Snart är det över

Men jag säger ändå glad midsommar på er.
Hoppas ni haft en underbar helg med era nära och kära.

Den här midsommaraftonen blev en känsloblandad upplevelse.
Den 19 juni för fem år sen stog jag klädd i vitt och trodde att jag skulle leva mitt liv med en å samma man för evigt.
Den 19 juni för ett år sen lämnade samma man det gemensamma hemmet för att sova hos henne. Midsommar för ett år sen "firade" jag i Gottröra (tradion i flera år med mammas släkt) med E. Han blev sjuk och kräktes precis innan dansen runt midsommarstången började.
Den 19 juni 2009 firade jag midsommar med min lille son och min nya kärlek och hans dotter hos hans syster i Norberg. Det blev ett par trevliga dagar även om mina tankar ibland vandrade iväg åt annat håll.

Idag kom vi hem och jag och E åkte till mor och far och åt. Efteråt behövde vi handla hem lite frukost och lite ingredienser till mitt bullbak imorgon. Vad kan man annars göra en lördagkväll och dessutom midsommardag än att gå på Ica Maxi? Kan säga att det var väldigt lugnt och behagligt att handla nästintill ensamma. Hursomhelst. När i kom till mjölhyllorna sa plötslig E:
"Men ska vi inte fira midsommar i Gotröra som vi brukar"
C: "Nä, inte i år blev det så. Inte ens min mamma och pappa gjorde det"
E: "Vilken tur, jag vill aldrig mer göra det, jag mår illa bara jag ser den där kyrkan"
Tänk att det satte sig så djupt. Känns inge vidare.

Nu ligger han å sover i min säng. Den där knäppa grannen brevid hans rum har skällt och gormat så han kunde inte somna. Var påväg in och tala om för henne att min son blir orolig när hon låter sådär, men fegis som jag är så vågade jag inte. Så nu ka jag borsta tänderna och sen krypa ner brevid honom.