tisdag 2 juni 2009

Vårruset 2009

Jag startade och jag kom i mål! Men jag är inte helt nöjd med tiden. Önskar så att jag var bara lite snabbare, typ 4 minuter snabbare. Men det verkar helt omöjligt. Hursomhelst, 29 minuter på 5 km i underbart soligt väder i Uppsala.

I år hade jag sällskap av Monica, även om vi inte sprang tillsammans, men det är så mycket roligare med henne.



Och en lite fanclub hade jag med också, mamma, systeryster och Mosters lilla älskling.



Nu är nästa mål tjejmilen 30 augusti. Jäklar om jag inte springer under en timme.

6 kommentarer:

Sabina sa...

Men vad du är duktig, bra jobbat!!
När ska jag spring ifrån dig då???
Puss

Monica sa...

Vad vi är duktiga!!!

Klart du springer under timmen på milen, om det är ditt mål och vad du föresätter dig! Du klarar ju allt!

Tack för svetto-bilden förresten ;-)

KRAM!

Fresia sa...

Du e himla duktig du.
Önskar jag hade ett uns av din beslutsamhet. Suck.
kram

Anonymous sa...

Vad duktig du är!!!! Bra jobbat!!! Själv har jag fortfarande ont i fötterna efter att ha varit publik och agerat vatten och glykosgel-utdelare på Stockholm marathon..... det blev ju så långt att promenera........ (Det måste ha varit mycket jobbigare än att springa själva loppet, eller att springa vårruset..........) eh,,,, eller???????? kramar från Petra

Anonymous sa...

Vad duktig du är!!!! Bra jobbat!!! Själv har jag fortfarande ont i fötterna efter att ha varit publik och agerat vatten och glykosgel-utdelare på Stockholm marathon..... det blev ju så långt att promenera........ (Det måste ha varit mycket jobbigare än att springa själva loppet, eller att springa vårruset..........) eh,,,, eller???????? kramar från Petra

CiCCi sa...

Sabina: Tack tack, men det känns ändå så trist att det inte blev en bättre tid. Får skylla på för mycket vin i lördags. ;) Ja när ska du det? Nästa år kanske?? Puss

Monica: Hahahaha du är för rolig, jag klarar allt hahaha... Du ju så snygg ju så det är klart jag tog den bilden. Kram.

Fresia: Tack tack. Du är snäll du. Och jag var hälften så klok som du är...ojojoj...Kram kram

Petra: Oj, det där med marathon har jag inte riktigt förstått ännu. Men en dag står jag vl där jag med. När 40 årskrisen faller in kanske. Kramis