tisdag 4 december 2012

Sov gott Junior

Jag kan verkligen inte förstå. För sju månader sedan var vi arbetskollegor. Du var en fotbollskille med ett trasigt knä som väntade på operation, men sen skulle du vara tillbaka och möta våra herrar på planen igen. Vi var helt vanliga kollegor som skrattade ihop på fikarasten, som stöttade varann när kunderna krävde mer än vi kan ge. Som stöttade när vi hade det struligt hemma. Kollegor som blev irriterade på varann, du när jag ville att du skulle göra ett jobb som du inte orkade och jag när jag tyckte du slöade. Men sanningen är att du inte orkade för du var ju sjuk. Hade yrsel, var trött och hade ont i huvudet. Men du visste inte varför. Det visste ingen annan heller. Inte förrän två dagar efter du slutat hos oss i maj och skulle börja nytt jobb. Då fick vi det ofattbara beskedet att du hade drabbats av Akut Myleoisk Leukemi.

 Sitter och tittar på bilder på facebook på en leende Junior. Han ser så stark ut. Så levande och så lycklig. Och det är bilder som togs för tre dagar sen. Hans sista fest. Hans sista kväll med alla vänner på Sturekompaniet. En kväll med smärtor från organ som inte fungerar som dom ska efter månader av cellgifter. Jag kunde inte närvara, kände inte att det var rätt ställe att vara på med en liten bäbis. Men ååå vad jag önskar att jag varit där.

Det var runt 700 personer som kom och under kvällen donerades 250 000 kr till cancerfonden. Helt fantastiskt. Pengar som inte kan få Junior tillbaka men som kanske kan hjälpa någon annan från cancer. För nu vill jag inte förlora fler vänner i den här hemska sjukdomen. Vill inte höra att någon blivit sjuk. Under lördagskvällens event pratade dom även om vikten att lämna blod och jag längtar tills jag kan göra det igen. Att veta att man kan hjälpa till.

Ikväll rinner tårarna från mina ögon och mina tankar är hos hans familj. Vi är många som kommer att sakna dig Junior. Bara 26 år gammal och med hela livet framför dig. Det är så ofattbart.
Sov gott Junior och slipp undan all smärta du haft de senaste 6 månaderna. Vi vet att du fortsätter att le där i himlen. Sov gott.


Bilden lånad från facebook

4 kommentarer:

Sabina sa...

Läste detta igår finaste älskade vännen Cicci, men blev så jävla ledsen så jag kunde inget skriva.
Säger som du, cancer kan faaan dra åt helvete, pang!!
Livet är så inihelvete jävla orättvist, 26 år, 26 fööking år, vaihelvete!!

Nu får det fan va nog!!
(Många svordomar blev det)
Skickar varmaste kramen till dig hjärtat

CiCCi sa...

Ja du vännen. Det har varit två riktigt jobbiga veckor och ändå trodde jag in i der sista att han skulle greja det här. Känner sorg att jag inte hann träffa honom en sista gång och att han inte längre finns kvar. Man får liksom sig en tankeställare att livet verkligen är skört och inte för evigt. Sköt om dig så hörs vi snart. Love you. Kraaaaaaam

CiCCi sa...

Ja du vännen. Det har varit två riktigt jobbiga veckor och ändå trodde jag in i der sista att han skulle greja det här. Känner sorg att jag inte hann träffa honom en sista gång och att han inte längre finns kvar. Man får liksom sig en tankeställare att livet verkligen är skört och inte för evigt. Sköt om dig så hörs vi snart. Love you. Kraaaaaaam

CiCCi sa...

Ja du vännen. Det har varit två riktigt jobbiga veckor och ändå trodde jag in i der sista att han skulle greja det här. Känner sorg att jag inte hann träffa honom en sista gång och att han inte längre finns kvar. Man får liksom sig en tankeställare att livet verkligen är skört och inte för evigt. Sköt om dig så hörs vi snart. Love you. Kraaaaaaam