Fet, fetare, fetast

Jag har alltid haft problem med min vikt. Problemet är att jag älskar socker. Av socker går man upp i vikt. Jag är en sockerholic. Jag kan sluta, för det har jag gjort många gånger förr. Det är bara det att när jag tillåter mig själv att äta igen så dröjer det inte länge förrän jag är fast igen.

I våras gick jag ner fyra nästan fem kg och det kändes som att jag var på G igen. Nu skulle här ätas rätt och mås bra. Fast så kom ju sommaren och då får man väl ändå unna sig lite. Äta lite gott och dricka lite gott. Jadå, det får man, lite iaf. Men jag har nu gått upp dom där fyra, nästan fem och lite till.

Jag har just tittat på en mycket intressant dokumentär på femman om en kille som på 6 månader gick upp från 80 mycket vältränade kilon till 120 inte så attraktiva kilon. Bara för att testa hur det är att vara överviktig. Sen skulle han gå ner till sin normalvikt igen på 6 månader. I början av hans projekt mådde han bra. Han åt en massa skräpmat och motionerade inte alls och han gillade det faktiskt. När två månader återstod innan han nått sina 120 kg mådde han uruselt. Deprimerad och illamående av hur han såg ut.

När han sen skulle gå ner igen betedde han sig precis som jag gör. Ljuger, undanhåller, luras, gömmer sig när man äter onyttigt och är mästare på undanflykter. Så även en person som vet vad man måste göra för att gå ner (han jobbade dessutom som PT på ett gym) kan bli så "sjuk" att den personen tar till undanflykter när det blir lite jobbigt. Han lyckades gå ner på 6 månader.

Dags att rycka upp sig. Dags att lämna soffan. Dags att avgifta sig och äta rätt igen och röra på sig lite mer än bara promenader. Dags att må bra igen, sluta svettas, få tillbaka lite livsglädje. Har jag berättat att jag dessutom fick veta att jag är överviktig och har problem med kolesterolen. Fick veta det efter hälsokontrollen i början av Juli. Så ja, det är dags nu. Och nu skojar jag inte, nu är det allvar.

Herr Kanin gästbloggar

Hej, mitt namn är herr Kanin. Jag har bott hos Vanessa nästan sen den dagen hon föddes och jag trivs med det. 

det är jag till vänster i det nedre hörnet..

Hon är snäll och älskar att gosa med mina öron. Och hon kan nästan inte somna utan mig. 

Som igår, några minuter innan vi skulle gå och lägga oss så hände det som inte fick hända. Man kan säga att jag hamnade i skiten utan att överdriva. Så det fick bli en snabb dusch av både mig och Vanessa innan pyamasen kunde komma på. För min del blev det en natt på torkställningen. För Vanessa blev det en natt av saknad. Först hörde jag hennes gråt och rop efter mig ett tag. Tog säkert en halvtimme innan hon äntligen kunde somna och tårarna hade torkats. Sen hörde jag henne vid två igen. Hörde hur hon letade efter mig och att hon ropade. Men jag var blöt och satt fast där i badrummet. Saknade henne också såklart, men jag visste att jag inget kunde göra.

Sen i morse när jag äntligen fick träffa henne igen då skulle det åkas karusell. Tvättmaskin kallades det visst. Å hej vad det gick. Runt runt runt, och blött var det. Men ååååå så skoj det var. Killades i magen och jag ville inte att det skulle sluta. Men efter ett tag stannade karusellen och Vanessa kom och hängde mig i bastun, ja eller torkskåp var det visst. Där fick jag hänga i en timme ungefär innan vi äntligen kunde återförenas jag och Vanessa. Åååå vad hon har kramat mig idag. Och gosat med mina öron. Så gosigt så hon inte kunde somna på förmiddagen. Tror hon var rädd att jag skulle försvinna om hon somnade. 

Men nu hoppas jag att jag alltid kan få somna bredvid min allra käraste vän.

Tack för mig.

En känsla av utomlands

Klockan är fem över tio på måndags kvällen och det är 21 grader ute. Gillart. Skulle kunna ha det så här året om, nästan...

Å idag har jag nästan varit utomlands. Eller så närå som jag kan komma just nu iaf. Jag har varit på Lidl. Den butiken får mig att varje gång jag går in i den, få en känsla av utomlands. Nästan lite mysigt.

Sommar

Det här är en sommar som går till historien på många sätt. Varmt så in i helvete, torrt, J har tre veckor semester och jag har lyssnat på sommarpratare i p1. Annika Andersson, komikern, lyssnade vi på påväg hem från besök i Gävle. Och nu har jag lyssnat på Maja Ivarssons, the Sounds sångerska, omtalade och hyllade sommarprat. Å vad bra det var. Fantastiskt. Inte innehållet i sig som var mörkt som natten, men hon fick mig fast. Hon har fått veta av en indian att hon kan konsten att hypnotisera. Och det måste stämma.

Funderar på hur det kommer sig att vissa prövar det mesta av droger. Hur kommer det sig att det värsta jag gjort är att röka. Inget värre. Å just nu är det bara socker jag är beroende av. Har gått upp fem kg sen i maj. 5! Fem! Five! Why, why!! Jävla pucko. Jag kan vara den dummaste människan jag känner. Rent korkad faktiskt.

Men tillbaka till Maja. Jag fastnade för hennes sätt att berätta. Gillar inte ens den skånska dialekten speciellt mycket, men det var omöjligt att sluta lyssna. Så ärligt och så dystert. Hon har varit med om grejer hon. Jösses.

Funderar på vad jag Ska lyssna på mer. Gardell kanske, eller någon helt okänd.

Å appropå rökare. Igår var jag och finaste Sabina ute (igen!) på pub. Vi åt suveränt god pasta och drack öl (5 kg!) och lyssnade på trubadurer. Trevligt. Om det inte varit för alla rökare. Usch vad det luktar. Fattar inte att jag själv varit en sån stinkbomb. Och det konstiga är att det är ok att röka på inglasad uteplats. Det blir ju som att röka inne liksom. Inte ok.

Men att vara ute med min fina Sabina, det är det bästa. Avslutar med några bilder från hennes 40 årsdag. Eller födelsedag menar jag...hehe...

Ingen vanlig dag, Vanessas ett årsdag

Hurra hurra hurra för vår prinsessa idag.

13.58 19 juli 2012 föddes den här lilla söta tjejen. Inte utan dramatik kom du till världen och det här första året med dig mitt hjärta har varit alldeles alldeles underbart.

Idag har vi firat hos mina föräldrar, ni vet smultronstället nummer ett, med hela stora familjen. Ja nästan alla kunde komma och det är vi så glada för. Det blev en massa fika och sen lite mat. Och självklart fick Vanessa prova på att äta tårta för första gången. Först åkte det mesta in i munnen, men sen blev det mest kladd och lek. Och det är klart man får kladda lite när man fyller ett år.

Å en massa fina paket fick hon. Tack för det allihop. Tur man har hjälpsamma kusiner som kan hjälpa till att öppna när man är så liten.

Nu har hurrar ropen tystnat och kaffet kallnat för den här gången. Vanessa somnade snabbt i sin säng och jag tror hon var mycket nöjd och glad efter sin allra första födelsedag.

Älskar dig lilla gosan. Ja må du leva uti många många år....

Dan före ett års dagen

Tänk att vissa händelser i livet sätter sig i minnet och andra har man glömt redan efter fem minuter.

Som det som hände för ett år sen. Att jag började känna värkar för exakt ett år sen och vi trodde att det skulle bli den 18:de juli som skulle bli den lilla filurens födelsedag, hen som befunnit sig i min mage i ungefär 40 veckor. Och exakt idag ett år senare börjar hon gå. Små stapplande steg. Vingligt och med något som distraherar, men ändå fler steg än någonsin.

Hon börjar bli stor vår skrutta.

Tiden går alldeles för fort nu

Har inte egentligen haft nåt vettigt att skriva, men att inte skriva något alls på två veckor är inte bra. Skärpning.

Snart blir hon ett år, idag är det mindre än en vecka kvar till ett års kalaset. Ett år!!!! Vad hände? Och jag har tänkte när folk frågar om när jag ska börja jobba igen, att det är i september, och det är långt tills dess. Men nu är det bara 1,5 månader kvar. Har tänkt tanken att jag är redo att lämna hemmet och göra något annat, men är jag det?
J ska vara pappaledig i två månader, sen är jag hemma igen till januari. Gissar att det går fort.

Tiden går fort, alldeles för fort.

Igår hade vi en alldeles underbar kväll. Varmt hela dagen och kvällen. Grill hos mor å far å vi satt ute å njöt länge. Eller länge...till kvart i åtta då vi åkte hem med en liten tröttis.
Och i år är det svårt att utnyttja sommarens fina och varma dagar. Liten trivs i vattnet, men solen är farlig så det blir inga långa dagar på stranden.
Å på kvällen när hon somnat vid sju blir det att man sitter inne.
Men jag klagar inte. Säger bara att tiden går för fort. Snart är den ljuva sommartiden förbi. Å snart ska jag börja jobba. Å väldigt snart är det ett års kalas.

Å Erik har varit här nu i lite mer än två veckor å min plan var att umgås mycket med honom. Känns inte som jag lyckades riktigt även om jag varit hemma. Å nu ska han vara borta två veckor från mig. Vart tog tiden vägen egentligen?

Jaja, så är det för alla. Tiden går fort. Alldeles för fort.

Kan vi bara stanna tiden lite. Bara lite. Jag hinner inte riktigt med att njuta.