Tack alla ni som skrivit en kommentar och visar att ni bryr er om mig. Jag ska nu försöka berätta för er vad som hänt. Jag tror jag är mogen att berätta. Iallafall lite.
Det gör så ont att lämna någon som man fortfarande älskar. Jag har vacklat så många gånger de här senast tre veckorna och jag har undrat om jag verkligen gjort rätt. Men jag kan inte leva som jag gjort och må dåligt. Så varför mår jag inte bra då? Varför vill jag inte göra annat än krypa in i min kokong och inte gör nånting?
Det är inte bra mellan mig och J. Och jag har flyttat hem till mina föräldrar. Att bo här påminner mig om förra gången jag bodde här och bara det känns jobbigt. Jag har pratat med mina hyresgäster som bor i min lägenhet och kontraktet är uppsagt. Jag flyttar tillbaka dit senast sista april, men jag hoppas tidigare.
J har hittat en ny lägenhet han med. En trea i samma område. Han går vidare han med. Han är ledsen säger han och han säger att han kan ändra sig för att få mig att stanna. Men jag har hört dom orden förut och jag måste se det hända för att tro på det. Han accepterade mitt beslut och han går vidare.
Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva om mina tankar och mina känslor, men jag låter bli. Det gör för ont.
Idag för ett år sen flyttade vi ihop och jag hoppades verkligen på att det skulle hålla. Nu hoppas jag att vi kan hitta tillbaka till varann utan att bo ihop. Men jag vet att J inte vill ha det så.
Det hade varit enklare att lämna om jag inte älskade honom.
Uppdatering: Vill förtydliga ett par saker som jag tänkt på ju mer jag läser texten. Jag vill heller inte att han ska ändra sig för min skull. Isåfall ska han vilja det själv. Jag vill inte sätta upp regler och bestämelser för hur han ska vara för att jag inte gillar vissa saker. Och han har sagt att han hoppas att det ordnar sig när vi inte bor ihop. Så det kanske inte behöver vara över för att vi flyttar isär. Vill bara säga det...Det lät i texten som att han inte bryr sig, men jag vet att han gör det.
7 kommentarer:
Det ordnar sig.
Tack Tommy för att just du säger så. Tack.
Åh Cicci! Hoppas verkligen att det gör det....ordnar sig som Tommy skriver.
....och så blir jag lite våt under ögonlocken över att han, alltså Tommy skriver det. Fint av honom och jag hoppas han får rätt.
Tiden kommer att visa hur det blir mellan J och dig. Kanske är det bäst nu att ni får tänka över det här var och en på sitt håll.
Skickar alla mina varmaste styrkekramar till dig!
// Lisbeth
Oj vad tråkigt att höra, hoppas du finner lite ro och att du tar hand om dig nu....det kommer ordna sit till det bästa sen får tiden utvisa vad som är det bästa för er.....styrke kramar till dig
åååh... kram kram kram vännen!
när kommer du hit??????? :)
Tänker på dig och hoppas allt blir bra snart.KRAM
Londongirl: Tack snälla. Jag hoppas jag med, men det ser inte bra ut. Kramar
Söderenberg: Ja det är tråkigt. Tråkigt att jag känner som jag gör och tråkigt att det blev som det blev. Tack för kramarna. Kramar tillbaka.
Jennie: Ja Jennie, jag hoppas jag kan komma snart. Kan kanske vara skönt att komma iväg en helg. Vi får höras. Kramar
Anette: Som mitt mott är så ordnar det sig, men just nu är det bara jobbigt. Kram
Skicka en kommentar