart. Dom snackar om att det var ett gigantiskt kliv vid första månlandningen, men jag vet inte ja... ;-) Champagne känns lite avlägset och fira känns inte helt rätt, inte för skilsmässan iaf, men att kärleken är tillbaka dricker jag gärna ett glas för. Kram

Monica: Tack för att du stöttat och funnits där vid min sida. Jag skulle göra samma sak för dig tusenfallt, och gud förbjude att jag behöver. ;-) Känns ändå tryggt att veta att du fortfarande står kvar ifall jag ramlar igen. Gu förbjude det med. ;-) Kramis
gumman.

Alexandra: som jag sa till Duracellmamman så känns det inte läge att fira skilsmässan, det känns inte som något att fira alls faktiskt. Men jag är ändå glad att vi inte fortsatte som gifta. Vet att det blir bättre så här. :-)

Annika sa...

Måste bara få säga vad fint skrivet. Blev väldigt rörd över det jag läste och vilka fina bilder. Önskar dig lycka till i livet nu.

Olle sa...

I gråt och förtvivlan du öppnat din själ
och med bitterhet fyllt mången rad
Men ditt frostnupna hjärta har tagit farväl
det är varmt när du nu vänder blad

Lycka till!

Londongirl sa...

Vad fint du skriver och vad SKÖNT att du kan tänka på T utan att må dåligt nu.
Jag önskar dig all lycka till i livet och hoppas att din nya kärlek är den rätta!
KRAMAR i massor.

CiCCi sa...

Annika: Hej och välkommen in. Har två andra annikor som tittar in och jag trodde nästan du var en av dom, men så såg jag att du var ny. Alltid trevligt med nya "ansikten". Tack det värmer det du skriver. Du har själv en väldigt fin blogg och jag önskar dig detsamma med ditt rökfria liv. Välkommen åter

Olle: Så fantastiskt vackert och så väldigt träffande. Så rätt. Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste din rader och dom ska jag ta med mig och sätta på en alldeles speciell plats. Tack vännen.

Londongirl: Ja jag hoppas också att jag har hittat rätt. Det är såklart inte lätt att veta, men just ikväll känner jag att han är svår att vara utan. Det är en fantastisk känsla. Kramis

melania macron sa...

hälsning till alla tittare online, jag är här för att dela ett litet vittnesbörd. Jag heter Melania Macron, jag är 40 år gammal från Stockholm. Jag gifte mig vid 31 års ålder. Jag har bara ett barn och jag levde lyckligt. Efter ett år av mitt äktenskap blev mitt mans beteende så konstigt och jag förstår inte riktigt vad som hände, han packade ut från huset till en annan kvinna. Jag älskar honom så mycket att jag aldrig drömmer om att förlora honom, jag försöker min möjligt bäst för att se till att min man kommer tillbaka till mig men allt till ingen nytta, jag gråter och gråter och söker hjälp, jag diskuterade det med sin familj men jag fick inget svar. så min bästa vän Anna Johansson lovade att hjälpa mig . Hon berättade för mig om en man som heter Drosagiede, hon berättade för mig att han är en väldigt bra man och en riktig man som man kan lita på och det finns inget som rör kärleksfrågor han inte kan lösa och hon berättade för mig hur han har hjälpt ett otaligt antal återställa deras förhållande. Jag var övertygad, jag kontaktade snabbt hans e-postadress, doctorosagiede@gmail.com eller hans WhatsApp på +2348065436479. Jag förklarar alla mina problem för honom, han sa till mig att jag inte borde oroa mig för att alla mina problem kommer att lösas omedelbart. Han berättade för mig vad jag skulle göra för att få tillbaka min man och jag gjorde det. Han sa efter 3 dagar att min man kommer tillbaka till mig och börjar tigga, och det händer verkligen som han sa, jag blev väldigt förvånad, det här är så fantastiskt. Till Gud ära är vårt förhållande nu mycket tätt och vi lever båda lyckligt igen. Om du har ett liknande problem, kontakta honom nu och få ditt problem att lösa en gång för alla. Jag lever också vittnesbörd