Inte helt utan dramatik men hon kom iallafall tillslut.
Sov ganska dåligt natten till torsdagen. Vakna vid två och kände att värkarna kommit tillbaka med lite värre styrka. Försökte ligga kvar i sängen så länge som möjligt men vid halv sex var det åter fem minuter mellan värkarna och då gick jag upp för att ringa till BB stockholm och för att höra hur länge till vi verkligen skulle vänta. Och medan jag stog där tilltog värkarna i både styrka och tid. Så när klockan var tio över sex var det ungefär 3-4 minuter mellan. Ringde igen och då var det dags att åka.
Kände påvägen in att jag längtade efter lite smärtlindring och väl inne var det skönt att få veta att jag redan var nästan 8 cm öppen.
Borde inte varit så himla envis kanske. Borde kanske tagit något värre i smärtlindrings skåpet, men jag körde på med lustgasen. Tyckte att det borde räcka, det gjorde ju det förra gången. Men nu har jag verkligen lärt mig att varje förlossning är den andra olik.
Vid tjugo i elva gick äntligen vattnet med lite hjälp. Tyvärr upptäcktes då också att den lille krabaten hade ansiktet lite vridet. Ansiktsbjudning, vilket innebär att det inte går att föda normalt. Bäbisen satt fast. Men eftersom det inte var någon fara för bäbisen ville läkaren ändå att jag skulle försöka få bäbisen i rätt läge.
Halv ett var läget detsamma och kvart i ett tog läkaren beslut om att avbryta och bege sig mot operation.
En underbar känsla när bedövningen gav verka och jag slapp värkarna och äntligen kunde slappna av. Det gjorde inget att få avbryta. Jag är nöjd att beslutet togs.
13.58 tog Vanessa sitt första andetag utanför min mage.
Vägde 3840 och var 51 cm. En helt normal bäbis med tio fingrar och tio tår.
Nu vilar vi upp oss på BB Stockholm och eftervården är fantastisk. Känns som att bo på hotell och alla är verkligen så mysiga och hjälpsamma. Har ont i mitt sår när jag ska resa mig upp och det är frustrerande att inte kunna röra mig eller ligga på sidan i sängen. Men min Jörgen är fantastisk. Han hämtar grejer och hjälper till med allt och har ett fantastiskt tålamod.
Har haft besök av storasyster Jozzan och storebror Erik och det var så mysigt att få träffa dom och se deras stolta miner när dom fick hålla sin lillasyster.
Nu ska jag lägga mig och vila tillsammans med mina två underbara.
2 kommentarer:
Åååå hjärtat, hon kom till slut, underbara fina Vanessa.
Så välkommen!
Kraaaaaaaama
Jag blev alldeles tårögd när jag läste detta!
Så glad för er skull! Berättade för Nellie att ni kommit hem nu och hon ville mer än gärna komma hem till er på en gång! :) Hihi. Hälsa mannen! Hoppas det onda i såret försvinner snart! Set fram emot att så småningom få träffa lilla Vanessa. Kramar från oss
Skicka en kommentar