Den här gången kommer utmaningen från allra käraste Sabina.

1. Gå in i din dator, i 5:e mappen.
2. Lägg ut den 5:e bilden i bloggen och berätta om bilden.
3. Utmana 5 nya bloggare.

Så det bidde denna bilden: (har ännu inte sett vilken det blir så det här är fortfarande spännande för mig med)



Å min allra käraste Syster!
Ett par dagar innan Mosters lilla älskling lämnade den där goa magen. Visst är hon vacker min syster. Hon är inte bara världens bästa syster hon kan nu även ställa sig i raden för världens bästa mammor.

Jag gör som Sabina och ger denna till alla som ibland kommer in här och tittar.

Fresia har utmanat mig

Fresia har skickat den här utmaningen till mig för en vecka sen, men inte förrän nu har jag tid att anta den.
Först ska jag kommentera dessa rätter sen lägga till 5 egna.
Dessa 5 förslag på Ogoda rätter kommer alltså från Fresia.

Fresias 5 Ogoda rätter (vet inte om jag får ihop 5?)
1. Stuvade morötter. Å fy. Svälter hellre än att jag äter det, det går bara inte.
Jag: Hm..inget jag äter så ofta, men jag har för mig att det var helt ok sist iaf.
2. Äggmacka med räkor och majonnäs.
Jag: Men Fresia! Denna delikata rätt får mig att minnas en gigantisk räkmacka från en bar högst upp på Gothia Hotell i Göteborg. Mumsfilibabba!
3. Köttsoppa (heter det så?) Ni vet, den där med massor med morötter i och andra kålprodukter. I buljong. Tvi.
Jag: Håller med. Inget jag jublar över.
4. Strömming med potatismos. Uppvuxen på det. MASSOR med ben. Älskar dock inlagd strömming.
Jag: Jodå, det är helt ok och jag äter det på tok för sällan.
5. Vilt av alla de slag. Har "vilda" associationer om hur de springer i skogen med bultande hjärta. Livrädda för jägaren. Nej fy. Vore jag inte så lat så skulle jag definitivt vara vegetarian.
Jag: hahahaha, vi har haft den här diskutionen tidigare du och jag. Jag älskar vilt! Ok inte hare, men alt annat. Mumselimums

Så nu är det min tur:
Mina 5 Ogoda rätter

1. Posherat ägg. Usch, tvi och blä. Har gjort själv i gymnasiet och vi var tvugna att provsmaka. Never again!
2. Buljongsoppa. Alla sorters buljongsoppor har jag väldigt svårt för efter en dag för hundra år sen när jag fick hjärnskakning. Mår illa av bara lukten.
3. Kroppkakor. Trots en sommar på Öland kommer jag aldrig äta detta igen. Aldrig!
4. Lever. Segt, segt och gnissligt.
5. Lutfisk. Har svårt för vit fisk överhuvudtaget, men lutfisk är verkligen inte gott.

Kunde nog komma på fler om jag bara ansträngde mig en stund, men det får räcka så här.

Jag skickar denna utmaning vidare till 5 goa bloggare
Duracellmamman
Ohlsons
Nennegumman
Londongirl
Det Mörka hotet

Så, det var allt för den här gången...men jag kommer tillbaka, var så säkra...

Dåligt med inlägg

Ja jag vet...men ikväll kanske....

Ikväll

Ikväll blir det galen tjejfest hos bästa Sabina!! So get the party started girl!!

Ikväll

Ikväll blir det mys med allra raraste J.

Å nu blir det reklam

Alla hjärtans dag

Det här är till alla mina nära och kära. Min familj, mina vänner och min kärlek.

Min familj.
Utan er skulle jag inte vara nånting. Ni gör mitt liv lättare att leva. Ni stöttar på alla sett och jag är så lyckligt lottad som har er. Hör alldeles för ofta människor runt omkring mig som inte uppskattar sina mammor, pappor, sina systrar och bröder. Som tar dom för givet och som inte tar hand om varann. Jag älskar er alla. Mor, far, Systeryster, StorE, mosters lilla älskling, mormor, morfar. Och min E. Du är min ängel, mitt allt. Du är min prins.

Mina vänner.
Ni fantastiska, tålmodiga, underbara vänner. Ni som står där vid min sida när jag faller. Ni som skrattar när jag är glad och tröstar när jag är ledsen. Jag är aldrig ensam när ni finns. Ni finns på en speciell plats i mitt hjärta.

Min kärlek:
Nu har jag fallit för dig. Du är så fantastisk, så underbar. Ikväll kom känslan att jag inte vill vara utan dig. Att jag är helt förtrollad av dig. Du säger saker jag aldrig hört någon säga till mig. Trodde inte jag skulle få uppleva det här någonsin. Ikväll kom tanken. Jag vill aldrig vara utan dig.
Tack för igår. Tack för blommor och choklad. Du var så bra mot E och han var så glad att få träffa dig. Och att du stannade kvar och sov vid min sida för att E bad dig gjorde mig glad. Och när E vaknade vid tre och inte kunde sova i sin säng för alla monster, tänkte jag att jag kan inte be dig gå hem nu. Och trots att jag motade bort monstren och trots att jag försökte få honom att sova i sin säng hela natten så gav jag upp efter 1½ timme. Du var så rar som sov vidare på soffan för att ge plats i min säng. DU gör mig hel igen. Jag vill aldrig förlora den här känslan.

Mosters lilla älskling

Välkommen Axel!

I natt har jag fått dom vackraste smsen (förlåt Ceasar ;-) ). Världens sötaste kom 23.50 den 10 februari 2009. Han vägde 4560 och var 54 cm.

Idag vill jag inte jobba alls. Idag vill jag gosa.

Stort Grattis till Systeryster och StorE.

Spenderar klänningen på

Idag åkte Systeryster och StorE in till BB. Sitter fortfarande å väntar på att få höra hur det går. Senaste rapporten kom vid tre och då var dom på god väg att få se vem som funnits där så länge utan att synas. Kan väl säga att jag inte fått mycket gjort på jobbet dårå. Inte lätt att koncentrera sig.

Jag har blivit med mobil också. Jag har köpt mig en egen mobiltelefon för första gången i mitt 33 åriga liv.
Har hittills ärvt från Systeryster eller fått i julklapp eller på födelsedagen så det känns som en stor dag. Det bidde en svart SonyEricsson w302i. Är riktigt nöjd än sålänge, men så har jag inte börjat leka med den än för den laddar fortfarande.

När jag kom hem låg det ett paket innanför dörren och väntade på mig med två skivor från Ginza.se. Mauro Scocco samling "50 sånger" och Etta James samling "her best". Två riktigt bra skivor. Så nu har jag något "nytt" att lyssna på och ännu en faktura att betala.

Nu ska jag gå hem till någon väldigt rar och mysa lite.

Har nog haft en ganska bra dag idag...

Äktenskapsskillnad del 2

Nu har vi tänkt i ett halv år och jag är säker på att vi båda är överens. Det är dags att skicka in och fullfölja skilsmässan.

Sitter och funderar på allt vi gjort tillsammans. Alla roliga stunder och alla mindre roliga. Varför gick det så här? Vad kunde vi gjort för att undvika det? Hur gör alla andra för att känna lycka år efter år.

Ta mina älskade morföräldrar. I år firar dom 60 år som gifta. 60!! Det är ju jätte länge och helt fantastiskt.



Eller mina föräldrar. Dom har varit gifta i 33 år. Det är också en hel evighet. Man hinner verkligen göra massor under så många år.



Å ta min systeryster och StorE. Dom gör allt för varann. Visst gör dom saker med sina vänner ensamma också, men oftast är det barar dom. Dom tar hand om varann, hjälper varann med allt. Finns inget kvinnligt eller mannligt. Finns ingen som säger att hon städar, han lagar bilen i deras förhållande. Är det inte så det ska vara. Jämställt och vackert.



Och visst bråkar dom här tre paren också. Men det är det som behövs också.

Jag och T blev tillsammans 10 augusti 1995. Jag hade jobbat på Öland på restaurang Lammet och Grisen den sommaren och vi brevväxlade flitigt. Japp, det var på stenåldern när posten fortfarande fanns och tjänade pengar på folk som köpte frimärken. Jag kom hem den 9 augusti och den 10 bjöd han mig på Ulf Lundell i Uppsala.

I nästan 13 år var vi tillsammans och i 4½ år var vi gifta.

Jag vet vad som gick fel. Vi slutade att umgås. Han gjorde sin grej och jag min. Vi gav varann för mycket utrymme och glömde helt enkelt bort oss, vi.

Det är tråkigt att det slutade som det gjorde, men det hade inte blivit bättre. Ingen av oss ville ta tag i det. Båda litade på att den andra skulle ordna till det, men så funkar det inte i verkligheten. Jag vet det. Och jag är så jäkla konflikträdd och hatar att bli osams med någon så jag var tyst. Lessen och tyst väldigt ofta. Ville ju tala om när jag tyckte något var fel, men det gick inte. Ville inte höra att jag sa fel saker, tänkte fel. Så då var jag tyst.

Jag hoppas att T hittat den där tjejen med lite skinn på näsan nu så han får möta lite motstånd. Tror han kan behöva det. Och trots att det blev som det blev och trots att han gjorde som han gjorde kan jag inte annat än önska honom lycka till.

Nu är jag också kär igen är det lite lättare att vara förstående och det är så härligt. Vill att han ska vara här jämt eller jag hos honom. Han är så fantastisk och det känns så bra att jag vågade prova. Jag var ju så säker på att jag skulle vara ensam för evigt. Men tänk där hade jag fel igen.

Sömnproblem

Förstår faktiskt inte varför. Jag borde sova länge och inte vilja vakna när klockan ringer. Jag borde vilja ligga kvar i värmen i min säng och mysa. La mig kvart över tolv i natt och slockna innan huvudet nuddade kudden. Sov sött ända till halv sex.

Vakna med ett leende och mina tankar nån annanstans. Sen var det omöjligt att somna om. Har tvättstugan nu klockan sju och jag var så säker på att jag skulle sova tills klockan ringde. Jag tror jag behöver det egentligen för jag har sovit otroligt lite de senaste två veckorna, men det går bara inte. Hjärtat slår för fort och min mage känns orolig. Och i mina tankar finns han.

Så nu sitter jag här och lyssnar på Seal som sjunger om kärleken och att stå någon nära med min dator i mitt knä. Ska snart ner i tvättstugan.

Läste klar boken nu på morgonen, Bitterfittan av Maria Sveland. Känner inte mig själv speciellt bitter längre och det är en skön känsla. Kommer säkert att komma tillbaka till den bittra känslan emellanåt, men den har stigit åt sidan för stunden och lämnat plats för andra härligare känslor.

Idag kommer min gos en stund medan pappan ska gå på kurs. Får se hur länge han tycker att det är kul att vara hos sin mamma. Själv har jag nämligen ställt in mig på att baka. Men jag får besök idag också av vackraste Systeryster och det kan ju locka E att stanna hemma och inte vilja leka med kompis. Och vill han ändå det så får han väl det då.

Bebben envisas med att stanna kvar där i magen på Systeryster. Har inga planer på att komma ut i detta kalla trista väder och jag förstår Bebben. Men allt annat då som är så härligt med den här världen.
Där har vi två till som har sömnproblem av längtan. Två föräldrar som vill hålla om, känna, lukta, pussa, gosa och är sprickfärdiga av kärlek som dom bara vill gödsla på Bebben. En mormor och en morfar som längtar att få känna stoltheten ännu en gång. Att få visa upp det lilla undret för släkten. En farmor och en farfar, farbröder och fastrar och kusiner som alla vill veta vad som döljer sig där inne. Å så vi, moster och kusin E. Kusin E som ska lära Bebben allt han kan. Prata, gå, springa, cykla, spela hockey, rita, bygga med klossar...osv. Jag är galen av längtan efter Bebben och tänk om Bebben behagar komma idag mitt i bullbaket medan pappa StorE är ute och tränar inför vasan. Det går så bra det. Bebben är så välkommen.

Gosig och tandlös

En tand mindre och tio kronor rikare. Min lilla goding.

Han är tillbaka hos sin far och jag är ensam i min lägenhet. Men den här gången kändes det ändå ok att lämna honom.

"Ha det nu så bra en vecka ensam", sa T.
"Helt ensam är jag ju inte" svarade jag med det största leendet på länge och det kändes så skönt. Skönt att leendet var äkta och känna att jag är omtyckt av någon som är alldeles fantastisk. Någon som är på riktigt (inte som Ljungberg eller Jude Law ;-)) och som hela tiden ger mig komplimanger och uppskattning för att jag är jag. Jag behöver inte göra mig till inte anstränga mig. Så underbart.

Men visst saknar jag min gos. Som vanligt har vi haft ett par jobbiga fajter dom första dagarna och nu på slutet har allt verkligen stämt. Dessutom är han väldigt nyfiken på "den där killen" hans mamma har börjat dejta. Han ställer frågor som bara en liten 6 åring kan ställa och jag är så glad att jag har en sån fin pojke som är artig och social. Där har vi verkligen lyckats jag och T. Jag är egentligen inte orolig att få presentera dom för varandra. Kanske det sker nästa gång E är hos mig, vi får se.

Själv är jag nervös att få träffa dottern till "den där killen". Men det går säkert bra.

Tror ni inte...?

Är det det här som kallas kärlek?

At last - Etta James

Inte den bästa videon kanske...men låten...texten...mmmmm just lovely!

Den får sammanfatta mina känslor för just nu.