En man i min säng

Det ligger en man i min säng och sover, själv kan jag inte somna om. Han sussar så sött och ger ifrån sig små ljud ibland. Jag önskar jag kunde vara så avslappnad och inte ligga och fundera på alla världens problem. Att sluta ögonen och andas tungt och sova, men det verkar vara det svåraste att utföra.

Vaknade halv sju och tänkte som vanligt först en stund på min lilla gos som är hos sin far. Dom ska på fjälltur och vandra och slåss med myggen. Och det enda jag tänker är "måtte det inte hända något. Han måste komma tillbaka. Tänk om dom krockar. Tänk om han ramlar och skadar sig...och då är jag inte där"

Gick ner i tvättstugan och körde igång två maskiner tvätt.

Kröp ner brevid mannen i min säng igen. Låg och höll om honom och kände hans bröstkorg resa sig och sänka sig. Och så började han snarka igen och jag kunde inte somna om. Istället började jag tänka på boken jag ska fixa i höst. En bok om mormor och morfar. Låg och fundera på hur jag vill att den ska se ut och vilka bilder som ska vara med och vad som ska stå där i, vilka recept från mormors receptsamling och vilka fiskeberättelser från morfar som ska tryckas. Och när ska jag boka in en dag hos dom med papper och penna för att få ner allt jag vill skriva om. Måste snarast bli av.
(Igår fyllde morfar 80 år. Grattis morfar! Det kommer en hyllning till honom också här alldeles snart.)

Mannen i min säng la sig på sidan och la sin arm om mig. Så mycket kärlek på sån liten yta. Det är nästan så det exploderar. "Jag älskar dig så mycket, jag älskar dig så mycket" fyllde mina tankar. Omöjligt att somna om.

Började fundera på en fest jag ska baka till i augusti. "Vilka bakverk ska jag baka, hur mycket och när ska jag börja förbereda", tänk, tänk, tänk som Puh skulle sagt.
Ungefär där gav jag upp och lämnade mannen i min säng.

Han sover än...