Igår kväll skjutsade jag min E till hans pappa. Han har inte varit där sen den där natten för lite mer än två veckor sen så det var dags att prova och se hur det skulle fungera. Och jag vet inte om jag nånsin saknat honom så mycket som jag gjort i natt. Usch. Å jag har tänkt tankar som är helt knäppa och drömt drömmar som är helt obegripliga.
Men det är väl inte så konstigt att jag känner oro och saknad när han varit hos mig i mer än två veckor och allt är som det är. Men på onsdag kommer han igen. Längtar.
2 kommentarer:
Näää vännen det är iiiinggggetttt koooonsttttiiiigt allllls.
Hoppas du kryar på dig tills dess bara så att du orkar.
Snorpuss då;) heheee
Hihihi, kul att du läste det som jag tänkte det. Men det ska va du till det. :-) Ja, jag hoppas jag känner mig piggare tills dess. Mer meducin!! Snorpuss på dig
Skicka en kommentar