Inflyttning med förhinder

På allmän begäran kommer här ett inlägg.

Som ni kanske förstår så är det full fart just nu.
Flytten i helgen gick bra, smärtsam, men bra. Fick ner alla grejer till lägenheten på två vänder med pickup och släp som T fixat. Hela lördagen gick annars åt till att skruva ihop inköpta möbler från Ikea och till annat pyssel.

Bl a skulle min rara mor, ni vet hon som ställt upp med målning nästan varje dag i en månads tid, hon skulle kolla om man kunde sjystera kyl och frys i bakkant och inte bara i framkant. Hon kikade in och var helt enkelt även tvungen att prova om hon fick in armen för att nå skruvarna i bak. Att få in armen gick bra, men sen att få ut den gick sämre. Jag börja så där nervös skratta åt att hon låg där på golvet med armen fast i det lilla hålet under kylskåpet. Det var så synd om henne, men till slut fick hon ut armen med en del diskmedel och lite hjälp från en lite mer samlad Systeryster. Sen var hon helt svullen och tokblå på armen. Mor såg framför sig hur det gick för Emil när han stoppa huvudet i soppskålen och sen satt fast. Det har varit en syn om hon kommit in till doktorn med ett kylskåp på armen. Jag hoppades på att det skulle vara tvunget och ringa in lite vältränade brandmän, men som sagt, det gick ju bra till slut. Och skruvarna nådde hon inte heller.
Kvällen avslutades med ett försök att få upp skåp på väggen i vardagsrummet med en inte allt för bra borr. Vi gav upp efter 1½ timme, en slut borr och endast tre hål borrade.
Systeryster och StorE hade inte tänkt att komma dagen efter, men blev nu "tvugna" att komma tillbaka.

Söndagen gick jag till min fd svärfar och frågade om jag fick låna en "riktig" borrmaskin. Det fick jag. Snälla och rara svärfar hjälpte även till med att såga en spånskiva itu så att det blev rakt och snyggt. Tur man kan få hjälp ibland.
StorE lös som en sol när han fick gå loss med Hilti-borren.
"Det är som att skära i smör med varm kniv" sa han glatt och skrev genast upp en likadan på julklappslistan.
Alla skåp kom upp på väggen och allt annat blev färdigmonterat. Dessutom fick jag besök på kvällen av snällaste R som kom och satte dit lite golvlister på dom nya väggarna i vardagsrummet. Han kom trots sjuka barn och lämnade sin rara fru hemma med dom. Och för att inte tala om det trevliga besöket jag fick av två glassburkar BenochJerry och en Sabina.
Jag är verkligen omgiven av fantastiska människor. Jag kan vara ensam resten av livet, jag klara mig ändå. Vad ska jag ha en man till??

Appropå det hade jag och E en diskution till frukost i morse huruvida det skulle vara om jag träffade en pojke precis som pappa T träffat "den där andra" (jag sa såklart inte så, bara tänkte).
"Bara han är rik" sa han och fortsatte sen,
"och kanske han spelar fotboll, eller HOCKEY!!!" sa han med iver i rösten
"Ja han får gärna vara snäll också och gilla å leka med en 6årig pojke" sa jag för att tona ner min glädje åt att han tänker så lika mig.

Imorgon är det cirkus i det lilla samhället Rosers. E ville gärna gå dit och jag hade gärna tagit med honom på det. Men idag åkte han tillbaka till T igen. Ja idag, ni läste rätt. Jag har haft hon ett bonusdygn för T skulle spela golf idag. Jag klagar inte för jag har gärna E hos mig jämt. Skulle ha haft honom även på söndag, men så tyckte T att "hon" kunde väl passa E. Helt ärligt, jag tror inte T förstår hur jobbigt det här är för mig. Jag vill inte att E ska gilla henne. Det är skitjobbigt att höra honom prata om "henne" som om hon nästan är lite mer toppen än mig. Jag vet att E gärna är med henne så jag vet att när T kommer att ställa frågan så kommer han svara att han kan vara med henne. Det var vad han sa till mig när jag fråga om han kan tänka sig att vara med henne utan att pappa är med.
"Ja, det vill jag. Då ska vi spela tennis. Hon är så bra på det."
Och jag är fortfarande alldeles för svag för T. Jag kan inte med att säga till honom att jag egentligen inte litar på henne för fem öre och inte vill att hon ska vara med E. Jag kan inte låta bli å tänka på vad som kan hända. Men sån är jag, orolig för allt. Det är väl toppen att hon är snäll och att det funkar med E och henne, men det stör mig nåt så djävulskt. Och ja, jag vet, jag är och kommer alltid vara hans mamma, men det är ju så grymt jobbigt för hjärtat. Jag har ju nästan varit med honom varje dag sen han föddes.

Hursomhelst, det var ju inte det jag skulle skriva om egentligen ju...
Jag har fortfarande inte sovit i lägenheten. Hela helgen var all fokus på möbler och kartonger och jag kände att tid med E hade blivit lite åsidosatt så istället för att fortsätta packa upp i måndags så spela vi fotboll och myste. Och i tisdags jobba jag till nio och i onsdags blev det en tecknad film på kvällen, Beemovie. Så jag har knappt varit där sen i söndags, men ikväll åkte jag och mor dit och packade upp lite lådor och fixa lite. Nu är det snart klart och i helgen sover jag för första gången där.

Oj sicket inlägg. Nu ska jag sova. Imorgon är det tandläkarbesök på morgonen innan jobbet och efter jobbet blir det en tur till Ikea igen för att shoppa det som saknades förra fredagen.

Nästa vecka ska jag iväg på nåt väldigt skojsigt...men mer om det sen. Trevlig helg på er.