tisdag 14 oktober 2008

Inbillningssjuk?

Min E hade så ont i magen i morse. Så ont så han trodde att han var tvungen att kräkas. Jag försökte verkligen att få med honom till skolan för att sen själv åka till jobbet. Han grät och mådde så illa.

Så tillslut hade han övertygat mig så jag gav upp och ringde alla som borde få veta. Efter sista samtalet var ringt frågade jag hur han mådde.
"Lite bättre, men nu har du ju ringt till skolan så nu måste jag väl vara hemma" sa han och grät en skvätt till. "Blir du arg nu mamma, för att jag inte är sjuk?"
Med facit i hand var det kanske inte nödvändigt att vara hemma idag, men midsommaraftonens illamående sitter fastetsat i bakhuvudet. Jag trodde inte på honom då heller. Trodde bara han var ledsen för att T tagit sin väska och åkt ifrån oss. Det slutade ju med kräks och en bedrövlig midsommar. Jag tog helt enkelt det säkra före det osäkra idag, är det straffbart måntro?

Jag är lite kluven. Ska jag bli arg och skälla eller bara säga "ok för den här gången, men gör inte om det."
Jag tror, jag vet inte, men jag tror att det är lite hjärnspöken som trasslar. Jag är inte utbildad hjärnspöksdoktor, men jag misstänker att någon egentligen mår så pissigt över att hans föräldrar inte bor ihop, att den ena föräldern är ego och för det mesta tänker på sig själv i första hand. Den andra föräldern är en mes och kan inte bli arg och skälla. Han är ju mitt allt och jag göra allt för honom. Är det så illa att vara lite orolig för sin son. Jag hoppas jag får tillbaka det dubbelt när han blir äldre. I dagens samhälle får man inte vara hemma med sina barn en extra dag när dom är sjuka. Nä så fort som möjligt i med medicin, iväg till skolan så jobbet kan skötas.

Han känner sig osäker i skolan. Nya kompisar, ny miljö och nya intryck. Han har ju fått kompisar. En kompis har varit här både lördag, söndag och måndag och det har varit kul och glatt. Så egentligen förstår jag inte det där med att han inte vill gå till skolan.

Prata med T igår och när jag sa att E fortfarande gråter och håller mig kvar när jag ska gå från fritids på morgonen, då förstog han inte problemet.
"Det har gått över för mig. Du får väl busa lite så går det bra"
Men grattis T, att du lyckats. Grattis, verkligen. Och jag skulle vilja se om T kan busa med E när han med sina små men dock så starka armar håller fast benen och samtidigt gråter så hjärtskärande. Jag har ett hjärta och ett samvete, det kanske saknas hos dig T. Börjar iaf att tro det för det visas iderligen. Varje samtal något nytt som får mig att dö en smula till.

Fråga E om han hört sagan om Peter och vargen. Det har han sa han. Försökte förklara för honom att det är svårt att veta om han menar allvar när han nästa gång har ont i magen. Kan ju inte vara hemma så här varje gång det är minsta lilla.

Imorgon är det en ny dag. Då ska det gå. Då ska jag inte ge med mig. Han får väl kräkas då om det nu är så att han mår illa då också. Men jag ska inte ge mig. Ska inte.

9 kommentarer:

Sandra sa...

Åhh... *kramar om*

Fy vad tufft det är när det är sådär... Det är ju så himla svårt att va hur man ska göra, om det bara är påhittat eller om det är på riktigt?! Hur det än är så är det ju något som gör att dom inte vill gå.. Puh!

Jag har en liten skrutta med en hel del oro i kroppen, och det är inte alltid lätt att bemöta. Man vill ju liksom inte pusha för mycket om dom verkligen inte mår bra...

Att dessutom bli bemöten så av T.. Nä, det låter inte kul!

Kram på er båda!

Mari sa...

Tror nog också att det var en liten kille som behövde vara hemma med mamma, beror säkert på att allt är som det är. Så skäll inte för mkt på honom utan förklara bara att du måste gå till jobbet och han till skolan i morgon så kan ni kanske ha en mysig mamma och son kväll på kvällen i stället.

Har en stor kille som kom hem och var helt förtvivlad idag, man blir ju både ledsen och förbannad som förälder, när det finns andra som är så fruktansvärt tuffa och elaka.

Ha det nu bra och hälsa E så jätte mkt från oss!!

Kramis

Det Mörka Hotet sa...

Vuxna och barn tacklar svårigheter på olika sätt - något som du givetvis känner till - och det är inte alltid så lätt att veta hur barn tänker och tycker.
Jag tycker du gör det man kan begära av en förälder och mer därtill.

Men kanske borde E ha någon (mer) vuxen - som inte är familj/släkt - att samtala med? Har du pratat med skolan? Ibland räcker det med några få samtal för barn att räta ut sina frågetecken.

De du känner och gör kan jag själv känna igen mig i: kram på er!

Samuel

Anonymous sa...

OJ, vilken situation ni har..... det är inte lätt när det är svårt.... hoppas att allt har rätt ut sig, och han mår bättre i magen, man kan ju ha ont i magen på olika sätt...... det kan nog vara värt en vab-dag att bara vila upp sig tillsammans, så känns det nog bättre nästa dag.
KRAM KRAM Petra

Sabina sa...

Gums jag vet att jag redan sagt detta till dig i telefonen men skriver det ändå.
SÅ klart måste det ju komma ut någonstans. Även om E inte sagt något gjort något eller gråtit särskilt så är han ju så klart jätte ledsen över att hans föräldrar har separerat. Det är för mig otroligt konstigt att inte T verkar förstå det över huvudtaget.
Jag tycker det var bra att du tog en vab dag, uppenbarligen behövde han vara hemma en dag lill killen.
Puss å kram jag hoppas dagen blev bättre idag även om jag vet att det är jobbigt att lämna ifrån sig gullkillen.

CiCCi sa...

Sandra: Dom säger att det inte är lätt att vara liten, men att vara vuxen är inte speciellt mycket lättare. Det gick bättre idag. Magen gjorde lite ont idag med, men vi kom iaf iväg utan tårar. Skönt. Tack för all omtanke. Kram

Mari: Som tur är har jag en väldigt bra chef som resonerar likadant. E behövde helt enkelt en dag hemma med sin mamma. Ja usch för att bli retad. Det är så nedrans tråkigt att det ska behöva finnas retstickor. Inte lätt att inte bli arg på dom som utför det. Nu är E hos T igen, men jag är säker på att han kramar tillbaka. Sköt om er.

Samuel: (Jag kom precis på att jag gkömt visa att jag pratar med darth Vader ibland. Han skulle bli så imponerad. Just nu är det bara star wars på PS2 som gäller.)
Jag känner att jag har en bra kontakt med hans fröknar och dom har koll på honom. Dom säger att han har det bra på dagarna och är glad och social. Och dom vet hur han ahr det och låter honom prata om han behöver. Men kanske han behöver något mer ändå. Ska tänka på saken. Tack för dom snälla orden. Som förälder känns det inte som man räcker till, eller hur. Kram på dig.

Petra: Jo det onda beror nog på en massa saker. Kanske skillsmässan, kanske att han äter pencillin för fjärde gången i höst eller kanske att han helt enkelt inte kan äta frukost så tidigt på morgonen. Han brukar äta på fritids, men eftersom han ätit pencillin nu så har det varit tvunget att äta hemma. Det var bättre idag, även om det gjorde lite ont iaf. Sköt om er. Kramis

Sabina: Idag var det verkligen skit att lämna honom. Tårarna ville visst aldrig sluta rinna. Känner mig så himla ensam. Men samtidigt är det ju lite skönt att nu sitta i lägenheten och ha en stund för sig själv. Det är bara så jobbigt att veta att han tröttnade på mig. Att han sa att han aldrig ville vara utan mig, att han aldrig skulle lämna mig, att det krävdes mycket innan det skulle ske. Å ändå sitter jag här ensam och han med en ny kvinna som dessutom ska flytta in i huset. Life sucks. Kram på dig vännen.

Annika sa...

Linus reagerade på liknande sett efter vår skilsmässa... han behöver lite extra tid nu, lite egen tid. Viktigt att inte nochalera bort det hela.

Förstår att det är tufft, men du är STARK!! Du kommer fixa det här!!

Kanske kan du ordna för en tid framöver att överlämningarna sker via skolan, eller hos din mamma ex??!

Massor av kramar

Det Mörka Hotet sa...

Kom ihåg: även om de ni går igenom är personligt för er så är det knappast unikt. Men som ensamstående förälder känner man sig tyvärr "unik" och tror lätt att man är den enda föräldern med dessa problem i världshistorien.
Med din inställning och klokhet så kommer E att klara av detta galant, även om det uppstår små gupp på vägen.
Och givetvis så är det coolt att känna Darth Vader...ha, ha: kram till er alla!


Samuel

CiCCi sa...

Annika: Jamen då gjorde jag ju rätt iaf som var hemma en dag extra för att han ska må lite bättre. Tänk att man aldrig känner sig tillräcklig. Kramis

Samuel: Det är därför jag skriver. Man känner sig ensam men det är vanligare än man tror. Alla skillsmässor är jobbiga, så är det. Japp, jag är cool, jag känner Darth Vader! :-) Kram tillbaka