Sjuk, sjukare, sjukast

Jag har legat i soffan i nästan 24 timmar nu och ruttnar. Det är så tråkigt och det som är det tråkiga är att det är helg och jag är ensam. Vill ju inte att nån ska behöva bli smittad av den förkylningen jag fått och jag är ju ändå glad att inte E är här den helgen för det hade inte heller varit skoj för honom.

Caesar kan jag inte styra över. Vill han vara här och pyssla om mig så hindrar inte jag honom. Men nu när Caesar är på fotbollsmatch hade jag tänkt åka och shoppa med mor vilket är säkert ett år sen vi gjorde, eller mer. Det är ju helg och jag vill umgås och göra skojiga saker. Tycker att om man är sjuk en helg borde man få ta ut två dagar extra ledigt nån annan dag som kompensation.

Men nu ligger jag här med lite lite feber och känner mig aningen hängig och deppig.

Å tänk då om jag verkligen varit sjuk på riktigt. Hade jag klarat av det? Alla dessa människor som får en obotlig eller iaf väldig svår sjukdom som t ex cancer. Tänk att känna sig hängig och deppig mer ofta än jag gör. Jag har inte varit hemma pga mig själv en enda gång på mer än två år. Dom gånger jag stannat hemma från jobbet har det varit E som varit sjuk. Jag gick hem efter två timmar på jobbet igår och min ork är helt borta. Jag som orkar göra tio saker samtidigt annars. Tänk om man blir så sjuk att man inte orkar göra mer saker än att kanske ta sig till toan. Jag vet inte hur jag skulle klara det.

Att ligga i sängen och må dåligt eller att vara rullstolsbunden och vara i behov av andra 24 timmar om dygnet.
Fy fan. Värre än fängelsestraff.

Usch vilket djupt inlägg, men det här suger verkligen. Jag vill inte vara sjuk och jag hoppas vid gud att jag aldrig blir sjukare än högst magsjuka. Cancer, aids, MS och alla andra hemska och dödliga sjukdomar kan dra åt helvete.