Varför är det sååå lätt för vissa att så fort man kommer ut på motorvägen lägga sig i mitten fältet. Jag bryter mot lagen varje morgon när jag i nittio km/h kör om på fel sida för att nötterna i mittenfältet kör i typ 80. Ja jag vet, jag har nämnt det förut, men det är Såååå frustrerande.
Å varför är det så svårt att svara i telefon på ett ordentligt sätt. Jag jobbar i ett kundcenter och ringer en held del samtal varje dag. Samtal som är lite av sekretess och då kan man ju inte prata med vem som helst. Och om då den man ringer till svarar "Hallå" är det ju väldigt svårt att veta att det är rätt person. Och varför bara svara "Hallå"? Och det blir ju bara vanligare och vanligare. Å det är såååå frustrerande.
Å jag har tappat bort mitt USBminne. På det minnet finns en massa bilder från när Erik var liten, från när jag bodde med hans pappa och vi var en familj. En massa minnen alltså och en massa annat som jag ska ha som backup och det gör ont i hjärtat att inte veta vart jag lagt det. Kanske skulle haft en backup till backupen alltså. Nu har jag städad ur min sekretär där det brukar ligga och letat igenom alla väskor, dataväskor och lådor och skåp och alla ställen på jobbet som man kan tänka sig att det ska ligga på. Men nej. Inte ett spår! Å det är såååååå frustrerande!
3 kommentarer:
Om du inte hittar minnet så har jag läst över en massa bilder från ditt USB till mitt minne från 2002-2008.
Kram mamma
Åh jag hoppas du hittar ditt USB-minne! Det är verkligen frustrerande när sånt där händer. Man letar och letar och tycker att man tänkt på alla platser. Men vet du det kanske finns där ändå. Ibland missar man. Vet många gånger jag letat och så dyker saker och ting ändå upp på ställen man sökt på tidigare. har du tänkt på allt? Jackfickor, lådor, kanske på jobbet?
Håller tummarna för att du hittar det.
Grattis till fina bilen förresten! Nu är det "bara" bostad kvar att hitta. ;-)
Kram från Lisbeth
Å vad bra mamma. Du är som min backup ;-) Det var det absolut viktigaste med bilderna och filmerna. Får fixa det nån dag snart. Kram
Lisbeth: Jag hoppas fortfarande att jag helt plötsligt ska hitta det. Drömde t om att det döck upp på ett helt oväntat ställe, men när jag vakna kom jag inte ihåg var. Men jag letar vidare.
Ja, å "bara" bostad visade sig vara svårare än jag trodde, men även här hoppas jag ju på att det löser sig snart. Kram
Skicka en kommentar