Tänk att vissa händelser i livet gör att man minns exakt var man var eller vad man gjorde exakt just då när just den där händelsen inträffade.
För exakt två år sedan på datumet den 17 dec satt jag på ett julbord med jobbet på skansen. Vi hade haft en mycket trevlig kväll som började med häst och slädfärd. Alldeles snart avslutades den där kvällen och i bilen påväg hem fick jag det fruktansvärda beskedet att Eriks lillasyster Rebecka inte längre levde. Hade ett par missade samtal och några inlästa meddelanden. Bl a ett från Erik som grät och ville ha tag på mig.
Från ganska berusad till spiknykter på två sekunder. Luften gick liksom ur mig.
Det har som sagt gått lång tid sen dess men jag tänker på det ibland. Speciellt ikväll. Mina tankar är hos Eriks pappa och Helena som tvingades gå igenom det man aldrig vill göra, att förlora ett barn. Och det är klart ingen kan ersätta Rebecka, men det är så glädjande att träffa deras solstråle Isabella varannan vecka när jag lämnar Erik där. Hon har precis fyllt ett år nu och blir så glad när hennes bror kommer hem.
Erik sa för ett tag sen att han inte gärna lämnar in telefonen till fröken på morgonen i skolan för ifall det händer nåt å jag måste få tag på honom så han kan ringa efter hjälp.
Han är världens bästa bror till alla sina tre systrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar